söndag 2 september 2012

Hur viktig är skolan egentligen?

Ja nu har skolan kommit igång på allvar och hela bunten Kaosbarn går i skolan. När jag följde Lillasyster till ettan infann sig en liten fundering som säkert kan göra en och annan lärare galen. Varför jobbar man emot barn istället för med barn i skolan?

Scenariot var att det var 22 elever som för första gången i livet fått sig en bänk med lock. Fröken presenterade sig och allt möjligt, läste bok och tänka sig att under hela den tiden så satt det barn och försökte smyg-glo i bänken varvid hon sa till... massor med gånger. Varför i hela friden säger man inte bara Hej och välkommna, jag heter Gunnel och nu kan ni titta i era bänkar??? Hade kunnat bespara mycket trassel och hon hade fått ungarna med sig på ALLT hon skulle ha sagt om de bara fått titta i tre minuter först...

Och så över till läxor... Varför??? Det där med att det är förberedande för högre studier är ju rätt patetiskt... När man pluggar högre studier gör man det för att man själv vill och är intresserad... I vuxenvärlden pratar ju alla möjliga om att man ska hålla isär jobb och fritid medans man i skolan, när man växer och utvecklas som mest som människa ska ha läxor hängande över sig hela tiden... Urknasigt...

Och så kan jag tycka att skolan tar sig själv på lite för stort allvar. Som om allt är kört om man inte får höga betyg. Jag var ute och åt med två kompisar ikväll och två att tre konstaterade att vår förmåga att roa oss i skolan och på fritiden och inte bara plugga, räddade oss från något som kunnat bli rätt tragiska livsöden. Själv valde jag frisör i första hand på gymnasiet men betygen räckte tack och lov inte till att komma in där. Alla som känner mig brukar först bli otroligt förvånade och sen skratta när de hör det eftersom de håller med om att det inte finns NÅGON som skulle passa sämre i det skrået. Totalt ointresserad...

Genom jobbet var jag en gång på ett möte på en skola. En tjej tänkte hoppa av skolan, lärarna och rektorn var helt galna. Tjejjen var i gråten och alla de andra var överens, det skulle gå åt h-e för henne om hon inte fortsatte skolan och fick G helt enkelt. Lite försynt konstaterade jag att jag, om jag gått gymnasiet idag inte skulle ha fått G i alla ämnen och jag tycker att det gått rätt bra för mig ändå. Rektorn blev tyst en stund och sen berättade han att han hoppat av skolan vårterminen i trean och att han tyckte att han också klarat sig hyfsat.

Och då är det väl någon som säger att jo, men det var ju då, för länge sen. Nu är det så mycket viktigare. Jag håller med om att det var då, innan mobiltelefonerna och internet. Då när kommundatorn var stor som ett klassrum och kunde mindre än en Mp3. Däremot så vet varken jag eller någon annan hur viktigt det är. När jag gick gymnasiet visste ingen vad it-support var och inte ipad heller. Vad vet vi om de jobb eller internet-tjänster som våra barn ska syssla med, kanske inte alls kräver något G eller annan bokstav i alfabetet heller... Kanske är det en stor fördel om man spelat WoW eller LoL, har en miljon vänner på facebbok, bloggar eller lägger ut saker på Youtube... Om framtiden vet vi som vanligt ingenting...

Så jo, skolan är viktig men det handlar mest om att det ska bli folk av barnen. Sen slumpar det sig så att de för det mesta hamnar på lite olika ställen i livet, förhoppningsvis hyfsat rätt. En del trots skolan, en del tack vare skolan...

Nu har jag nattsuddat igen... Ha en trevlig söndag, kram på er

2 kommentarer:

Veronica sa...

God morgon fina du!
Ja..det där känner jag igen. Vid ett par tillfällen då jag besökt mina barns klasser och varit med på deras lektioner så har jag stundtals fått bita mig i tungan.(för att inte få ett utbrott)pga av hur läraren hanterat vissa situationer. (om de överhuvudtaget agerat alls) Jag har oxå sett saker som jag tyckt varit helt absurda och som skapat mer kaos än vad som hade behövt hända om läraren hade agerat och lyssnat på barnen. Det där med att följa med i utvecklingen och inte leva kvar i sin gamla tid är oxå viktigt. Jag blir galen när jag hör "det var bättre förr-personerna" sätta igång och klaga. Att sedan ingen snart lär sig att det kliar ALLTID i fingrarna av nyfikenhet och "inte-kunna-sitta-stilla-klåda" på barn som börjar skolan och kanske ett par år till(i synnerhet pojkarna som mognar lite senare)!!! Men va...ingen unge har väl sett en sådan bänk innan. Jag jobbade 9 år i skolvärlden innan jag kom tillbaka till förskolevärlden igen och hade då superfina lärarkollegor som verkligen kunde SE barnen där de befann sig. Synd att inte du har fått uppleva sånt! Vad gäller betygen så är det en sån hets kring det. Tro det, att ungarna har svårt att få bra godkänt, när det inte pratas om annat...snacka om att få prestationsångest. Att det inte finns utbildade lärare är ju oxå en viktig orsak. Läxor? Ja, ibland kan det nog vara bra men är man bara med på lektionerna...som jag förutsätter har planerats noga av läraren och att sedan undervisningen sker på ett bra pedagogiskt sätt där barnen får redovisa sina kunskaper på det sätt som passar just den enskilda invididen , så är jag säker på att sådan kunskap sitter MYCKET längre kvar hos de dem än att de hade suttit hemma och tragglat in kunskap som de glömt igen nästa vecka!!!

Herre gud, vad jag gick igång på detta. Om du orkade läsa mina rader och inte somnade helt, så önskar jag dig nu en fortsatt trevlig söndag!

Kraaaaam Veronica

KaosJenny sa...

Jo, Veronica, jag har även upplevt att skolan är underbar och Lillasyster är väldigt nöjd. Det var mest en reflektion över att vi vuxna faktiskt gör det svårt för oss genom att inte hänga med barnen när vi kan... Jag tror precis som du att laxkunskapen inte alls behöver sitta kvar speciellt länge så man undrar ibland lite varför läxor... Jag somnade inte. Tack för att du delade dina tankar... Kram