lördag 3 oktober 2009

En dålig morgon

Jajamän, idag har vi haft en usel morgon. Alla har käftat med alla. Barnen har retats, slagits och sparkats och gråtit i omgångar. Mannen var inte heller riktigt slug. Det var bara jag som var klok (helt ödmjukt). Till slut hade alla de andra tjockskallarna sett till (Hm) så att jag inte blev riktigt klok heller... Vad är det som gör att man blir så galen av bråk mellan barn. Är det inte egentligen naturligt, vuxna bråkar ju också och barn är ju just barn och är därför otränade på konflikter. Man tror att man är en vettig och god människa, sen skaffar man familj... och beter sig ibland som en idiot och funderar på att klappa till hela bunten (även om man inte klappar till så finns tanken där, i alla fall hos mig).

Men sen händer det något och vi börjar skratta. Barnen börjar leka som aldrig förr... Höga berg och djupa dalar, det är kasten som räddar en... Ha en trevlig lördag

5 kommentarer:

Pia Plupp sa...

Hahaha!

Den frågan har jag ställt mig många gånger - hur kunde man förvandlas från en lugn, tålmodig och klok människa utan barn till ett ibland exploderande mamma-monster?? Det kan ju inte vara jag, eller??!!

2BarnsMamman sa...

Ja, visst är det märkligt att man så lätt själv hamnar på barnens nivå. Tur att de i alla fall har lätt till skrattet och att man lika lätt dras med i det!

Tack för dina fina ord! Kram

Anders Jacobsson sa...

Näeee??? Känner inte alls igen mig. Alla min sötkorvar till barnisar har alltid hållit sams. Fast d kanske hade varit mystiskt om 26-åringen tjafsar med 4-åringen, 19-åringen drar 4 månaderskillen i håret och sjuttonåringen slår alla sina 4 syskon...Eee. ja...

KaosJenny sa...

Det bor ett monster i oss alla ;-) men det är alltid skönt att höra att vi är fler... Kram

KaosJenny sa...

Åhå Anders, det kan nog allt underlätta att man sprider ut barnen på några decennier men berätta, hur gör ni om ni inte har nåt litet tjafs och blir ni aldrig monster? Kram på dej