Koll på barnens mobiler och internetanvändande?

Hamnade i ett läge på en fest förra helgen där ett gäng mammor började prata om att de går igenom sina döttrars telefoner så där i smyg med jämna mellanrum. Var helt ensam i gänget som sa att tanken inte föresvävat mig. Stödde mig på argument om integritet och att jag absolut inte skulle ha velat att mina föräldrar läst mina brev när jag var tonåring. Upptäckte snabbt att jag var otroligt ensam om att ha en tio-åring som inte har mobiltelefon också. Konstaterade att både Storebror och Storasyster har datorer som vi inte har handfast koll på. MÅSTE man ha det? Att kolla i smyg, är det ok? Vad gör man med informationen? Brister inte tilliten av smygkoll? Är det meningen att föräldrar ska ha björnkoll på allt rent handfast eller ska man försöka resonera med barnen och låta dom, precis som vi själva gjorde, göra en del missar och lära sig, även om det nu är på detta vådliga internet. (Vem har inte skrivit lappar, skickat brev eller vykort eller ringt telefonsamtal som man ångrat bara såå mycket??)

Pratade med en man på bussen idag som berättade att han ska få sitt andra barn. Coolt. Fast vi konstaterade att vi är i olika faser av livet. För hans del handlar det om att hålla koll och vara tillgänglig ett par år till. För min del handlar det också om att vara tillgänglig men på ett annat sätt. Kollen får man (i viss grad) av att resonera med barnen (oftast på kvällen), inte genom att vara där allt händer hela tiden. När jag sa att det också handlar om att släppa litegrann och låta barnen prova vingarna så rös han. Jag log och sa att det fixar sig. Efter ett tag ser man anlagen till vingar och sen måste man hålla tummarna och låta dom veckla ut dom lite. Ha tillit till att de klarar att provflaxa, kanske krascha lite och sen återkomma och vila upp sig en aning innan de ger sig ut igen.

Ibland tänker jag (men det kanske är mopsigt tänkt) att det där med jättekoll handlar om avsaknad av tillit. En stor del i att låta barnen växa upp och utvecklas handlar som jag ser det om att lita på barnen och omvärlden. Världen är ungefär lika farlig som förr. Det är inte konstigt att min busskompis inte känner tillit än eftersom han inte är i det läget än men vi som har barn som ska börja ta sig ut i livet (och i mobiler och på nätet) behöver jobba på tilliten. Barn ska ut och upptäcka världen och hur den är, inte något tillrättalagt av mamma redan kontrollerad variant.

Som en liten vink om allt detta fick jag en fantastisk länk av Mannen idag, här. Jösses, den måste funderas på och spridas. Hm, kanske skulle man prata med LoL med Lillebror och kolla lite mer på Lillasyster och Storasysters damer på moviestar planet... Funderar också på att anta Storebrors erbjudande och göra sig en "gubbe" på World och Warcraft och få en personlig guidning. Han skulle tydligen till och med kunna flyga runt med mig på ryggen en stund. Kanske skulle jag precis som barnen lära mig mer engelska och det kan ju vara en upplevelse, jag menar det är ju inte direkt narkotika så varför inte? Så att man för en gångs skull vet vad man pratar om ;-). Däremot har jag inte några planer på att kolla några mobiler eller internet historik. Ha en trevlig kväll!

Dags att befria Mickey Mouse och en del andra saker...

Facebook, underbara facebook. Så mycket knasigt men så mycket klokt och roligt man kan hitta där. Gäller förstås över hela nätet. Riktigt viktigt att prata med barnen om att tänka kritiskt. Fast ibland undrar jag om inte de som växer upp med det här är klokare än oss. Storebror var inte gammal när jag hörde honom säga till Storasyster angående reklam att - De vill bara ha våra pengar...

Fick den här länken via en kompis. Rolig och väldigt allvarlig samtidigt. Så nu planerar hon och jag att åka och befria Mickey Mouse... Jag har redan börjat befria några andra också enligt det här. Jag tillhör den skaran som inte behöver behå jämnt så då kan jag vara med och befria. Tror faktiskt inte att jag på allvar började ha behå ens ofta förrän jag var i 25 års åldern eller kanske vid 27 då jag började amma...

En nackdel med böcker och internet är att vi inte får ett skapandes grand gjort. Internet gör ju också att man blir lite "inte här och nu" när man blippar på telefonen eller har fingrarna på datorn. Men... det är här för att stanna och tack vare nätet behöver man inte tänka allt själv, bara lägga ihop pusslet och dela. Idag ska jag försöka ha en tjatfri dag och sen mer gratismusik i verkliga livet. Det där med tjatfri dag verkar redan gå lite så där, trådlösa telefonen är borta och jag har saker som jag tycker borde göras. Kanske dags att lägga ner förväntningarna/ kraven och fundera ut något annat kul istället. En tjatfri dag brukar handla om inställning... Kram på er allihop

Möten irl och vådan med städning...

Såå, på två veckor har vi alltså skaffat ett stycke ny bil och ett stycke nytt rum i huset. Och mitt i alltihop skulle Mannen fira födelsedag. 40 år och öppet hus skulle det bli. Eftersom möblerat om rejält på alla möjliga ställen blev det städat även i vrår som varit bortglömda ett bra tag. Fin middag på restaurang på lördagen och öppet hus på söndagen. Massa trevligt folk, både släkt och vänner. Underbara svärmor och svägerskan hade bakat tårtor och fixade smörgåstårta. Mamma och mormor lånade ut bestick och dukar. Vilken ynnest det är att ha så mycket bra folk omkring sig. Människor man kan utbyta tjänster med, byta barn eller skridskor med eller lätta sitt hjärta för. Ett bra socialt skyddsnät är en gåva och en förutsättning för att en Kaosfamilj ska fungera bra.

Gårdagen blev riktigt trevlig. Massor av riktigt härliga möten irl. Diskussioner om livet och tingen. Massor med spännande tankar utbyttes över tårtorna, hela dagen. Det var allt från prat om ålder, barn, vänskap, boende, gymnasieval, dataspel och pensionering till vinterbad, fotboll, roller och relationer. Internet må vara bra men möten irl regerar och det var väl en av sakerna vi kom fram till, att det må vara hur det vill med den dataspelande generationen, till slut kommer de ändå att vilja träffas på riktigt. Igår möttes människor mellan 3 och 84 år. Riktiga möten slår det mesta man kan vara med om tillsammans med en skärm. Kanske är det det vår generation kan stå för, riktiga möten irl. Häftigt var det i alla fall.

Inte konstigt att vi flämtar lite idag. I en vanlig familj skulle man säkert dra igång tapetseringsprojektet och börja flytta möbler igen. Vi gör det inte. Det får se ut hur det vill, just nu ska vi inte bli klara. Nu behöver vi smälta de senaste veckorna. Dags att invänta våra själar, som den här historien som jag har hört en variant av men det är samma andemening. Så ni får stå ut med en "bildfri" blogg ett tag till. Vi vet ju inte var vi ska ha datorerna än. Det kommer, i sinom tid.

Ett problem med att ha gjort en riktigt röjning är att man gärna tappar bort saker. Imorse var min börs helt försvunnen. Kanske hittar jag den snart, på något smart ställe. Det är det jag säger, för mycket ordning är inte bra, då har man så få ställen att söka på ;-)... Sköt om er

Näthat och annat jobbigt...

Ibland låtsas vi att näthat, groomers och våldtäkter är nya fenomen. Som om den nya onda teknik-generationen har uppfunnit det. Jag tror sanningen är att det funnits i tusentals år. Mobbing har alltid förekommit så och anonym sådan. Äckelgubbar har också alltid funnits. Förr klottrades det mobbinggrejer på väggar och vuxenvärlden var inte direkt pigg och vaken med något antimobbingteam. Äckelgubben kanske var husbonden. Det är så klart fortfarande inte ok, varken förr eller nu.

Hur nytt vi än tror att det är så är somliga saker tråkigt vanliga. Jag tror att det viktigaste är att ta diskussionerna med barnen. Kolla läget. Vad händer på den virituella fritidsgården (som ju nätet kan sägas vara). Lära barn att säga nej till saker som inte känns ok, kanske visa det korrekta sättet att göra en drop-dead blick och låta dom veta att man

Världen är farlig, underbar och rolig. Barnen kommer att träffa alla möjliga sorters människor men människor är sig lika. De flesta är riktigt riktigt bra. Kram på er

En hyllning till nätet...

Det skälls en del på internet. Folk ondgör sig över tonåringarnas spelande och delande och att det facebookas och Bloggas. Ny tider nya grejer att oroa sig för... Visst nätmobbas det en del och visst sitter en massa ungdomar väldigt stilla men ändå... som vanligt gäller det att ta diskussioner och att försöka hålla balans. Internet har varit borta hela helgen och det gör att jag funderat lite på nätets vara eller inte vara. Jag tycker att nätet är i det mesta är strålande. Man kan googla på allt man inte vet, Youtube musik är underbart och Bloggar har vidgat mina vyer. Samma kväll kan jag skratta lite åt att ett pysselbord (eller för den delen pysselgolv) aldrig räcker, glädjas över att det är fler som upptäckt cyklelns förträfflighet som fortskaffningsmedel, flina lite åt magsjukefobi och fundera på hur det skulle vara om man var väldigt sjuk. Jag väljer vilka jag surfar in hos. Skriver kommentar ibland. Det berikar mig, ger mig mer att surra om vid tekoppen.

Genom facebook har jag sparat massor med tid genom att organisera allt från julmatsknytisen och 8/3 firande till semesterplaner. Löst en hel del problem via trevliga vänner och bekanta på "fejjan" också... Dessutom får man sig en “walk down the memorylane” genom att kunna hålla lite kontakt med gamla härliga kompisar. Såna där som man gjort en massa galna, knäppa och roliga saker med. Någon erinrar sig ett knasigt bråk om kräftor av granris, någon flinar man med åt tokresor, danser i regn, skrattattacker, möten med ännu galnare människor och så blir man påmind om viktiga saker som frös ihop, flöt bort, man missade eller tappade bort (men som blev riktigt bra historier efteråt). Via facebook kan man hålla lite kontakt ändå, även om det vanliga livet och prioriteringarna gör att man varken ses eller hörs. Facebook är ett sätt att kunna hålla kontakt i mån av tid och lust. Kravnivån för umgänget är extremt låg.

Och mitt eget Bloggande började för att ge en motbild till allt det där äckligt perfekta. Det där som det kändes som om alla strävade efter och var missnöjda om de inte uppnådde, varje dag. Den där världen där levande människor inte får plats. Kändes kul att ge en bild av det härliga i stök. Sen utvecklades Bloggandet till att bli en ventil, ett ställe att skriva av sig, skratta lite och eventuellt få respons. Nu har det gått och blivit, ja, det fortsätter av bara farten. Eftersom det inte är samma Kaos nu så blir det mer funderingar... Och så ni, alla trevliga. Tänk vilken lyx och få skriva och få feedback... Upptäcker mer och mer att jag trivs med att skriva och internet är ett roligt ställe att "hänga ut sig på". Och det är kul att det är fler som skriver, tänka sig att det numera, tack vare internet, finns fler sätt än att prata att uttrycka sig på. Länge leve nätet!! Kram på er