Kärlekens pris...

Jag har haft förmånen att leva kollektivt med många vuxna och ungdomar i över sex år. Kollektivliv är verkligen en upplevelse. Ju fler människor desto mer av allt. En dag kan kännas som en månads vanligt liv. Man kan hinna gråta, skratta, vara riktigt arg och leka på en och samma dag. När man bor ihop i flera år lär man känna varandra och börjar gilla varandra, även om man kan vara väldigt olika. Man lär sig oerhört mycket, kanske framförallt om sig själv. En del människor som jag bott med börjar jag le brett över så fort jag tänker på. Glad över att de över huvud taget finns i världen (även om livet flutit vidare och man inte har lika mycket eller kanske ingen kontakt längre).

En av de kloka, fina, roliga och kärleksfulla människor som jag bott med gick bort i söndags. Vi hade fortsatt ha kontakt ibland och han var en sån där enastående människa som man, när man hade pratat med honom, alltid kände sig lite klokare av att ha pratat med. Motorsågen har stannat, samtalen tystnat, de kärleksfulla ögonen slutits och ett stort hjärta har slutat slå på tok för tidigt. Kärlekens pris är sorg. Sorg över att han fattas oss. Samtidigt finns det också en glädje i sorgen, glädjen över att han har funnits och att man kan bära honom med sig i hjärtat. Fortsätta hans kärleksgärningar på lite olika sätt...

Att sörja på distans är också lite speciellt. Att sörja någon som är viktig men inte är en del av vardagen. Fast jag börjar vara duktig på att sörja. Det enda sätt som funkar för mig är att gråta och prata, skriva lite och vara i vardagen och så gråta lite igen. Att vara lite av en levande sprinkler men det är ok. Tårar är inte farliga, det är de ogråtna tårarna eller att aldrig ha någon att gråta över som är värst.

Så, lyllo mig som känt en sån underbar människa så att jag kan sörja. Måtte träden i vår vän John-Åkes nya skog aldrig glesna. Lev i kärlek. Kram på er

Livet...

är just nu stort, litet, häftigt, gräsligt, härligt, grymt och fyllt till bredden med kärlek- samtidigt. Inte undra på att man ibland nästan tappar orden och andan.

Höst och regn är helt ok. Förrutom att Storasyster och mitt har fotbollcup imorgon förstås men den räcker inte hela dagen. Sen kan vi kura ihop oss med tjocksockarna framför brasan. Hålla tummarna för vännernas lilla femåring som opererats...

Nå, det är svält, krig, miljöförstöring och sjukdomar i världen. Livet är liksom inte alltid en lätt och skojig historia. I vissa lägen behöver man gå bortom orden, Spela musik, se en film. Vad tänker ni om Gandalfs uttalanden?

Livet går upp och ner men precis som jag sagt till fotbollstjejerna så är 42 år en mycket bra ålder. Lite länge tills jag blir 50 om man tänker på kalas men det går ju att lösa. I år blir det nog en 42 årsmiddag. Man har inte roligare än vad man gör sig. Vi kan bara bestämma vad vi ska göra av den tid som blivit oss given. Lite vänner mat och skratt är sällan fel. Jag tror att pingisbordet ska få äran att dukas igen :-). Kram och sov gott på er

Shortcuts/ Kaosmamman the movie

Just nu känns det som om tempot i den här filmen är lite uppskruvat och så känns det som om jag sitter och glor och tänker jösses (verkar tyvärr lite risigt med tillgången på popcorn)... Det händer en massa små konstiga, roliga, galna och märkvärdiga saker. Saker man kan känna eller fundera lite på men jaha, då har det blivit nästa tagning och den är helt annorlunda så det är bara att ställa om för den nya scenen...

Eller känn på detta. Senaste dygnen upptäcktes det att helgens långväga gäster kidnappat Lillasysters vinterskor, något som tidigare varit katastrof lugnade sig lite på jobbet men just när jag konstaterat det blev det en kris på fritids av aldrig tidigare skådat slag. Snabbhandling och urgod gryta tillsammans med Lillebror, pratat WoW med Storebror och tvättat. Vårt fotbollslag förlorade en fotbollscup stort, jag panikhandlade lite kläder och så har jag ätit gott och badat varmt för att ära internationella kvinnodagen. Sorterade tvätt med Storasyster och diskuterade mobbing och kamratskap. Stor existensiell kris i tränar-duon, administrativt jox på jobbet, packning för sportlovsresa med tillhörande diskussion om det är vettigt att en person har med tre påsar gosedjur till fjällen.

Anar ni att summan av antalet skidor/ pjäxor / hjälmar/ i en sån här familj kan beskrivas som oändligt. Det går att, med skohorn, trycka in dom i en WW buss men att packa ur dom kommer garanterat att ge utslag på Richterskalan. Ett par dagar ska vi vara borta. Ska bli riktigt härligt, både att skruva ner tempot och att ha lite mindre spridning på de olika scenerna i Kaosmamman, the movie. Ha en trevlig helg gott folk. Kram

Ett liv som innehåller allt...

Träffade en tjej idag som skulle bli mamma för första gången. Jag gratulerade henne med hela hjärtat. Sen pratade vi en lång stund om barn och att livet blir färgstarkare. Hela känsloskalan, ett liv som innehåller mer av allt.

Och sen flög jag hem. Hade varit borta sedan i söndags och hur bra och kul allting än varit så fanns där hemlängtan. Längtan efter strålande ögon, tjafs och vanlig vardag, stök och gapskratt. Väl hemma gick jag runt och tittade på alla fina som sov och pratade med alla fina som var vakna. Gick ett varv i trädgården, andades hemma luften, njöt av ljuset, blommande körsbärsträd, päronträd och plommon. Drack te med mysige Mannen. Sen fick jag anledning att plocka fram mors dricka och vitpeppar. Gissa varför...

Storsängen har börjat fyllas på så smått. Ovissst hur mycket vi får sova i natt. Ah, jag har sovit i egen säng i flera nätter. Mer av allt sa jag visst och livet sa jajjamän, ska bli. Och jag säger tack... Kram på er alla mysiga som också har förmånen att få uppleva livet som plus extrameny...

Fet tisdag på flera sätt

När jag vaknade hade vi Guppysorg, en av favoritfiskarna var död. Kramar och sorg. Begravning kommer att hållas så fort tjälen gått ur backen. Just nu ligger Blue i frysboxen märkt Blue, rör ej (för att ingen ska råka äta upp honom).

Och så har det varit fettisdag... Effektivitet på jobbet och härlig lunchdiskussion. Två Semlor har jag tryckt i mig. En på jobbet och en hemma. Mmmm... och nej, jag tränar inte regelbundet, man kan ju röra på sig på annat sätt... Idag slog jag nog någon slags rekord i vardagsmotion. Sprint till bussen, en lång promenad på jobbet på grund av för lite bilar, trapporna istället för hissen, fotbollsträning med hoppande små damer och så en kvarts simmning och bubbelpool som avlutning. Jag tycker att vardagsmotion är underskattat...

Och så mys, skratt gråt och upptåg här hemma. Ett fint litet snack om kompisar. OS guld. Livet innehåller verkligen ALLT, ibland på samma dag. Jag tycker verkligen att jag har haft en FET tisdag. Kram på er