Tillbaka i skolbänken...

Var till Storasysters klass en stund på förmiddagen. Högstadiet. En nostalgitripp där jag ler och konstaterar att världen är sig lik. Det kråmas, sminkas, puttas, retas och skrattas. De flesta går till skolan för att träffa kompisar och för att kika lite på de där andra, det andra könet. Det är inte 22 tomma burkar som ska fyllas med kunskap som sätter sig i skolbänken på NO:n. Det är en hel bunt unga människor med huvuden fyllda med tankar på annat och kroppar som bara vill röra på sig. Som det brukar vara alltså och Björklund får säga vad han vill, jag tror inte att det skulle hjälpa med mer betyg och piska på elever/ lärare/ föräldrar/... Det bara är så...

Och på tal om kunskaper så pratade vi gymnasiet på jobbet för någon dag sedan. Jag vete fåglarna om jag lärde mig något så där hard-core kunskapsmässigt i gymnasiet. Däremot hade jag oerhört intensiva år och lärde jag mig EXTREMT mycket om livet, relationer, vänskap, kärlek, svek, känslor och människor. Saker som jag har haft bra mycket mer användning av än skillnaderna mellan rosenkvarts och fältspat. Stenar kan jag googla fram när jag vill. Livskunskapen fick jag inga betyg i men oj vad det har hjälp mig i livet framåt.

Jag tänker att det är mycket kunskap (framförallt i nuvarande it samhälle) som man inte behöver men att den gamla vanliga livskunskapen aldrig någonsin kommer att gå ur tiden. Jag träffar fortfarande nya lärare och får nya lektioner och hoppas att jag ska fortsätta utvecklas i ämnet livskunskap. När jag tänker på saken tycker jag nog att det viktigaste med den traditionella skolan är att man lär sig att söka fram kunskap, tycka om sig själv och andra och att klara sig socialt. Vad tänker ni om det?

Jag ger dig min morgon...

Kom igång för sent och stressigt blev det. Mitt fel förstås... Och jodå, barnen och jag var arga och skrek åt varandra innan de gick till skolan. Storebror blev duktigt sen. Såg mig omkring och insåg att den där röjningen som skulle behövas för att klassas in i "the perfect house wife" genren inte kommer att bli av idag heller. Log för mig själv och konstaterade att det inte är någon slump att jag aldrig drömt om att bli hemma fru. Det är tur att familjens överlevnad inte hänger på mina husmorskvaliteter. Förresten kan man undra lite över varför så många kvinnor i dessa tider låter som om de går in i ett krig och att världen kommer att sluta den 24/12 om de inte lyckas.

Vi får förhoppningsvis fler morgnar, dagar, veckor och jular. Mitt hjärta fröjdas och skrattar samtidigt som jag gråter över att Kristians resa börjat närma sig sitt slut. Skulle vilja sjunga den här för honom, mannen med den vackra själen. Skickar kärlek till honom, att läsa hans Blogg ger lite perspektiv så här i jultider när vi ibland kan förledas att tro att oviktigheter är viktiga. Kram på er alla fina...

Advent i rätt tid...

Jag har ångrat mig, det är helt ok att tycka att julstjärnorna inte ska fram än. Rent ut sagt bra om de som hatar adventsljustakar i november "kliver ur garderoen". Det bästa vore om inga-adventsstjärnor-innan-advent gänget gör politik av det här. Starta ett parti och kräva julrevolution. Och sen kan de hålla på och debattera om det på längden och tvären. Så kan vi smygspela in filmer och lägga ut på Youtube när vi kommer på dom när de är fulla och släcker julgranar. Vi kan förfasa oss över att de använder alla partipengarna till att köpa upp hela lager med julgransbollar och glitter. Skönt för oss som skulle kunna känna oss så goda.

Det allra bästa vore om de kunde få några från något annat vilset gäng som är lite inhumanare att gå över och koncentrera sig på traditioner bara helt enkelt. Efter advent kan de börja vakta julbocken i Gävle, klura ut vad som ska vara i julkorven och starta arbetsförmedling för tomtar, påskkärringar, violinister, hambodansare och Halloweenhäxmästare. De kan kontrollera nyårssmällarnas kvalite´ och göra sillprovningar. Räkna ut hur stora de optimala valborgsbrasorna ska vara och lämna ut flygblad om midsommarstångens utformning. Viktigt partijobb året runt. Så länge det inte skadar, förolämpar eller diskriminerar någon annan så är det mer ok än det somliga av de partier vi röstat fram sysslar med.

Eller också engagerar sig alla som retar upp sig på adventsljustakar i Röda korset och gör något vettigt av sina liv helt enkelt...

Sköt om er

Bonus-ledig

Idag har jag en bustok-dag. Alla andra är på sitt, jag har tagit ledigt både idag och imorgon. Av ingen anledning alls mer än att jag har övertid. Två helt vanliga dagar i en helt vanlig blåvecka. Känns hur bra som helst. Skickat iväg barnen, cyklat förbi mormor och morfar och ska kanske sticka förbi en kompis som fyller år. Läsa en bok eller lyssna lite på musik...

Och så översköljs jag av tacksamhet över hur bra jag har det. Fyra friska barn. Min fina morfar må vara en aning dement men i de allra viktigaste sakerna har han helt rätt. Barn är det bästa och roligaste som kan hända en. De är de som är nya, de är framtiden. Tänk så mycket finurliga, knasiga och skojiga saker man hade missat om man inte hade haft närhet till barn? När dom här blir större ska jag nog försöka importera lite så där lagom till pepparkaksbak och julpynt till exempel.

På tal om julpynt så måste jag bekänna att jag blir riktigt glad när jag ser att det är en massa folk som redan börjat julpynta. Tjoho! Bort med första advent-tvånget. Låt oss alla julpynta när och om vi vill. För att sen även ta bort julen när andan faller på. När det gäller vissa saker, som traditioner, kan man helt enkelt inte vara nog liberal. Känn dig fri att göra vad du vill eller inte vill, så länge det inte skadar någon annan.

I det här huset blir det inget pynt och julande än på ett tag. Först ska vi försöka se till att alla har skor, vantar och byxor som passar deras kroppar. Det här med bonusledighet ibland ska jag nog göra till min tradition. Kram på er

Väntsam och vänsam...

På väg från kompis började Lillasyster och jag leka med ord. Ordet väntsam kom Lillasyster på och det känns som ett trevligt ord. Någon som väntar in en, troligtvis en vän. Någon som är väntsam bryr sig om, mysigt.

Runt Kaosmodern verkar vårfloden ha slagit till, det händer hur mycket som helst. Många saker skärskådas och vissa saker kan tänkas svepas iväg. Bland annat en person som jag upptäckt inte är det minsta vänsam (inspirerad av Lillasysters ordlek blir jag lite full i skratt). Nåja, när vårfloden flödar drar den gärna med sig saker och då blir det gärna sånt som inte är så välrotat och givande.

Jag är verkligen inte för slit och släng, framförallt inte i relationer men livet är sånt ibland. Ingenting kan vara för evigt. Somliga människor finns med en över tid, andra möten är kortare. Man lär sig något av alla man möter. Tacksamheten över tiden som varit finns där. Tänk så många livslektioner man fått. Kram på er

Lillasyster= nyckelbarn

Som hon har längtat och strävat i månader. Aldrig försuttit en chans att berätta att hon är den endaste utan... Vår Lilla "cliffhanger" som alltid strävar uppåt, tjurar ihop vid minsta tecken på att någon ser henne som liten. Nu har hon äntligen förärats med en egen nyckel hem. Inte för att vi låser alla dörrar så ofta här hemma. Det är mer symbolen. Egen. Nyckel. STOR. BETRODD.

Jag var beredd på att någon skulle börja yla ORÄTTVIIST men kanske har alla i hela huset förstått hur viktigt det är för henne och helt enkelt bara unnar henne det. Jag var beredd och hade förberett mig för diskussion för det klart det är orättvist. När Sotrebror var i den åldern var det inte ens nära att han skulle ha egen nyckel. Däremot hade han 3 småsyskon som tyckte att han var underbar. Det går inte att vara så taskig så att man försöker vara rättvis när man har fyra olika barn. Det viktiga är att man inte favoriserar någon och ALLTID ger mer tid/ saker/ engagemang åt någon av barnen.

Jag tror inte på att kompensera för olika val som vi vuxna gör heller. Vi har valt att bo här och på det här sättet, ha en sån här familj och jobba så här. Vi får alla lära oss hantera att vi får olika förutsättningar längs med livet. Nya ställen, vänner, arbetskamrater, chefer och situationer som man bara får tugga i sig. Somligt bör man föstås spotta ut (men då lär man sig av det).

En del barn skulle hata att gå hem med egen nyckel. För en del andra är det drömmen att ha möjligheten. Jag tror att Lillasyster växte en decimeter med nyckeln.

Tankar om natten...

Tystnaden la sig i Stökriket. Nattens projekt för Kaosmodern blev färgning och klippning av egen hårman. Man kan ju göra det själv när man är en lockigtopp :-). När håret torkar och tystnaden lägger sig börjar tankarna vandra precis som dom vill.

Nu har klimatfrågan kommit upp på tapeten igen. Bra och samtidigt så vägrar de flesta tänka i dom banorna. Varför känner jag annars fler som grubblar på hur de ska få maken att godkänna en omtapetsering än som ägnar en minut åt att engagera sig för miljön. "Vad då, det skulle väl vara skönt om det blev varmare här" säger man glatt och klurar på hur soffbordet Allan ska kunna hamna hemma hos dom (made in var som helst i världen där de kunde skapa Allan åt IKEA billigast). Undrar vad de kommer att säga till sina barn-barn. Jo, mormor läste om det där med klimatet i tidningarna men hade fullt sjå med att bestämma vilken färg på fogarna vi skulle ha i badrummet, vi bytte nyans för den första blev för mörk...

Och så kan man fundera på varför vi låtsas att vårt socialförsäkringssystem och vården inte funkar när folk räddas till livet varje dag. I Sverige kan vem som helst få hjälp (om man inte är invandrare utan uppehållstillstånd förstås eller EU medborgare men det tillhör en helt annan diskussion, inte ens BARN får det de behöver om de tillhör dessa kategorier). Alla andra får hjälp, oavsett hur fattig man är och vilka man känner.

Och så ler jag lite för mig själv när jag tänker på alla föräldrar som förväntar sig att barnen ska hålla sams. Varför ska just barn hålla sams? Är inte barn också människor? Krigar inte vuxna överallt? I världen, på jobb, i släkter, på parkeringsplatser, hockeymatcher osv. Kanske bråkas det en liten aning mellan vuxna där hemma också...

Och så har vi pratat lite med Storebror om dataspelandet. Egentligen är vi nog inte så mycket emot, bara det inte blir för mycket stillasittande. I skolan säger de att oneline spel är bra för att utveckla sin engelska och vi kan konstatera att det blir en stor portion av social träning också. Nu ikväll när jag dök på den här artikeln blev det riktigt hopplöst att vara emot. World of Warcraft är bra.

Och så undrar jag varför jag aldrig ser någon annan mamma som dyker på badhuset eller hoppar i snöhögar. till sist så funderar jag faktiskt lite över vem som har ätit kakor inne på toan... Eller också flinar jag lite, struntar i det och går och lägger mig. Sov gott på er