Hur viktig är skolan egentligen?

Ja nu har skolan kommit igång på allvar och hela bunten Kaosbarn går i skolan. När jag följde Lillasyster till ettan infann sig en liten fundering som säkert kan göra en och annan lärare galen. Varför jobbar man emot barn istället för med barn i skolan?

Scenariot var att det var 22 elever som för första gången i livet fått sig en bänk med lock. Fröken presenterade sig och allt möjligt, läste bok och tänka sig att under hela den tiden så satt det barn och försökte smyg-glo i bänken varvid hon sa till... massor med gånger. Varför i hela friden säger man inte bara Hej och välkommna, jag heter Gunnel och nu kan ni titta i era bänkar??? Hade kunnat bespara mycket trassel och hon hade fått ungarna med sig på ALLT hon skulle ha sagt om de bara fått titta i tre minuter först...

Och så över till läxor... Varför??? Det där med att det är förberedande för högre studier är ju rätt patetiskt... När man pluggar högre studier gör man det för att man själv vill och är intresserad... I vuxenvärlden pratar ju alla möjliga om att man ska hålla isär jobb och fritid medans man i skolan, när man växer och utvecklas som mest som människa ska ha läxor hängande över sig hela tiden... Urknasigt...

Och så kan jag tycka att skolan tar sig själv på lite för stort allvar. Som om allt är kört om man inte får höga betyg. Jag var ute och åt med två kompisar ikväll och två att tre konstaterade att vår förmåga att roa oss i skolan och på fritiden och inte bara plugga, räddade oss från något som kunnat bli rätt tragiska livsöden. Själv valde jag frisör i första hand på gymnasiet men betygen räckte tack och lov inte till att komma in där. Alla som känner mig brukar först bli otroligt förvånade och sen skratta när de hör det eftersom de håller med om att det inte finns NÅGON som skulle passa sämre i det skrået. Totalt ointresserad...

Genom jobbet var jag en gång på ett möte på en skola. En tjej tänkte hoppa av skolan, lärarna och rektorn var helt galna. Tjejjen var i gråten och alla de andra var överens, det skulle gå åt h-e för henne om hon inte fortsatte skolan och fick G helt enkelt. Lite försynt konstaterade jag att jag, om jag gått gymnasiet idag inte skulle ha fått G i alla ämnen och jag tycker att det gått rätt bra för mig ändå. Rektorn blev tyst en stund och sen berättade han att han hoppat av skolan vårterminen i trean och att han tyckte att han också klarat sig hyfsat.

Och då är det väl någon som säger att jo, men det var ju då, för länge sen. Nu är det så mycket viktigare. Jag håller med om att det var då, innan mobiltelefonerna och internet. Då när kommundatorn var stor som ett klassrum och kunde mindre än en Mp3. Däremot så vet varken jag eller någon annan hur viktigt det är. När jag gick gymnasiet visste ingen vad it-support var och inte ipad heller. Vad vet vi om de jobb eller internet-tjänster som våra barn ska syssla med, kanske inte alls kräver något G eller annan bokstav i alfabetet heller... Kanske är det en stor fördel om man spelat WoW eller LoL, har en miljon vänner på facebbok, bloggar eller lägger ut saker på Youtube... Om framtiden vet vi som vanligt ingenting...

Så jo, skolan är viktig men det handlar mest om att det ska bli folk av barnen. Sen slumpar det sig så att de för det mesta hamnar på lite olika ställen i livet, förhoppningsvis hyfsat rätt. En del trots skolan, en del tack vare skolan...

Nu har jag nattsuddat igen... Ha en trevlig söndag, kram på er

Jetlaged in San Diego

Filmbranschen, here I come? Ja, om det inte hade varit för att jag just varit på en häftig jobbkurs och trivs alldeles yppans med mitt jobb hade jag sagt upp mig till förmån för en ny karriär.

Jetlaged in San Diego skulle bli titeln på min första film. Huvudrollinnehavaren skulle vara en jetlaged 4 barnsmor i 40 årsåldern och det skulle visas ca hundra möjligheter att ta livet av sig eller fixa sig seriösa problem i Staterna om man vill det. Att få en full amerikansk ex fotbollsspelare i huvudet, klättra över litet ett stängsel och hamna i fängelse i ett år och att drunkna i häftiga vågor är tre av möjligheterna. Eftersom kvinnan varken vill det ena eller det andra och lyckas undvika fällorna så skulle slutet bli lyckligt när hon levande och problemfri återförenas med sin familj.

Jag tror inte att uppföljaren Jetlaged hemma i byn skulle bli en lika stor kassasucce´. Den skulle mest vara bilder på hur barnen försöker väcka sin mor när hon somnat i korvstroganoff, under Bolibompa och till kvällssagan för att sedan zooma in hur hon ligger i sängen och fån-glor ut i mörkret vid 03 tiden.

Tjoho, hoppas verkligen att ni sover vid denna tid... Kram