Åh armarna bara hängde...

När man har gjort en massa roliga, nödvändiga och spännande saker kan det lätt bli så. Och så barnens läxor, middagar, tvätt (jag ids inte rabbla allt, ni vet ju). Och så en massa av den varan framför oss också. Tittade ut över vardagsrummet och kände det som musen i Askungen beskriver det när han säger jobb, jobb, jobb, de fixar det nog med jobb. Nattade två stycken, skällde lite på någon, rök ihop med en annan, sjöng en sång och säckade ihop vid tv:n. Ibland är det tid för vila helt enkelt. Slumrade lite men plötsligt hände det.

Jag började titta på en dokumentär om Jason Becker. Helt otroligt och väldigt givande. Tack SVT för den. Nästa gång jag skäller på TV:n, påminn mig. Mannen och jag uppfylldes helt av den. Se den se den se den och se hela! Äh, varför skällde jag innan, spela roll gummiboll. Till och med vardagsrumskaoset känns pyttesmått nu, efter den hjärtvärmande dokumentären. Jag håller verkligen med hans mamma om att vi är väldigt små i universum och att det enda som betyder något är kärlek. Tack för den påminnelsen Jasons mamma.

Kärlek till er alla!

Behövs det en internationell mansdag?

Den frågan och en hel bunt andra, både roliga och allvarliga diskussioner ägde rum i helgen på ett stadshotell med bubbelpool. 8 kvinnor i sina bästa åldrar utbytte tankar irl. Helt underbart. Årets enda dag som verkligen inte är förhandlingsbar. Frågan om en internationell mansdag är inte så dum. På frågan om jag är feminist svarar jag helt klart ja utifrån Caitlin Morans definition. "Do you have a vagina? Do you want to be in charge of it? Congratulations, you are a feminist." Jag tror att detta landet är smockfullt av såna feminister. Säger man dessutom "do you know anyone who has got a vagina? Do you want her to be in charge of it?", så är vi nog ännu fler. På frågan om jag tycker att karlar, män, pojkar och gubbar är underbara så svarar jag också ja. Det finns massvis med kloka härliga män men precis som när det gäller invandrare så får de klä skott för en massa dumheter även de som är kloka.

Tänk er själva en dag då män kan manifestera mot krig. Fundera på hur det är att vara man, pojkvän, pappa, brorsa... Prata igenom mansrollen ett par varv. Sänka garden lite och bekänna brister och tillkortakommanden. Skratta åt sig själva och fundera på hur världen skulle kunna bli bättre. Det vore något det...

Annars håller vi mest på och fixar med vårt förkrympta vardagsrum. Jisses vad vi tycker att det är tråkigt. Ingen av oss är egentligen ett spår intresserade av tapeter och än mindre att fundera på den mängd möbler som vi behöver ställa någon annanstans i vårt för övrigt proppfulla hus. Storebror hade som förslag att vi skulle sälja möbler eller något barn för att få plats med allt. Vi sa att han låg längst upp på försäljningslistan i så fall ;-). Vardagsrumskaos och så massa jobb, läxor och känslor som behöver ut i form av sammanbrott ovanpå det. Men kärleken flödar och det skrattas en hel del även om vi är lite trötta. Livet har en härlig puls. Nu, sovdags. Kärlek till er alla!

Från ett Kaos till ett annat men när kvinnodagen kommer inser man att Kaos inte är så fasligt......

Tillbaka från fjällvistelsen. Vi har haft det så bra så delar av familjen bara kunde gråta när vi kom hem. Blev tvugna att titta på lite "lugna ner sig film" (film som man kan utantill). Barnen nöjda och de vuxna nöjda. Vad annat kan man bli när det bara flyter? Minst 11 av allting blir en ansenlig summa. Trots att hallen varit i fullständigt Kaos hela tiden gick ekvationen ut varenda morgon. Alla har till slut hittat sina svarta täckisar och tagit sig ut med passande pjäxor. Alla har hittat någon att åka med eller tagit en egen sväng. Och när man är fyra vuxna som tar ansvar visslar det bara till innan lunchen är i magarna och disken är diskad. Nog tjatat om det.

Här hemma hade snickarna gjort sitt jobb och delat av vardagsrummet. Tjoho så bra men jisses så lite plats det blev nu då, vi som har så mycket saker, ett halvt bibliotek bland annat. I stort sett behöver vi kasta om allt i hela vardagsrummet och skärskåda det, fundera på vad vi verkligen behöver ha just där. Meingsskiljaktigheterna är stora om vad som är viktigt. Den radikalaste falangen röstar för att väggen ska rivas (vilket inte är aktuellt då väggen är ett vuxenbeslut). Som tur är räddas vi lite av att vi i denna rockad först och främst behöver tapetsera lite i tre rum.

Men, innan något annat görs ska jag iväg med ett gäng trevliga kvinnor och fira 8/3, internationella kvinnodagen. Jag har redan skrivit om vår tradition och varför här och här skrev jag om varför den bör firas just idag så jag behöver inte upprepa mig. Det finns fortfarande mycket att göra med våra attityder i Sverige och googlar man om kvinnofrågor förstår man snabbt varför dagen finns och varför den behöver vara internationell. Sanna Lundell skrev klokt ifjol här och det gäller tyvärr än. På RFSU:s hemsida hittar jag att: 800 kvinnor och flickor dör varje dag världen över på grund av mödra- dödlighetsrelaterade orsaker. Bara en sån sak gör att dagen behöver uppmärksammas och det finns tusen till anledningar. Vabruari är över. Förkylningar, magsjuka och lite Kaos är inte det värsta som kan drabba människor. Firar ni internationella kvinnodagen och hur i så fall? Kram på er

En flock barn...

Det blir helt klart mer av allt med en hel flock barn. Fler pjäxor, sura handdukar, mer pladder o mer stök men också mer skratt och skoj. En flock är mer förlåtande också. Det finns många som kan ställa till rätta vid konflikter och alltid någon att gå ut o åka madrass eller grilla en korvbit med. När man är flera vuxna kan det flyta på rätt bra om bara barnen går bra ihop. Nytt för i år är att flocken ständigt är hungriga, även mellan målen tuggas det friskt på allt möjligt. Gräsoppornah anfaller. Såg till exempel en skål med sallad ätas som chips för någon dag sedan. Gurka, frukt, morötter, godis. Allt är slut på ett nafs och vi langar fram mer eftersom den gamla regeln gäller, "tuggar vi inte på något tuggar vi på varandra".Kan lugnt säga att det blir mindre konflikter också då alla inte är syskon.

Under dagen hade vi besök av en tredje familj. Ikväll ringde pappan o efterlyste sina svarta täckbyxor. Haha, när min vän mamman i den andra familjen och jag ställde oss i hallen för att kolla efter dom skrattade vi hög och gav upp. Det blir nog så att han får dom byxor som blir över när vi alla klätt på oss imorgon.

Och så får jag väl bekänna att man inte är så där toksocial när kvällen kommer. Armarna hänger längs kroppen efter att man åkt skidor o frotterat sig med en hel flock barn. Livet pulserar, det är härligt. Kram på er

Packningsvånda

En kaosfamilj i packningstagen är ingen lek. Någon retas, någon börjar jaga och någon försöker hålla kollen. Någon ligger hopplöst efter. Någon sätter sig på toa just som alla vill komma åt schampo och tandborstar. Vips blir någon hungrig just när någon annan satt sig i bilen.

När vi fått in skidor, stavar och all packning o alla personer i bilen vred vi på nyckeln. Inget hände, nya bilen var död. :-( Efter lite laddning kom vi iväg för att vända två mil senare efter mitt Visakort. Vissa dagar är jag mer tacksam än andra för att Mannen står ut.

En av nackdelarna med äldre barn är att de gärna vill ha förklaringar och skrattar så otroligt högt och länge när man har en lång och i och för sig sann men otrolig historia om varför vi behövde vända. Fördelarmed äldre barn är att det åtminstone inte packar upp allt i samma takt som föräldrarna packar ner. För gjorde Kaosfamiljen samma saker plus att någon packade upp. Vi kom aldrig iväg någonstans.

Väl framme hade vi glömt örngotten och varenda hjälm. Sånt som händer, världsliga saker. Så nu har vi t-shirts som örngott och hjälmar hyr vi...
Nu har lugnet lagt sig i stugan med fyra ervuxna och sju barn. Tröttheten anfalle. Sov gott och kram på

Men, jag har ju lagt dom på ett smart ställe...

Avresa imorgon och buffarna är puts väck borta. Jag svär, jag har lagt dom på ett smart ställe. Jag samlade ihop dom och la dom säkert till, på ett sånt där ställe som jag visste att jag skulle hitta dom på... Antar att vi hittar dom tidigast i juni, aghhhaaaa... :(.

Och så vant-statusen. Lillebror har tappat bort ett helt gäng, trots bebis-stropparna (sin mor upp i dagen stackarn). Sista veckan har han tydligen delat vantar med Storasyster som ju går i högstadiet och därför inte behöver vara ute på rasterna. Ja men tjoho, funkar ju inte i fjällen när alla ska vara ute samtidigt. Nåja, eftersom Kaoshemmet har sina likheter med Skalmans skal så finns väl allt utom atlantångare i gömmorna. Kollade vantlådan, hittade inte mindre än fem stycken uddavantar!!! De flesta vänstervantar. Nä men vad... Så nu vet ni säkra kännetecken på medlem i Kaofamiljen, vi går med ena handen i fickan. Nåja, vi hittade några som han kan åka bil i åtminstone. Vi får köpa när vi kommer fram.

Det är såna här dagar då man tänker att Kaosfamiljen nog borde hålla sig hemma jämt. Nu ska jag peta på dataspelande Storebror så att han börjar packa, slänga ner lite lakan och handdukar, dricka te med Mannen och sen gå och lägga mig brevid en varm Lillasyster som låter som Darth Vader. Inte säkert att hon kan åka imorgon men håll tummarna för hon kommer aldrig att sluta gråta om hon måste stanna hemma.

Är alla bara friska löser sig det mesta. Kärlek till er alla. Kram

Nä men, en blank ruta...

Plötsligt infann sig lugnet. Vissa saker är avklarade, en hel massa andra ska göras, imorgon. Snöstorm ute. Det känns som lugnet innan det stora plumset. En mellandag, en gör-vad-du-vill-dag. Själv sov jag nästan längre än tonåringen. En bragd men jag verkar ha behövt det.

Jag tror att det är hela tricket med att hålla, att hitta dagar eller stunder för vila även när det är mycket. Imorgon ska vi utöva stor packning och sen få in allt i bilen. Kommer att bli en gigiantisk utmaning då Wacko Wolfram hade extremt mycket packningsutrymme, något som RUT inte kan erbjuda. Vi har under våra tio års tid med Wacko varit fullständiga packningsidioter och vana vid att kunna ta med oss halva hushållet och ändå klämma in en dasstunna eller så. Fördelen med RUT är ju dock att hon går och inte är skrotad ;)...

Nu ska jag gå ut i det ljusa och fräscha och titta lite på fjolårets stolthet, den uppstammade rosen. Den har tydligen knäckts. Troligtvis ett resultat av att vi fick en meter snö på ett dygn och eftersom vi hade fullt sjå med att skotta hann vi inte lägga något över den. Snö är ju gärna fluffig i början för att sen sjunka ihop. Nåja, värre saker kan ju hända. Kanske kan jag pyssla om lite och rädda resterna. Sen blir det nog lite bad i det kommunala badhusets bubbelpool och så ska jag se om jag kan få tag på den eminenta filmen en oväntad vänskap till kvällen. Livswordfeud när det är som bäst. Imorgon ska vi bolla med c, h, x och p igen. Tack för alla kommentarer förresten. Ni är oerhört kloka. Kärlek till er alla...