Mannen fick nog av att ha en fru som gled runt i en här-och-nu-bubbla utan telefon. Själv tyckte jag att det var irriterande men lite intressant och rätt skönt att vara utan mobil. Irriterande mest för att alla våren och sommarens kort försvann. Intressant för att det varit avstressande. Utan mobil kan man bara vara här och nu. Noll jag ska bara kolla... Skönt för att ingen ringer med en massa puckade frågor och inga mess som försöker lägga över problem som man inte äger på en heller.
I måndags fixade Mannen en likadan telefon som jag hade från en kollega (bäst att teknikpuckon har samma telefon igen). Nytt simkort också så i tisdags hade jag noll kompisar och ingen släkt i telefonen. Inte någon musik och vårens/sommarens kort puts väck. Ah, det löser sig. De som vill att jag ska ha numret messar, musiken kan man ordna och jag tror inte att det kommer att bli just 2014 års taskiga dokumentation som barnen kommer att springa hos psykologer om när de blir vuxna.
Höstbruk i trädgården. Pusslar in Pelagoner (= pimpa garaget) och gräver ner lökar. Skönt en dag som denna. Det är i dag 2 månader sedan goa grannen gick bort. Vi behöver ta hand om varandra, IRL. Här och nu. Även om vi har mobiler. Kram
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Svårt klara sig utan telefon i praktiken, men jag förstår precis känslan att vara utan. Lugnt och skönt. Undrar om det kommer nån motreaktion framöver, att folk kommer att försöka INTE vara mottagliga hela tiden?
Absolut Anna/notonmusic. I framtiden är det kanske onåbarhet som är grejen. Jag tyckte att det var förvånande lugnt o skönt faktiskt. Funkade gjorde det också, saker löste sig ändå. Ibland nästan ännu bättre än om jag lagt in mun stora näsa ;-). Kram
Skicka en kommentar