söndag 8 april 2012

En mör mammas bekännelser...

Ha HA, lite lätt mör efter att ha genomfört den enskilt sämsta iden i min snart 14-åriga karriär som förälder. Och då ska här sägas att jag haft många ideer som kunnat konkurrera om priset. Nåja, det som inte dödar härdar eller lär en något.

Fyra barn och en vuxen i fjällen är inte att rekommendera. Inte ens om det är välfostrade artiga och hjälpsamma barn kan man räkna sig som något annat än underbemannad på vuxenfronten. Jag hade med ett sånt barn, som inte ens lite släkt med mig, en kompis till Storasyster. De resterande 3 barnen benämndes som syskonen slagsmål och sammanbrott i krismess till Kaosmoderns kompisar. Inte för att de slogs och bröt ihop hela tiden, de turades om men när man är själv är man liksom himla ensam. Som ska knäppa pjäxor, stuva ihop fikat, påminna om åksjukearmbanden, läsa kartan, avbryta slagsmål, köra bilen och sköta planeringen av slutpackning och städning.

Slutpackning och städning ja. Barnen var rätt imponerade och Kaosmodern log också i torsdags. "Vi hyrde en stuga och fick en villa som är större än huset hemma." Det var riktigt jättehäftigt, ända tills den eländiga slutstädningen skulle gå av stapeln. Lätt underbemannade på vuxenfronten med några som hatar städning och ett barn som absolut inte ville hem och gjorde allt för att sabba och reta upp resten av gänget. Chips och pennvässflisor över hela villan...

För att göra en lång historia kort kan i konstatera att jag gjorde en snygg sorti efter att villan var städad, alla med all packning i bilen. -Mamma, påskriset, visst tar vi med påskriset? Självklart, jag tjafsar inte om påskris. Inte klär jag av det heller. Är det någon som sett en påskmobil så var det vi. På passagerarsätet brevid Kaosmodern satt björken, med fjädrar och allt, hela vägen från fjällen :-).

Efter städfinalen men väl i pjäxbärar-finalen träffade jag en kvinna som berättade om sin döende mamma. Sorgen men också att det är så livet är. Vi pratade livet och döden en stund. Skrattade åt min påskrisade bil. Skrattade åt bråkande trilskande barn, tack. Perspektiv! Livet är åtminstone nära. Klart det är en ynnest varje dag man får vara mamma! Och tänka sig att det gör under för kärleken att vara ensamstående ett par dagar. Jösses så snygg han var Mannen när han började bära in pjäxor och matkassar :-) Ha en fortsatt fin helg...

7 kommentarer:

kattiiiiss sa...

Kan se det åkande påskriset framför mig haha
Slutet gott, allting gott.. visst?

Ha en skön vecka
Kram

mammaxtre sa...

Underbara du, tack rara för att du får mig att le. Tack rara för att du bjuder på dig själv.

Njuta av snygga maken nu, det är du väl värd :-)

Galenskap och lite allvar sa...

Tjenixen!

Ja du, det kostar att ligga på topp...för att "genomlidit" det som du beskriver så tycker jag nog ändå att du skötte det hela bra. Själv hade jag nog slängt iväg björken och kanske satt nåt av ungarna därpå innan jag hutta iväg den. Nej, jag skojar bara men ibland känns det verkligen som om allt elände händer samtidigt...och hur lugn är man då!!! DEt där med städningen känner jag så väl igen. Jag brukar be mina barn lämna stugan innan jag börjar städa för annars så sprider de bara ut godispapper, pennvässmulor och annat ännu mer!

Tänk positivt....du klarade det och det är ett helt år tills ni ska åka igen!!

Ha en underbar tisdagskväll!
Kramelikram Veronica

Tessa sa...

Herregud, vilken prestation. Men nu har du ju provat detta också.

Och apropå det arga inlägget för ett tag sen: Klart man ska vara arg i bloggen ibland, så bra att fräsa ifrån både irl och webledes!

Z sa...

Påskris eller påskkris? ;-D

Mångmamma sa...

Att du bara överlevde.
Hatten av för dig i ren och skär beundran!

KaosJenny sa...

Jajjamän Kaatzi, slutet gott allting gott och mm, undra om jag inte skulle kunna tänka mig att göra om det ;-)
Tack mammaxtre och en av tankarna med att bjuda på sina tokerier är att andra ska kunna le :-)
Precis Veronica, tanken att slänga iväg björken med en unge slog mig... (tur man inte har magiska krafter ;-))
Och jo, jag klarade det... Nästa år om jag åker själv är barnen större :-)
jo, jag överlevde Tessa och härligt att du säger det där med ilska. Ilska är viktigt, att vara arg ger ju faktiskt väldigt mycket energi :-)
Ha Ha Z, jo, lite både påskkris och påskris...
Tack Mångmamma, du vet hur det är... det man överlever blir bra historier efteråt och både jag och ungarna lärde oss saker... Både Storasyster och Lillebror fick ordentliga lektioner i när man kan bryta ihop och inte till exempel ;-)
Kram på er