Blir saker någonsin som man tänker sig?

Inga problem. Jag och fem barn skulle till namngivning. Vi var i god tid, alla barnen uppklädda och så körde vi iväg. Kaosmodern gnolade för sig själv och tänkte att hon minsann är som skapt för sånt här... vi var i så god tid så att Kaosmodern tänkte att detta är löjligt enkelt... I något ögonblick tänkte Kaosmodern till och med den förbjudna tanken... nu kan väl ta mig ... ingenting gå fel...

Sen stannade Kaosmodern bilen och köpte korv till oss. Klart vi inte ska vara hungriga när vi kommer fram, vi blir ju inte så smarta och trevliga då. Kände sig ungefär lika smart som Einstein, framsynt... Efter en kort stund hördes det -ehhhyyylll, KETCHUP från baksätet. Hoppsan, ett barn med finklänning hade lagt hela korven i knät. Ojdå, barnet lyfte på korven och la den på ett annat ställe i knät... -Jamen jösses, ta upp korven sa Kaosmodern. Varvid barnet lyfte upp korven och kletade all resterande Ketchup på ett tredje ställe på finklänningen. Finklänning med HELT röd kladdig framsida...

Ok, barnet i fråga är nära släkt och väldigt lik en person som Kaosmodern känner extremt väl. En person som hela sin uppväxt älskat finklänningar och att klättra i träd. En person vars mor säger att hon haft med extrakläder fram till ungefär 15 årsdagen. Ingen panik... Inget konstigt alls...

Av med klänningen och in på en toalett för att tok-tvätta. Mackägaren skrattade och sa: Ketchup på klänningar vet jag allt om, lägg den på huven så torkar den. Tiden började nu bli knapp så det fanns det inte tid för men bättre brödlös än rådlös. Kaosmodern lyckades övertala världens bästa Storebror, som hitttils hade suttit tämligen göralös i passagerarsätet, att göra en heroisk insats. Kaosmodern hade agerat tvättmaskin, nu blev det Storebrors uppdrag att vara torktumlare. Resten av gänget fick hålla upp humöret på finklänningsägaren och lyckades trycka i sig korvarna utan några större missöden.

Kaosmodern såg att vi inte skulle lyckas hålla tiden och började ringa till namngivningsfolket för att förklara sin förmodade sena ankomst. Ingen av de fem kända personerna med mobil svarade. Kaosmodern började svettas och hickade till när hon såg att Wacko Wolframs temperatur börjat kliva över 90 grader... Bil.... jag ska steka dig... banka sönder dig... eh, jag menar snälla... bara fyra mil till.... och sen ska jag skicka dig till bilhimlen... eller jag menar vara jättesnäll och tanka dig... eller lacka dig, bona dig, vad du vill (inte svära, inte svära, du har fulla bilen med barn)

Det gamla hederliga tricket fullt blås med högsta värme fick alltså praktiseras igen. Så, ja, befann ni er i Umeå och såg en bil som betedde sig konstigt igår var det garanterat vi. Ut genom ena framrutan hängde Kaosmodern och från den andra hängde Storebror med gula finklänningen fladdrandes ännu lite längre ut...

Nåja, klänningen blev torr, vi lyckades lura WW:n att inte koka och kalaset hade inte hunnit börja innan vi kom så slutet gott allting gott. För att förebygga ytterligare svettatacker funderar jag på att göra slut med både bilen och Ketchup. Relationen med bilen har länge varit på fallrepet och när jag tänker på saken så har jag, efter tolv år med barn, en riktigt risig relation med ketchup också. Jag funderar kraftigt på att uppfinna Ketchup som är ungefär lika fuktigt som gips... I väntan på det kommer jag att försöka trimma in barnen på rostad lök...

" Den förbjudna tanken"

Jo igår var jag energirik och tänkte den förbjudna tanken, FLERA gånger. Hela familjen rev tapeter, det gick som smort, jag hade en plan och så tänkte jag den, den förbjudna tanken, NU KAN VÄL INGENTING GÅ FEL!!!

Tänka sig att jag hade fel redan där. När jag lämnade jobbet skulle jag köpa tapeterna. En ren formsak. Upptäckte vid rödljusen att jag glömt mobilen, passerkortet och almanackan på jobbet men om jag hade vänt skulle jag inte ha hunnit till tapetaffären. På tapetaffären får jag meddelandet att tapeterna eventuellt kommer imorgon eftermiddag. Ok, eller jag menar inte Ok. Imorgon var ju den beräknade dagen med stort B. Lediga dagen då vi äntligen skulle förlösas. Dagen då tapetjävlarna skulle upp och tre månaders fullständigt hallkaos åtminstone skulle börja vända. Det är bara att inse, det kommer inte att hända. Kanske blir det dags att transformera sig från vinterkläder till vårkläder igen innan vi har vanligt hederligt hallkaos igen (mattläggarna, rörmokarna, elektrikerna och snickarna har också rätt mycket kvar att göra).

Inget att göra åt och då får man anpassa sig efter det. Skriva av sig på Bloggen och sen släppa problemet på golvet och låta det ligga där bland alla skor, hyllor och uddavantar. Spela roll om hundra år, ett i-lands problem. Så fort jag får mobilen kan jag bjuda på ett Kaoskort från vårt vardagsrum :-).

Nu till något annat, vore det inte roligt om Pia Sundhage blev erbjuden jobbet som förbundskapten efter Lagerbäck? Kvinnan är ytterst kompetent men hon får nog aldrig frågan... Hoppas ni får en trevlig kväll. Själv tänker jag åka och köpa en fläskig godispåse!