Sommartider hej hej...

Sommarlov för barnen och semester för mig. Värmen har inte infunnit sig men ah, har man bara solglasögonen i pannan så är det sommarkänsla. Lyxigt att kunna vara betalt ledig i flera veckor.

Första veckan blir en äkta drällarvecka då Mannen jobbar och vi andra är lediga. Pratade med min utbrända kollega igår och hon konstaterade att man ska passa sig grymt noga för att gå in i väggen. Komma ihåg att återhämta sig i förebyggande syfte istället för tvärt om.

Jag tror att hon har otrevligt rätt och precis som hon säger så kan det drabba vem som helst om man inte är noga med sig. Har man det tufft på jobbet behöver man vila på fritiden och då räcker det inte att åka utomlands ens två gånger per år. Vi är gjorda för att springa och samla mat och sen vila i grottan typ. Man behöver lära sig att släppa saker och låta saker bero...

Ja men vilken tur då att vi lärde oss att "tagga ner" redan vid barn nummer tre. Det är inte en katastrof om man har ett tvättberg, disk på diskbänken och maskrosor (minidahlior) över hela gården. Jag tror också precis som Daniel Mendoza att vi behöver koncentrera oss mer på bra saker och värna om vårt viktigaste redskap. Det händer oerhört mycket bra saker i världen varje dag. Världen är full av goda stunder och människor som gör fantastiskt kärleksfulla saker varje dag.

Önskar er en kärleksfull midsommarhelg. Kram

Personlighet, missar, utbrändhet och vara ifred tält...

Vi är alla våra personligheter med olika för och nackdelar som vi behöver lära oss leva med. Det bästa och det sämsta med oss är ofta olika sidor av myntet. Det gäller så klart också barn. Samma barn som tältat inne senaste veckan (man kan inte säga nej till alla Lillebrors ideer) har också gett oss anledning att vilja spöa upp tandfe´n och utröna hur vattenfast vattenfast solskyddsfaktor är. Såna där saker som man kan skratta högt åt i efterhand. Missarna man minns är väl något att komma ihåg när man konstaterar att saker ofta kör ihop sig men ändå ordnar sig ;-). Missarna är dessutom sällan världsavgörande (om man inte heter Putin eller Obama)...

Det mesta som vi stressar runt över spelar inte någon större roll om ett par år. Perfektionism och ständig effektivitet är av ondo. Det är inte någon som tackar dig när du blir sjukskriven. Det tänker jag en hel del på. Just nu har jag upptäckt att det är läge för att jag tar hand om mig. Läser böcker, vilar och sover för att hålla i längden. Ser till att det finns tillfällen varje dag när ingen varken vill mig något eller kräver något av mig. Bussen till och från jobbet är förnämliga såna tillfällen (om man kan låta telefonen ligga i fickan). Ju mer stress desto viktigare att hitta avkoppling/ nedkoppling och verklig vila. Att bli utbränd gör något med ens personlighet och av det jag sett är det inte värt att riskera. Kanske fler borde göra som Lillebror och smälla upp egna tält någonstans, vara ifred ställen ;-). Hoppas att ni har det bra allihop. Kram

Vådliga, vansinniga, varma, välkommna vardag...

Vardagens stålbad äger rum nu. Kaosfamiljen transformerar sig från att vara ett drönande ledigt lovgäng till att bli en hyfsat duglig vardagsflock. Det går lite så där men det är bra. Dags för jobb, skola, fotboll, karate, dans, konserter, läxor och allsköns roligheter igen.

Mycket häftiga härliga och roliga saker inplanerade i vår. Det blir också en del på-soff-locket-vilosamma saker som Tomas Sjödin beskriver i sin bok Det händer när du vilar. Vardagsvila, släppa allt och ta det lugnt. På sofflocket eller ute i skogen... Pratade en stund idag med en kollega som alldeles nyss haft näsan i väggen om det. Det kloka i att göra ostressiga avbrott i vardagen. Att det är de små sakerna som vi gör i vardagen som avgör och att det sällan är alltigenom jobbet som bränner ut någon. Hemmet kan vara minst lika stressande om man ändrar, fixar och har höga krav. Missar den viktiga vardags vilan...

Guldkanten på vardagen imorgon. Lediga torsdagen. Lillasyster blir 9 till våren men varken Mannen eller jag har några planer på att skaffa oss utgifter så att vi behöver jobba heltid. Tids nog hinner vi med det. Jag har sagt till min chef att hon får slita mig i håret resten av dagarna men att jag vill vara ledig på torsdagarna. Jag tror att både jag, familjen, kollegorna och de jag träffar tjänar på det. Down shifting eller frivillig enkelhet kallas det visst. Jörgen Larsson har visst till och med doktorerat i ämnet. Jag är i alla fall nöjd.

Ganska kul att kollegan på gränsen till utbrändhet också berättade att hon blev inspirerad av vårt stök, lugn och mysiga kök (även om hon konstaterade att vi inte har någon speciell stil) när hon var förbi för några veckor sedan. Med lite frivillig enkelhet är vardagen ok. Hur går det för er att komma igång med vardagandet? Kram på er

Nä men titta så rätt det är att skjuta saker framför sig...

Lillasyster väldigt förkyld och någon vuxen skulle så klart vara hemma. Det tar en stund och ställa om sig mentalt och att styra om en massa möten. Den gamla hederliga taktiken pushing forward (skjuta framför sig) kommer till pass. Ingen gör det jobb jag skulle ha gjort igår men möjligtvis kan väl något kanske lösa sig ändå. Vissa dagar ska man vara hemma med en sjuk åttaåring, så enkelt är det bara. Tvångsvila...

Och plötsligen, när den mentala omställningen är klar, så var den där, vilodagen. Vi knölade in oss under filtar och såg på film, ringde sjukvårdsrådgivningen, smörjde ögon, läste Harry Potter, spelade spel, byggde med Lego och såg på film igen. En riktig mysdag. Stressless in november.

På kvällen hittade jag Visa kortet, i plånboken. Ja men då så. Verkligen tydligt att det behövdes vila. Idag är jag ledig men Lillasyster är fortfarande sjuk. En vilodag till alltså :-). Eftersom det inte finns något som jag måste ha gjort känns det här som en bonusdag.

Och tro nu för all del inte att jag har börjat julpynta, det här har bott i krukan sen förra julen. Vi puttade tydligen avjulandet framför oss när det gällde den. Visst måste det innebära att jag vunnit årets ja-jag-var-då-klar-med-alla-mina-julklappar-i-juli-tävling? Jasså, ja jag hade julpyntat redan i januari ;-). Äh, jag skojar bara, jul är fortfarande ingen tävling. Däremot kan det nog vara bra med en 365 dagar om året tomte som påminner en om att livet är alla dagarna och inte bara en julhelg. Nu, dags att spela lite spel och se på film igen. Hoppas att ni har det bra. Kram

November rain...

Väldigt mycket november nu. Snön tinar på grund av regn, alla vägar är såphala. Sjukt mycket på jobbet, det brukar vara det i november, ändå blir man nästan förvånad. Brukar möjligtvis lugna ner sig innan jul, annars blir det i januari lugnet lägger sig lite. Hemma kan man också säga att det rör på sig.

Åt lunch med en kompis idag och pratade om utbrändhet. Kom fram till att mycket kan förebyggas om man kan hålla ordning på vem som är problemägare. Om någon bråkat med en kompis, valt kalla jackan eller inte trivs i skolan så är det naturligtvis något man kan prata om och eventuellt hjälpa till att hantera, om personen vill det. Annars är det inte ens eget problem, inte ens om det är ett lite yngre barn...

Lite mycket ja. När jag skulle shoppa lunch upptäckte jag att jag hade Visa kortet hemma. När jag hoppade på bussen upptäckte jag att jag glömt plånboken på jobbet. Hurra! Som tur var hade Mannen hoppat på samma buss så jag tog mig hem.

Väl hemma hittar jag inte Visa kortet. Borta, puts väck, syns inte- finns inte. Kollade ekonomin i söndags och sen har korteländet tydligen fått ben. Ja men jippie. Den galopperande dropphanden har slagit till igen. Det kan vara ungefär var som helst i hela huset... AAAAAGGGHHHH, man kan ju bli galen för mindre...

Frågan är nu om jag ska springa runt som en yr höna och söka på samma ställen ett par gånger till eller om jag bara ska ge upp och tänka att det återkommer väl, kanske. Flinar lite över dagens tankar om utbrändhet. Är man bara tillräckligt rörig i huvudet kan man nog bränna ut sig alldeles själv. Läste ett citat från Tomas Sjödins bok Det händer när du vilar. " vilan har hamnat i vanrykte. vi ursäktar den som vore den en synd. Vi försvarar den som vore den en brottsling. Och vad värre är, vi hanterar den som om den vore något vi egentligen klarade oss lika bra utan". Hm, tror det är dags att vila huvudet lite (som faktiskt varit på högvarv ett tag).

Filt, vila och fotboll. Låter som en plan. Kommer inte kortet fram så spärrar jag det väl. Allt annat borde ordna sig på något sätt.
Har erbjudit Mannen en möjlighet att backa ur detta äktenskap med denna galna fru men han framhärdar. Jag fick ett leende och en stor kram. Det är kärlek. Kram på er alla

Frisk med lite mög och all anledning att fira...

Frisk igen, hurra. Livet blir väl aldrig bättre än när man just frisknat till? På tal om att skjuta upp saker så hittade jag den här på vinden för några veckor sedan.
En kartong med blandat osorterat mycket viktigt mög som vi inte packat upp sedan ungefär -98 skulle jag tro. Jag öppnade den inte nu heller. Eftersom den stått där i ca 15 år kan den gott stå ett tag till. Det tar inte någon energi alls, vad feng-shui anhängarna än säger. Att packa upp den skulle ta energi. Den tar bara lite plats på ett ställe som vi ändå inte använder.

Två dagars stillhet har gjort susen. Jag har frisknat till och känner sån kärlek till världen. Vilket jag låter alla veta också (och stor kram till er också som är så peppande och kloka). Kärlek ska man inte snåla med, om man inte far illa av det förstås. Då bör man hitta nya kärleksföremål.

En annan sak som man inte ska snåla med är firande. Stan har tagit hockeyguld idag. Jag har hängt med förstås och även om jag bott söderut ett tag så minns jag då, för trettiofem år sedan, när vi tog SM guld i hockey sist. Jag var lika gammal som Lillasyster är nu. Skulle nog ändå inte vilja påstå att jag inte "lidit i åratal" men nu när guldet bärgats hem till schtaan är det läge att fira. Sport är underbart och patetiskt samtidigt. Tänk så mycket känslor folk kan "få ur sig" genom sport...

Och som vanligt behöver man inte göra det så avancerat. Mannen var på konsert i grannstaden. Alla barnen fick vara uppe och titta på matchen (vem vet, det kanske är 35 år tills nästa gång). Syskonen Lill ville fira segern genom att sova i Storsängen. Syskonen Stor och jag firade med maränger direkt ur påsen. Tjoho! Jag har nyss stökat bort middagen och kvällfikat. Nu ska jag gå och mys-sova med syskonen Lill. Hela stan kommer ändå att vara trötta men glada imorgon så det spelar ingen roll om vi också är lite trötta. Hoppas att ni också hittar något att fira, även om det bara är en pucktävling, att någon har fantastiskt vackra ögon eller att det är fredag. Livet är så allvarligt så lite firande är alltid på sin plats. Kram

Nä men, en blank ruta...

Plötsligt infann sig lugnet. Vissa saker är avklarade, en hel massa andra ska göras, imorgon. Snöstorm ute. Det känns som lugnet innan det stora plumset. En mellandag, en gör-vad-du-vill-dag. Själv sov jag nästan längre än tonåringen. En bragd men jag verkar ha behövt det.

Jag tror att det är hela tricket med att hålla, att hitta dagar eller stunder för vila även när det är mycket. Imorgon ska vi utöva stor packning och sen få in allt i bilen. Kommer att bli en gigiantisk utmaning då Wacko Wolfram hade extremt mycket packningsutrymme, något som RUT inte kan erbjuda. Vi har under våra tio års tid med Wacko varit fullständiga packningsidioter och vana vid att kunna ta med oss halva hushållet och ändå klämma in en dasstunna eller så. Fördelen med RUT är ju dock att hon går och inte är skrotad ;)...

Nu ska jag gå ut i det ljusa och fräscha och titta lite på fjolårets stolthet, den uppstammade rosen. Den har tydligen knäckts. Troligtvis ett resultat av att vi fick en meter snö på ett dygn och eftersom vi hade fullt sjå med att skotta hann vi inte lägga något över den. Snö är ju gärna fluffig i början för att sen sjunka ihop. Nåja, värre saker kan ju hända. Kanske kan jag pyssla om lite och rädda resterna. Sen blir det nog lite bad i det kommunala badhusets bubbelpool och så ska jag se om jag kan få tag på den eminenta filmen en oväntad vänskap till kvällen. Livswordfeud när det är som bäst. Imorgon ska vi bolla med c, h, x och p igen. Tack för alla kommentarer förresten. Ni är oerhört kloka. Kärlek till er alla...

Plötsligt händer det...

Veckan har gått i alligatorns tecken, lite mindre soligt och varmt bara. Så fort jag inte haft något jätte-måste på överlevnadsnivån för mig har jag lekt alligator. Ofta vet jag det men jag gör det inte, nu har jag lyckats. När jag koncentrerat mig på att göra det jag riktigt måste och sen bara vara, kommer energin smygandes på mig igen. Naturligtvis kräver det verkligen sin kvinna att bara gå förbi trivselhögar och dammråttor på väg till soffan men jag gillar resultatet. När jag vilat mig i form är jag nöjd med både mig själv och tillvaron (även om det råkar vara aningens stökigt). Och när jag är i balans är jag bättre på att sortera ut vad som är viktigt/ mitt problem osv. Då bränner jag inte en massa energi på saker som jag inte kan göra något åt till exempel.

Riktigt roligt är det med vår lilla samarbetshärva också. Så här i lusse och tomtetider är den riktigt aktuell. Vi har några kompisar som vi liksom byter allt möjligt med. Allt från salvor och sjörövarlappar till kryckor, skidor och barn. Jättekul att kunna bidra i härvan och guld värt när man själv har behov av något.

Så, hoppas att ni också kan leva lite alligatorliv mitt i decemberhetsen.

Julklappar och julkort

Jajamän, nu har jag köpt den första julklappen. Hittade den på macken, en film som barnen kan fördriva delar av julafton med. Hittade tydligen dagens absolut bästa leksak också. Köpte rattmuffar för att skicka iväg till två kompisar som drabbats av snö och inte är så vana. Det som muffarna var uppspända på blev dagens grej. Lillebror och Lillasyster har lekt i flera timmar med "rattarna" i papp (se bild). Sprungit runt och gasat och lagt i nya växlar. Jösses, barn är egentligen nöjda med det mesta. Kanske är det vi vuxna ( i ca 87,2% av fallen vi kvinnor) som stressar, pressar och förstorar allt detta med julen. Funderar förresten också på i hur många % av världens länder som barn får lika mycket allt de pekar på.... Följdfrågan blir förstås, är det meningen att barn ska få allt de vill ha och hur skulle världen då börja se ut? Nästa fråga blir väl hur stor är rymden så jag stannar där men det underlättar att tänka så när man ska planera julklappsinköp.

Nu håller barnen på att göra julkort av glittriga tapetrester och diverse annat. Våra julkort skickades idag, bara en dag för sent. Det tycker jag är fläskiga vuxenpoäng och Mvg. De som vi skickar julkort till blir nog glada även om de får julkort i mellandagarna. Vi får hoppas de blir glada även om 50% av barnen tuggar på bilden och de övriga 50% ser trötta ut också. På tal om trött så sov i två timmar efter att jag lämnat Lillebror på skolan. Lillasyster lekte och lekte. Ibland behöver man bara vila. Nu tänker jag studsa ut och mysa i snön kära Bloggvänner. Kram

Balanserad igen

Två dagar flykt till en stuga med en kompisfamilj gjorde susen. Inga måsten utöver måste-måstena alltså, att utfodra barn, blåsa på skrubbade knän och se till att barnen kom i säng. I övrigt har vi bara myst. Suttit i solen och surrat. Studsat på stenar. Gjort det vi har känt för och varvat ner. Grillat korv och pinnbröd till lunch två dagar på raken. Tipset att ha kanel och sockersmör på pinnbröden var en verklig höjdare... Mm, kanelbulle... Gått runt och tittat på frostformationer. Frost och is är vackert och varje liten isbit är unik. Det är vi också. Varje gång man känner sig kass kan man tänka att man åtminstone är unik. Det finns ingen annan som du och jag... Det är en rätt häftig tanke. Kram på er Bloggvänner