Livet...

är just nu stort, litet, häftigt, gräsligt, härligt, grymt och fyllt till bredden med kärlek- samtidigt. Inte undra på att man ibland nästan tappar orden och andan.

Höst och regn är helt ok. Förrutom att Storasyster och mitt har fotbollcup imorgon förstås men den räcker inte hela dagen. Sen kan vi kura ihop oss med tjocksockarna framför brasan. Hålla tummarna för vännernas lilla femåring som opererats...

Nå, det är svält, krig, miljöförstöring och sjukdomar i världen. Livet är liksom inte alltid en lätt och skojig historia. I vissa lägen behöver man gå bortom orden, Spela musik, se en film. Vad tänker ni om Gandalfs uttalanden?

Livet går upp och ner men precis som jag sagt till fotbollstjejerna så är 42 år en mycket bra ålder. Lite länge tills jag blir 50 om man tänker på kalas men det går ju att lösa. I år blir det nog en 42 årsmiddag. Man har inte roligare än vad man gör sig. Vi kan bara bestämma vad vi ska göra av den tid som blivit oss given. Lite vänner mat och skratt är sällan fel. Jag tror att pingisbordet ska få äran att dukas igen :-). Kram och sov gott på er

Vad bör en god mor göra??

Och mitt när vi tycker att vi har flytet så är det någon som säger det förhatliga: Jag har skogsutflykt med litet fika imorgon...

GAAAHHHH!!! Där sprack allti-j-a-hopa... Vad har vi hemma??

Då är det frågan om man ska ta och köra igång surdegsbaket med krusade morötter (nyttigt, präktigt) med hemkokt saft eller om man ska gå på kakfika med läskvarianten...

Med Storebror blev det nästan jobbigt. Hur stort är ett litet fika och vad skickar en god mor med stort M med. En liten parentes är att jag tror inte att jag känner till någon far som någonsin haft en liten tanke på att hans kvalité som far ens litegrann skulle värderas efter vad han skickar med en ettagluttare för fika till skogs...

Nå, med Lillasyster skickar jag gladeligen kakfika med festis (om det ens är jag, ganska troligt är det att hon packar själv). OM någon av hennes kompisar eller fröknar skulle bry sig så bryr sig får jag knappast höra något och stackars dom. Hon blir garanterat inte fet av ett par kakor höst och vår... Hon får ta av det vi har hemma, gurka, mackor, kakor, björnbär, morötter, potatis, saft, oboy, frukt... Huvudsaken är väl att hon är nöjd och äter lite i skogen där väl allt utom glass kan passa...

Lillasyster är glad, jag är nöjd och egentligen, hon brukar faktiskt växa lite när hon fått packa sitt eget fika... Kanske är det så enkelt, en god mor bör låta barnet packa själv.

Idag blir det nog en dag i trädgården. Kram på er

Verkar bli en hanterar-höst

Ett av Lillasysters alster (klicka på bilden så syns den bättre). För hennes del handlar det om att hon råkat ramla och blivit gipsad. Något som hon är ALLT annat än förtjust i men eftersom det är ett faktum så är det något hon får tugga i sig. Hantera helt enkelt och det löser sig förstås eftersom det bara handlar om ett par veckor. Livet blir inte alltid som man har tänkt sig.

Storebror konstaterade ikväll att det är mycket som händer folk omkring oss nu. Ett par operationer med varierande allvar och människor som kliver in i olika faser i livet... Mannen och jag pratade för någon kväll sedan om att det på något sätt verkar bli en höst när det är mycket känslor som ska hanteras... En hanterar-höst.

Och så det vanliga hösteriet. Påbörjningar, fortsättningar och avslutningar. Sälja sockar till klassresa? Vem gör fikat till fotbollen? Förändringar på jobbet? Skjuts till trummorna? Föräldramöten x4? Glömda gympakläder? Höströjning? Aktiviteter? Fasad och ordning? Plocka bär, svamp och koka saft? Nix pix, nej njet... Det blir inget av, vips är en del saker helt fullständigt ointressanta.

När man insett att man står inför en hanterar-höst så tror jag att man behöver stanna upp och ta det lugnare än någonsin. Egentligen sätta upp liknande lappar som Lillasyster, "jag känner mig konstig idag", nej jag vill inte just nu eller återkom på måndag." Tänka sig för så att man inte kastar sig in i onödiga saker. Mindre flänga runt på ytligt trams men däremot dricka fler tekoppar, kura ihop sig mer under filt, läsa böcker för barnen, se film, tända ljus, brasor och prata och kramas mycket mer.

Dags att välja vad man verkligen i hjärtat vill. Vi har klarat hanterar-höstar förr så vi vet att det brukar ordna sig. Det är helt ok. Precis som min kloka mormor sa så handlar livet mycket om hur man hanterar de förändringar som kommer till en. Jag tänker att det framförallt handlar om hur man hanterar känslorna och det gör man inte bara på ett par minuter så där mitt mellan ett gympass och fixandet av en trerätters middag. Stanna upp och vila upp sig är mer melodin. Vara noggrann med att tanka. Vad tänker ni om hanterar-höstar och andra tillfällen i livet när man behöver jobba lite med känslor?
Kram på er

Vad är mod?

Lillasyster har laddat i veckor för att se filmen modig och vi har pratat en hel del om mod. Vad är mod?

Hittills har jag haft förmånen att leva ett liv där jag fått möta många människor. En del människor har jag bara träffat lite tvärt, andra har kommit och gått och ett par stycken har funnits med under längre tid. Flyttar, byte av jobb och olika faser i livet har gjort att man tappat kontakten med somliga men de är/ var inte mindre betydelsefulla för det.

Varje möte, varje riktigt möte, kräver mod. Mod att våga öppna sitt hjärta och vara helt ärlig. Det enda som hindrar oss att möta varandra på riktigt är rädsla. Att gå nära någon i en relation fastän man riskerar att bli dumpad, lurad och blåst kräver mod men det är sällan man ångrar sig. Varje sånt riktigt möte lär man sig något av. Varje människa jag skrattat och gråtit med betyder mer än stjärnorna på himlen. Det är dom stunderna som gjort mig till den jag är.

Jag är otroligt tacksam att jag haft/ har så många modiga människor runt omkring mig. Om Lillasyster frågar mig vad mod är igen så ska jag prata om att våga älska fast man hela tiden riskerar att mista, att vara ärlig även om man riskerar att blir lurad och att gå nära trots att man är rädd. Att man vågat gå någon nära kan betyda hela skillnaden på om man vågar kasta sig ut i förändringar då det behövs och hur man klarar de förändringar som bara kommer även om man inte tänkt sig dom.

Tänk att jag har haft turen att träffa så många modiga människor. Jag blir nästan lite rörd när jag skriver, tack allihop och kram på er

Fler Kaosfördelar?

om man hänger tvätt lite synligt så behöver man aldrig yla över att man har sitt favoritplagg borta ;-)

Eftersom vi oftast bara hinner till att tvätta favoritkläderna så blir livet rätt enkelt...

Fördelen med att bo i en Kaosfamilj...

Kan ju förstås diskuteras men när jag tänker efter hittar jag en bunt saker som nog aldrig skulle ha hänt i ett ordningsrike. Imorse konstaterade Lillebror, fem minuter innan skolstart att han, för att ha fötterna i sina gympaskor, behövde vika tårna, helst bakåt och lite uppåt för att få plats med dom. -Jag sticker nu, du får komma med skor... Ömma Kaosmodern sprang då till stället som skulle kunna tjusa en skofetischist, källaren och slängde ner några möjliga passande skor i en papperspåse och cyklade till skolan för utprovning. Lillebrors fröken skrattade jättemycket när jag förklarade mitt ärende... (Kaosfamiljer har vanligtvis en del oanade resurser eftersom man inte slänger allt). Lillebror hittade blixtsnabbt ett par "nya" skor, alla nöjda...

För ett par dagar sedan köpte jag en stamros och funderade lite på var och hur jag skulle gräva ner den. Efter att ha gått runt trädgården en liten stund hittade jag någon sorts stenar från när vi rev ut en källarvägg 2006. Klart man kan hitta borglömda saker i en Kaosträdgård, även om tomten inte är i storlek av något hemman direkt. Stamrosen bor numera med kantsten från en innervägg. Snyggt och väldigt praktiskt, ser nästan lite seriöst ut...

Och faktiskt så känns det som om det är det som verkligen är den stora fördelen med att leva lite Kaotiskt, saker brukar ordna sig, man behöver inte alltid planera, strukturera och tänka. Det löser sig, inte alltid så som man trodde, ibland blir det till och med bättre.

Vi Kaosar vidare. Pallen i hallen är som en extra garderob för folk. Wacko Wolfram har mirakulöst börjat fungera igen. Gårdagens familjerådslag urartade fullständigt. Låset till toan uppe är fortfarande borta men varken Storasyster eller Lillebror bryr sig om det eftersom den är så vansinnigt ostädad så de helst går till en annan toa.

Ingen i Kaosfamiljen har tagit det som sin livsuppgift att bringa ordning och tur är väl det. Bara att ha ordningsidén om hallen och köket skulle kunna få vem som helst att bränna ut sig. Vi skulle kunna ha en "Lennart/ Rut" här på heltid men hen skulle aldrig få påökt eftersom det inte skulle synas att hen gjorde ett fantastiskt jobb. Eftersom vårt grundantagande inte är att vi har ordning så känner vi oss inte speciellt misslyckade. Däremot gläds vi väldigt när någon fixat lite ordning någonstans, så där så att hela familjen kommenterar det. Vill man känna sig underbar ska man röja lite i ett Kaoshem...

Samma sak när folk tappar nycklar, får punktering på cyklar, glömmer grejjer eller virrar till det på något annat sätt. I ett Kaoshem räknar man inte med att allt alltid ska flyta så vi är glada när det funkar men tar det rätt lugnt och blir inte chockade när det inte gör det.

Jag skulle nog hitta fler om jag funderade en stund till men nu är det sovdags. Hittar ni några fler fördelar med Kaoshem? Hoppas att ni har det bra allihop! Såna här saker händer nog bara i Kaoshem också :-) Kram på er

Hur viktig är skolan egentligen?

Ja nu har skolan kommit igång på allvar och hela bunten Kaosbarn går i skolan. När jag följde Lillasyster till ettan infann sig en liten fundering som säkert kan göra en och annan lärare galen. Varför jobbar man emot barn istället för med barn i skolan?

Scenariot var att det var 22 elever som för första gången i livet fått sig en bänk med lock. Fröken presenterade sig och allt möjligt, läste bok och tänka sig att under hela den tiden så satt det barn och försökte smyg-glo i bänken varvid hon sa till... massor med gånger. Varför i hela friden säger man inte bara Hej och välkommna, jag heter Gunnel och nu kan ni titta i era bänkar??? Hade kunnat bespara mycket trassel och hon hade fått ungarna med sig på ALLT hon skulle ha sagt om de bara fått titta i tre minuter först...

Och så över till läxor... Varför??? Det där med att det är förberedande för högre studier är ju rätt patetiskt... När man pluggar högre studier gör man det för att man själv vill och är intresserad... I vuxenvärlden pratar ju alla möjliga om att man ska hålla isär jobb och fritid medans man i skolan, när man växer och utvecklas som mest som människa ska ha läxor hängande över sig hela tiden... Urknasigt...

Och så kan jag tycka att skolan tar sig själv på lite för stort allvar. Som om allt är kört om man inte får höga betyg. Jag var ute och åt med två kompisar ikväll och två att tre konstaterade att vår förmåga att roa oss i skolan och på fritiden och inte bara plugga, räddade oss från något som kunnat bli rätt tragiska livsöden. Själv valde jag frisör i första hand på gymnasiet men betygen räckte tack och lov inte till att komma in där. Alla som känner mig brukar först bli otroligt förvånade och sen skratta när de hör det eftersom de håller med om att det inte finns NÅGON som skulle passa sämre i det skrået. Totalt ointresserad...

Genom jobbet var jag en gång på ett möte på en skola. En tjej tänkte hoppa av skolan, lärarna och rektorn var helt galna. Tjejjen var i gråten och alla de andra var överens, det skulle gå åt h-e för henne om hon inte fortsatte skolan och fick G helt enkelt. Lite försynt konstaterade jag att jag, om jag gått gymnasiet idag inte skulle ha fått G i alla ämnen och jag tycker att det gått rätt bra för mig ändå. Rektorn blev tyst en stund och sen berättade han att han hoppat av skolan vårterminen i trean och att han tyckte att han också klarat sig hyfsat.

Och då är det väl någon som säger att jo, men det var ju då, för länge sen. Nu är det så mycket viktigare. Jag håller med om att det var då, innan mobiltelefonerna och internet. Då när kommundatorn var stor som ett klassrum och kunde mindre än en Mp3. Däremot så vet varken jag eller någon annan hur viktigt det är. När jag gick gymnasiet visste ingen vad it-support var och inte ipad heller. Vad vet vi om de jobb eller internet-tjänster som våra barn ska syssla med, kanske inte alls kräver något G eller annan bokstav i alfabetet heller... Kanske är det en stor fördel om man spelat WoW eller LoL, har en miljon vänner på facebbok, bloggar eller lägger ut saker på Youtube... Om framtiden vet vi som vanligt ingenting...

Så jo, skolan är viktig men det handlar mest om att det ska bli folk av barnen. Sen slumpar det sig så att de för det mesta hamnar på lite olika ställen i livet, förhoppningsvis hyfsat rätt. En del trots skolan, en del tack vare skolan...

Nu har jag nattsuddat igen... Ha en trevlig söndag, kram på er