Kom igång för sent och stressigt blev det. Mitt fel förstås... Och jodå, barnen och jag var arga och skrek åt varandra innan de gick till skolan. Storebror blev duktigt sen. Såg mig omkring och insåg att den där röjningen som skulle behövas för att klassas in i "the perfect house wife" genren inte kommer att bli av idag heller. Log för mig själv och konstaterade att det inte är någon slump att jag aldrig drömt om att bli hemma fru. Det är tur att familjens överlevnad inte hänger på mina husmorskvaliteter. Förresten kan man undra lite över varför så många kvinnor i dessa tider låter som om de går in i ett krig och att världen kommer att sluta den 24/12 om de inte lyckas.
Vi får förhoppningsvis fler morgnar, dagar, veckor och jular. Mitt hjärta fröjdas och skrattar samtidigt som jag gråter över att Kristians resa börjat närma sig sitt slut. Skulle vilja sjunga den här för honom, mannen med den vackra själen. Skickar kärlek till honom, att läsa hans Blogg ger lite perspektiv så här i jultider när vi ibland kan förledas att tro att oviktigheter är viktiga. Kram på er alla fina...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Livet är skört och ömtåligt och samtidigt så oerhört starkt. Vi tror att det är evigt, men det kan ta slut om fem minuter. Vi behöver verkligen känna det där, för att besinna oss och uppskatta de glädjestunder som dyker upp då och då. Eller det där vardagliga som bara går förbi... kram på dig!
Läser också hans blogg och när man inser hur skört livet är, så känns det rätt futtigt att oroa sig för om huset ska hinna bli storstädat innan jul.
Det blir jul oavsett vad jag hinner med eller inte, huvudsaken är att alla är friska och mår bra.
Kram
Skicka en kommentar