tisdag 23 augusti 2011

Pax vara diktator?


Idag såg det ut så här i hallen när jag kom hem. 4 skolväskor, diverse skor,cykelhjälmar, fotbollar, bandyklubbor, vattenflaskor, plastpåsar med obskyra innehåll och jackor i en stor hög i lilla hallen. Stökriket i sitt esse...

Hösten är en svår tid. Till och med i ett erkänt Stökrike ska saker styras till. Varje höst måste liksom erövras. Det är i såna här lägen som det är som svårast att inte införa Mammadiktatur. Yla som en skadad svan mot de som överträtt Mammalagarna. Hota med räfst och rättarting om inte omedelbar ordning enligt diktatorns sätt att se det, på ögonblicket, erhålles. Sätta alla som har meningsskiljaktigheter i husarrest utan rättegång. Införa kraftig censur gällande yttrandefriheten och hålla noga koll så att ingen invånare tänker fel tankar.

I antikens Rom användes diktaturen när fiender hotade riket. Då fick en person uppdraget att rädda landet från att gå under. Man utsågs till landets enda härskare och folket var tvungna att lyda ledaren. Ordet diktatur betyder “Den som har rätt att befalla”. En diktator utses för en tid och rätten tas tillbaka efter att tiden gått ut.

Kruxet med Mammadiktatur är att det är mamman själv som, om än motvilligt, tar på sig uppdraget att rädda landet... Fienden är då... få se nu... hm, ja.. stök... När man ser sig omkring är det inte bara Kadaffi, det finns gott om små diktaturer även i till synes demokratiska länder. Det enda som händer i Stökriket när mamman utser sig till envåldshärskare är att Stökfamiljen börjar streta emot. Motståndsrörelsen brukar vara monumental, antingen genom öppna konflikter, gerillakrig eller hederligt "grus i maskineriet, dvs invånarna ljuger, förstör i smyg, smiter undan eller bara säger ja, självklart, snart och så händer det ingenting".

Motsatsen till ofungerande Mammadiktatur är förstås demokrati. Familjerådslag. Funkar strålande förutsatt att man verkligen har krossat sin inre mamma-diktator och låter familjen resonera sig fram till hur FAMILJEN vill ha det. I annat fall har man bara skendemokrati. På söndag ska vi utvärdera hur förra veckans rådslag blev. Ska bli riktigt spännande. Annars får vi väl införa Mammadiktatur på livstid (knappast något att sträva efter, jag brukar bli jordens bittraste och mest missförstådda diktator. Något fredspris lär jag heller inte lyckas sno till mig så krigisk som jag brukar bli). Sköt om er i era små länder...

5 kommentarer:

Grodmamman sa...

Förlåt, men det kändes riktigt skönt att se att det inte bara vi som har en kaoshall!:) Fattar inte hur det kan vara sååååå himla svårt att hänga upp väskan på kroken, att ställa skorna i skohyllan eller åtminstone intill väggen och att hänga upp jackan. Är så tråkigt att behöva klättra över allt när man kommer hem efter en dag på jobbet.
Vill inte heller vara diktator så du får gärna delge tips på hur ni löser denna fråga!:)
Kram

mammaxtre sa...

Jag hade inte pallat med att mötas av detta kaos. Det ska jag här och nu erkänna för dig. Oordning gör mig nervös. Jag gillar ordning & reda. Med tre barn kanske det inte är som jag vill ha det här hemma, men ändå aldrig som det du möttes av.

Alla är vi olika och tur är väl det :-)

Ha en fin kväll

KaosJenny sa...

Härligt Grodmamman, jag bjuder på den... Hittills verkar familjerådslag vara den bästa metoden (men man får lägga ner ribban på golvet)... Vi får se...
mammaxtre, jag möts inte alltid av detta men ibland. Det brukar bero på att de haft bråttom in och berätta för varandra eller någon förälder något... eller behöver på toa, eller, ja nåt... Vi är alla olika och det är ok... det är inte på den här bloggen det kommer att läggas ut kolla-vad-fint-det-blev-när-jag-röjde ;-)
Tack för att ni kommenterar, det är jätteroligt och kram på er

Tessa sa...

Vad klok du är. Jag kämpar med mig själv för det där med mammadiktator. Jag vägrar nämligen bli en tjatmamma. En tjatmamma som ingen till slut lyssnar på och vars tjat ingen respekterar. Men det är så väldigt lätt att hamna där. Jag försöker att ransonera tjatet och när jag väl säger till så kräver jag att de ska lyssna, det är ansatsen i alla fall. Men om jag ska kräva att de ska lyssna så måste vi ju vara överens om att det är rimliga krav jag ställer, annars blir det ju diktatur och inte så roligt hemma. Roligt att höra hur du resonerar. Och vår hall ser ut som din emellanåt.

KaosJenny sa...

Kämpa på Tessa... Kram