Att städa inför sjuårskalas= sisyfosarbete

Jag flinade för mig själv igår när jag röjde och tänkte att imorgon är det som ogjort. Tänk så fel jag hade... Med en charmig Storebror som löper amok när det gäller att blåsa upp ballonger, systrar med serpentiner-fnatt och ett gäng sjuåringar som kan det där med att njuta av ballonger och röja runt kan det lätt bli värre än innan... Ett riktigt lyckat kalas blev det i alla fall, jag klappar mig själv på axeln, Mannen jobbade.

En av fördelarna med att ha många barn är ju förstås att man får viss rutin på kalas. Dessutom må barnen ha ägnat veckor åt att retas och pina varandra men på födelsedagarna då smäller det. Då ställer sig syskonen upp i givakt, villiga att lyda födelsedagsbarnets minsta vink. 359 dagar om året bråkas det om precis vad som helst och vi jämkar och trasslar. En dag om året får man vara solklar chef. Till och med som förälder får man passa sig. I morse fick Lillebror inte gurka och Mamman fick skarp tillsägelse från de andra syskonen om att det inte var ok. -Men Mamma, hade han inte sagt att han ville ha en halv gurka till frukost? Om någon affär varit öppen hade någon kastat sig iväg och köpt gurka. Såna här dagar värmer mammahjärtat och sparas för att ta fram någon av de andra 359 dagarna. Med en bra sop klarar man sig långt, om (när) vi sen hittar trasiga ballonger och slaka serpentiner på de mest förunderliga ställen ett bra tag framåt kommer det bara att påminna oss om en riktigt bra dag... Kaos är inte det värsta som kan hända, ibland är det det bästa. Hoppas ni också får uppleva underbara Kaosdagar då livet bara pulserar... Kram på er

Tapeter, roligheter och mer tapeter

Här kommer den utlovade bilden från vårt compact living (med hall i kök/ vardagsrum).

Fredag kväll tapetsering. Det sägs att det är det ultimata testet för äktenskap. Jag vet inte det, jag tycker nog att föräldraskap är mer prövande. Däremot konstaterade vi snabbt Mannen och jag att vi hellre äter daggmask nästa fredag än att tapetsera.

Lördag födelsedag. 39 år gammal, äntligen. Halvt 78, känns bra, hur skulle jag annars ha hunnit vara med om allt jag har varit med om? Och tänk så mycket mer som finns... Det här är det sån underbar familj att fylla år i. Vilken lycka att ha en hel flock rufsiga sötnosar som sjunger födelsedagssång för en på morgonen... Och alltid intressanta presenter, halsband, teckningar och sånt... Och så släktfirande på det. Blommor, sjal, rosa rattmuff och rosa godisrattar. Det blev en hel del skratt i Kaoset och det behövs ju alltid...

Söndag mer tapetsering. Barnen är duktiga men krisar ändå ibland och sen hade vi skjutsning till hockeyträning. Det blir rätt lätt så att man glömmer måtten när man hjälpt Storasyster med läxan en stund eller skär fel när någon skriker till... Kanske är det inte så underligt att det tar tid.

Asch då, tids nog blir vi klara. Det vi inte hinner ikväll får vi vänta med. Veckan bjuder på en lång rad händelser som är helt oförenliga med fundering på tapetsering. Detta är ingen krigssituation bara lite Kaos. Om vi har målet att bli klara före min 78 årsdag kommer vi garanterat att kunna känna oss lyckade. Det är väl hela tricket med att känna sig lyckad, en rimlig målsättning. Kram på er Bloggvänner