söndag 25 oktober 2009

Jag vill inte käka lunch med Sven-Otto

Idag hade jag två mål för dagen. Det ena var att få upp några krokar i hallen, det andra var att lägga ut en blogg (jag har sagt det förr, det är de rimliga målen som är tricket). Det var nog tur att jag inte hade fler mål. Igår hade vi en vilodag och idag är Mannen sjuk. Detta innebär förstås att det blev ett och annat för undertecknad att styra med. Krokarna hjälpte Storebror och hans kompis till med. Att hänga upp jackorna blev Lillebror och Lillasysters projekt. Bloggandet fick vänta till kvällen. Jag är en stor beundrare av alla som är ensamstående. Som ordnar med allt och svarar på varenda fråga 365 dagar om året. Vi behövs, både Mannen och jag, alltid.

Och då kommer jag osökt in Sven-Otto Littorin. Om jag någonsin skulle ut på date (ryser) med någon så skulle det inte bli någon som tänker ens i närheten av Sven-Otto, inte ens i studiesyfte. Sven-Otto har tre barn men anser sig inte ha tid att ha dem varannan vecka. Nähä... Förr i tiden var det manligt att vara borta från hemmet länge, kunna släpa hem stora byten, kasta spjut, bära sten långt och sånt. I dagens moderna samhälle tror att det är fler med mig som tycker att det är väldigt manligt att komma hem, släpa hem mycket mat ifrån affären, kasta in tvätt i maskinen och bära febriga snuviga barn långt. Kanske kan en arbetsmarknadsminister gå i bräschen och gå ner i arbetstid eller... hm... dela jobben... och så kan vi ha två arbetsmarknadsministrar till priset av en... Med dagens teknik bör det finnas lösningar om man vill...

Nå, de stora förlorarna är förstås Sven-Otto själv och hans barn, eller vad vet jag, det kanske blir bra för dom men fenomenet kvarstår. Det är fler män än kvinnor som inte har tid att ta ut sin föräldraledighet. Vad vi kan göra är att dela på föräldraledigheten så att våra barn förknippar både kvinnlighet och manlighet med att ta hand om barn. Livspussel är en utmaning men det finns lösningar. Har man tagit ett barn till sig blir man förtrollad och får svårt att välja bort det för allt guld och berömmelse i världen...

7 kommentarer:

Hemliga damen sa...

Nej bevare oss för den lunchen, S-O får nog nöja sig med att luncha själv - det verkar ju mer vara hans melodi.

Anonym sa...

Det finns det som du vet Jenny fler som inte vill...
Äta lunch med Sven-Otto alltså ;)

http://www.youtube.com/watch?v=nrxW6NPTlrw

Kram Lisa

Anonym sa...

Har han motiverat med att han inte har tid? helt f-ing otroligt. Ja vem vill äta lunch m Sven- otto? Som alltid kommer du med en iaktagelse som känns så mitt-i-prick. Det är klart att vi måste dela ansvar o att skylla på brist på tid känns så fjuttigt i sammanhanget. Stackas barn om de kan föjla med i nyhetsbevakningen.

Kram Ulle och tack för att du delar.

Den förvånade pappan sa...

Jag har så ofattbart svårt att förstå varför inte pappor prioriterar att vara hemma med sina små. Jag är hemma nu och det är det bästa jag har gjort. Det är så skönt att känna att jag inte är nummer 2 för lilltjejen. Jag skulle bli mycket irriterad om hon bara kunde tröstas och finna trygghet hos mamman.

Just nu är jag nog till och med nummer 1, men det beror ju på att jag är hemma mer just nu.

Jag har många kompisar som låter mamman vara hemma ett år och sen är det hemma 1-3 månader och det känner de sig duktiga med. Ofattbart. Klart att det är både kvantitet och kvalitet som gäller för att skapa starka band med sitt barn!

2BarnsMamman sa...

Bra skrivet! En delaktig och omtänksam pappa är helt klart sexigt!

KaosJenny sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
KaosJenny sa...

Ha Ha Hemliga damen, jag håller med.
Tack för länken Lisa, låten gav inspiration till rubriken, den är grym...
Och Ulle den gamla tesen intresset ljuger aldrig håller än...
Mm Den förvånade pappan, jag tror hela famlijen vinner på att dela... framförallt barnen men även relationen faktiskt.. Jepp 2barnsMamman, en karl som är med dumpar man inte i första taget... åh vad härligt, går det på i den här takten så får nog killar som resonerar som Sven-Otto lite kämpigt att spida sina gener i framtiden. Jag tänker på att det inte var speciellt vanligt med karlar som lagade mat och fixade med barn när jag var liten... så vi är på väg framåt...
Kram på er allihop