tisdag 20 oktober 2009

Å hej och hå

Nu har vi vind i seglen. Det blåser så vi får hålla i kepsarna, verkligen fart och fläkt. Jisses Amalia. Det är skjutsande och trixande, ordnande och fixande. Vissa planer fungerar ungefär på håret, andra går helt åt skogen. Idag hade Storasyster konsert men det blev bara jag och syskonen små som bevistade tillställningen. Storasyster vägrade i sten att hoppa ur bilen eftersom hon var för sen till sin samling på grund av att Kaosfamiljens största tidsoptimist (jag) planerat att alla skulle hinna allt under kvällen. Tyckte själv att det stämde på minuten. Det är lätt att glömma att det tar tid när en Kaosfamilj är i stan. Att oplanerade toabesök ibland behöver göras och att vi behöver äta middag VARENDA DAG och att det också tar tid. Sen var det ytterligare ett minus i vårt ofungerande schema att man inte bara kan kasta av Storebror i farten med trunk och allt till hockeyträningen. Allt tar en evinnerlig tid...

Tror inte att någon av oss får men för livet för att vi inte alltid får ihop det. Livet är sånt och jag tar på mig skulden för dagens fadäser. Storasyster for hem med sina nyinköpta fiskar och började döpa dom. Nu tänker jag fråga Mannen om han vill dricka te med mig. Det har blivit alldeles för lite tid för te i det här huset de senaste dagarna och det är lätt så det blir när man har praktiska problem, projekt och logistik att vecka sina pannor över. Så nu, en kopp te i lugn och ro så vi hinner komma ikapp oss... Kram på er

3 kommentarer:

Mrs. S sa...

Ja en kopp te får man inte glömma. Jag är en stark anhängare av te. Passar till allt och alla stunder!

Pia sa...

Det känns bra på något sätt när du beskriver er kväll. Tänk så det kan bli i även de bästa familjer ;-) Med jämna mellanrum även i den här familjen uppe i nordligaste norr. Men, som sagt var, tänk på alla de gånger då man faktiskt får ihop allt till allas belåtenhet - DET är inte dåligt, snarare smått fantastiskt vad vi kan!

Och tappa för allt i världen inte bort ert lugn-o-ro-thé bland alla projekt och logistikproblem.

Thé är viktigare än man anar.

KaosJenny sa...

Härligt att vi är fler, framför tror jag på att mötas, att titta på varandra och försöka (även om det inte alltid lyckas) prata om något annat än praktiska saker. Att stanna upp en liten aning när livet blåser iväg med en och fundera tillsammans på vilken riktning man har... KRam