Lillasyster säger att hon har höjt sin ambition när det gäller vad hon ska bli när hon blir stor. Hon har numera planerat att bli den kvinnliga Fredrik Reinfeldt. "Jag vill bestämma om hur vi ska ha det i Sverige." Eh, jaha...
Det vore ju en fröjd om detta jämställda land, när Lillasyster blir stor, är berett att rösta fram en kvinna till statsminister posten utan att gräva upp en toblerone, prata om vilka kläder/frisyr/skor hon har eller om hon strax ska bli mormor (Hillary i USA har de på allvar funderat på om hon kan klara att vara mormor och president samtidigt!). Dessutom kanske landet har överseende om det kommer fram att den nya statsministern, när hon bröt armen i 9-årsåldern, tittade med onda ögat på varje blårock hon såg, vägrade det mesta och fräste när de bad henne vicka på fingrarna...
Jag har inte hjärta att säga till henne att det så klart skulle ha underlättat om hon fötts i en familj med rejäla ekonomiska förutsättningar och kontakter. Inte heller att de som har mycket pengar och företag bestämmer mer än statsministern i ett gäng lägen.
Efter att ha kommit i samtal med en kvinna från Somalia på bussen har jag bestämt mig för att varje gång någon klagar på integrationen så ska jag säga att den skulle funka bra mycket bättre om du, jag och alla andra pratar med nyanlända så fort vi får chansen. Kvinnan sa nämligen att de på SFI tjatar jättemycket om att eleverna ska prata svenska. Hon undrade mycket över varför inte svenskar vill prata med henne. Det funkar så där att lära sig språket om man bara har sin fyraåriga dotter och ingen svensk vill prata med en.
Det där är väl bland det viktigaste jag kan berätta för vår 9-åriga blivande statsminister. Att hur landet blir beror väldigt mycket på hur medborgarna röstar men framförallt vad de alla gör i vardagen. Vi röstar med fötterna varje dag om hur vårt samhälle ska vara. Om många handlar ekologiskt eller kör mycket bil eller skäller ut nyexade lärare för att barnen inte får betyg. Till och med var vi kastar vårt skräp och hur många lampor vi har tända påverkar hennes blivande jobb som statsminister.
Det är hennes val vilket parti hon ansluter sig till och det klart vi kommer att backa upp henne. På alla sätt utom möjligtvis på valdagen om hon ansluter sig till något parti på högerkanten. Då jag härstammar från idel arbetare, pigor och torpare skulle det vara lite mycket att gå emot min politiska övertygelse att dela ut personvalspamfletter på den flanken. Även om hon valde SD skulle vi fira jul tillsammans men det skulle antagligen diskuteras politik och alla människors lika värde både på längden och tvären ;-).
Ta hand om varandra. Kram
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hahaha, underbart! Jag hoppas hon blir det!
Min dotter ville bli kommunal städerska för de hade så fina vagnar att dra runt städprylarna med. Länge stod en sån städvagn överst på hennes önskelista. I en viss ålder spelar kommunal städerska eller stadsminister ingen roll, det är jämlikt och skulle förmodligen vara det på riktigt också om man fick lika i lönekuvertet! Kram
Härliga tankar från din 9-åring!
Klok är hon också :-)
Hoppas att måndagen har varit bra.
Kram
Jag hoppas också att hon blir statsminister Anna/notonmusic. Det vore totalcoolt... Städvagn som födelsedagspresent, ha ha, det hade ju varit underbart!
Mm, Kaatzi, hon är klok så jag tror det skulle bli bra :-)
Kram på er
Skicka en kommentar