Ibland är jag ute och cyklar

Naturligtvis har min cykelreparatör det inte helt enkelt, kraftigt underbetald är han också. Jo, det är Mannen som repar cyklar i detta hushållet och jag är hjärtinnerligt tacksam för detta. Jag känner nämligen ingen som har så mycket "tummen mitt i handen som jag". Antar att jag har andra färdigheter, jag har eh, jo hm, till exempel... lockigt hår, eh... Dags att lämna ämnet. Mannen är underbar i alla fall och han har inte något helt lätt jobb, mina cyklar har en förmåga att bara "råka" rasa ihop.

Cykeln, detta vidunderliga fortskaffningsmedel. Man tar sig framåt och känner vinden i ansiktet och lukterna i näsan. Jag cyklar så ofta jag får en chans. Det är snabbt, smidigt, billigt och miljövänligt. Sedan i våras har jag "fin-cyklat" till jobbet. Jag cyklar när jag har tid, lust, medvind och sol i ryggen typ. Jag bestämmer mig på morgonen. Eftersom det är en bit cyklar jag oftast bara en väg, lämnar cykeln på jobbet och cyklar jag hem en annan dag. Stressreducering när den är som bäst.

Något som också är alldeles underbart är att cykla med barnen. Om man gör resan till en del av målet och vilar så ofta man kan. Tittar på roliga saker längs vägen. Vi hittar massor med naturliga och onaturliga grejer. Vi räddar maskar och spanar in överkörd padda. Plockar blommor och bär, petar lite på ett ormskinn med en pinne eller tar med oss ett otroligt stort maskrosblad hem. För ett tag sen hittade Lillasyster och jag den här som vi följde en bit, hur spännande som helst.


När livet blir trassligt är jag gärna ute och cyklar, antingen själv eller med en vän. Kanske är det så det är, man måste "vara ute och cykla ibland för att få ordning på tillvaron. ;-). Hoppas ni har någon att vara ute och cykla med, på det ena eller det andra sättet...