Nä men titta så rätt det är att skjuta saker framför sig...

Lillasyster väldigt förkyld och någon vuxen skulle så klart vara hemma. Det tar en stund och ställa om sig mentalt och att styra om en massa möten. Den gamla hederliga taktiken pushing forward (skjuta framför sig) kommer till pass. Ingen gör det jobb jag skulle ha gjort igår men möjligtvis kan väl något kanske lösa sig ändå. Vissa dagar ska man vara hemma med en sjuk åttaåring, så enkelt är det bara. Tvångsvila...

Och plötsligen, när den mentala omställningen är klar, så var den där, vilodagen. Vi knölade in oss under filtar och såg på film, ringde sjukvårdsrådgivningen, smörjde ögon, läste Harry Potter, spelade spel, byggde med Lego och såg på film igen. En riktig mysdag. Stressless in november.

På kvällen hittade jag Visa kortet, i plånboken. Ja men då så. Verkligen tydligt att det behövdes vila. Idag är jag ledig men Lillasyster är fortfarande sjuk. En vilodag till alltså :-). Eftersom det inte finns något som jag måste ha gjort känns det här som en bonusdag.

Och tro nu för all del inte att jag har börjat julpynta, det här har bott i krukan sen förra julen. Vi puttade tydligen avjulandet framför oss när det gällde den. Visst måste det innebära att jag vunnit årets ja-jag-var-då-klar-med-alla-mina-julklappar-i-juli-tävling? Jasså, ja jag hade julpyntat redan i januari ;-). Äh, jag skojar bara, jul är fortfarande ingen tävling. Däremot kan det nog vara bra med en 365 dagar om året tomte som påminner en om att livet är alla dagarna och inte bara en julhelg. Nu, dags att spela lite spel och se på film igen. Hoppas att ni har det bra. Kram

Fin-VaB och Kaosredovisning...

Tre krassliga barn idag. Hosta, ont i huvudet och magen. Ingen är pyttis och det är inte några värstingsjukdomar så det är väldigt lugnt. Storebror har varit hemma några dagar och skulle nog kanske kunna tänka sig att spana in andra damer än syrrorna och Kaosmorsan men nej... Han är rätt grinig och imponeras inte stort av Lillasysters filmval. Dagens största problem, kommer inte ens upp i kategorin I-landsproblem... Läget är lugnt, VaB-livet innebär ju ofta att dra in handbromsen...

Desto mer har det varit i veckan och det har märkts. Jag har lyckats försnilla mitt passerkort, försökt handla utan varken visakort eller pengar, missat ett gäng bussar, glömt ett namn som jag kunnat hela hösten, beställt mat, suttit och pratat en stund för att sedan göra om min mat till take away och avnjutit maten på fotbollscup samt somnat som en stock vid tv:n (eller till och med rakt upp och ner, när jag pratat med någon) varje kväll. Så går det när man utvecklar sig, gör en massa avslut och böjer tid.

Lite stress är egentligen ingen fara. Det är naturligt. Det viktiga är att återhämta sig och nu är den dagen här. Motorn har gått för fullt, lite trimmad och med full gas så går det en del bränsle. Dags att gå in på depån och sse över maskinen, tanka lite. Göra ingenting, masa runt huset och ha lite halvtråkigt. Titta på gamla VHS filmer och bara ta det lugnt. Att stanna för att låta själen komma ikapp är viktigt för att behålla den mentala hälsan tror jag. Vad tror ni?

Kram Jenny

Varning, Kaosfamiljen är i antågande

Jamen naturligtvis gäller den gamla regeln, så fort vi ska göra något roligare än att torka bord insjuknar vi. Anledningen till att vi inte är sjuka så ofta numera är väl att vi inte har så roligt (ok, jag skojar bara, det där var riktigt bittert sagt).

Jomenvisst, med hjälp av penicillin blev Lillebror och jag fin... och resan klarade vi bra men ha ha ha... Storebror kräktes igår kväll. Just när vi kommit ner till firandet av syrrans bröllop, jamen tjoho... vandrande lepra-gänget... kanske kan man ansöka om bidrag /stipendium för att tatuera in en varningstriangel i pannan på sig...

Nåja, vi bor på vandrarhem och har tagit med oss egen hink. Än har ingen annan insjuknat och Storebror söker påskägg för fullt... Fortsatt trevlig påsk men håll en liten tumme för oss Kram

Nattpersonal sökes

Vi söker nattpersonal till Kaosfamiljen eftersom Mannen och jag på grund av 12 års rubbad nattsömn ibland har lite otur med tänkandet på nätterna.

För någon vecka sedan vaknade jag en morgon med känslan av att Storebror varit till oss och pratat på natten. Mannen trodde att jag hade drömt. Vid en koll med Storebror så hade han mycket riktigt varit till oss och pratat en lång stund. -Mamma jag berättade att jag hade svårt att sova för att jag hade konstigt i halsen. När jag pratat klart tittade du på mig och såg jättekorkad ut mamma. Sen sa du -Detaljer... Då skrattade jag och gick och la mig...

Förra veckan slog IQ kvoten hos Kaosföräldrarna någon slags bottenrekord. Jag vaknade av att Lillasyster ropade på mig. Jag gick in till toan där hon stod och sa: Mamma jag kräks faktiskt. Pappa trodde att det var snor så han torkade bara av mig lite...

Jag bar in Lillasyster till Storsängen men tänkte för mig själv att jag hämtar hink bara för säkerhets skull men lägger henne i mitten, det här är ju inte magsjuka... Jagade hink en bra stund, som vanligt smyger de hinkar som dräller här på dagarna och gömmer sig på nätterna. Sprang omkring och muttrade halvnaken. Till slut huttrade jag mig ut till garaget och hittade ett lämpligt objekt. Hällde ut lite ved och allsköns bråte ur den och gjorde en spurt till Storsängen på toppentid. Efter en kvarts sömn kräks Lillasyster. Mitt i Storsängen och över Lillebror. Jag väcker Mannen och Lillebror eftersom vi måste byta lakan. Lillebror vägrar vakna varvid jag vänder på honom, mitt i en kräkspöl. Lillebror blir föga imponerad över att avkrävas dusch klockan 04.15 utan tycker gott att det kan vänta. Efter diskussion, lakansbyte och dusch kan rikets mest korkade föräldrar och stackars avkomma äntligen komma till ro igen.

Kvalifikationer : Du bör vara snabbtänkt, lugn och kunna rabbla nummret till sjukvårdsupplysningen. Vana av att trycka i trilskande barn Alvedon /hostmedicin och droppa ögondroppar är meriterande. Vi ser även gärna att du kan göra kräksanalyser, är nässprejsspecialist och har förmåga att på ett pedagogiskt sätt få snoriga barn att snyta sig. Körkort är ett krav . Har du mysmage med någon trevlig prick eller ärr så att Lillasyster har något att krafsa på är det ett kraftigt plus. Medtag så många hinkar du orkar bära.

Ansökan kan helt enkelt lämnas här på Kaosmammans Blogg. Alla ansökningar kommer att beaktas. Välkommen med din ansökan.

En sån där obeskrivlig dag

Vad tror ni om att förändra både världen och mig själv med lite Nitroglyserin? Idag har jag varit trött på att vara mej, har tänkt aldrig, orättvist och alltid massor med gånger. Det är mycket som både varit toppen och botten de senaste dagarna och sånt tär lite på krafterna. Ikväll hade jag tillsammans med Storebror och trött Lillasyster (gullungar) släpat hem 9 kassar mat. Vi kände oss som rika kungar. Duktiga till tusen. När jag lyckats pussla in maten i vårt pyttelilla kylskåp (värre än ett 1000 bitars puzzel eftersom det är tredimentionellt) ville barnen ha kvällsfika av det som låg lite längst in i kylskåpet. Tjoho, bara att börja pussla ut igen då...

Shit, jag ser ju själv hur gnällig jag är. Mycket av det kan jag inte ens skylla på någon annan. Som att vi ska åka iväg imorgon och åka skidor ett par dagar, om vi nu håller oss friska. De barn som är friska har sportlovat sig så de är helt färdiga. De barn som varit sjuka är eftertrötta. Mannen behöver plugga eftersom barnen ägnat stor del av veckan åt att vara sportlovslediga/ sjuka. Skulle vi nog ha tänkt på liite tidigare... Det lär bli nattpackning... Tur att vi köpte en riktigt rekorderlig godispåse...

Och mitt i alltihop träffar man också på en massa trevliga människor, ibland där man minst anar det. Kanske inte nitroglyserinläge ändå då... Nu känns det bättre, nog med snackande, dags för packande... Kram på er