Men, jag har ju lagt dom på ett smart ställe...

Avresa imorgon och buffarna är puts väck borta. Jag svär, jag har lagt dom på ett smart ställe. Jag samlade ihop dom och la dom säkert till, på ett sånt där ställe som jag visste att jag skulle hitta dom på... Antar att vi hittar dom tidigast i juni, aghhhaaaa... :(.

Och så vant-statusen. Lillebror har tappat bort ett helt gäng, trots bebis-stropparna (sin mor upp i dagen stackarn). Sista veckan har han tydligen delat vantar med Storasyster som ju går i högstadiet och därför inte behöver vara ute på rasterna. Ja men tjoho, funkar ju inte i fjällen när alla ska vara ute samtidigt. Nåja, eftersom Kaoshemmet har sina likheter med Skalmans skal så finns väl allt utom atlantångare i gömmorna. Kollade vantlådan, hittade inte mindre än fem stycken uddavantar!!! De flesta vänstervantar. Nä men vad... Så nu vet ni säkra kännetecken på medlem i Kaofamiljen, vi går med ena handen i fickan. Nåja, vi hittade några som han kan åka bil i åtminstone. Vi får köpa när vi kommer fram.

Det är såna här dagar då man tänker att Kaosfamiljen nog borde hålla sig hemma jämt. Nu ska jag peta på dataspelande Storebror så att han börjar packa, slänga ner lite lakan och handdukar, dricka te med Mannen och sen gå och lägga mig brevid en varm Lillasyster som låter som Darth Vader. Inte säkert att hon kan åka imorgon men håll tummarna för hon kommer aldrig att sluta gråta om hon måste stanna hemma.

Är alla bara friska löser sig det mesta. Kärlek till er alla. Kram

Vad då låta udda vara jämt???

Nä men vaaad... uddasockar må ju vara men uddavantar. Jösses vad vi har uddavantar... Och som vanligt är det bara de fula ofavoriterna som är kvar som hela par... Vem i hela friden kommer hem med bara en vante? Jag står och muttrar i hallen. Mannen skrattar rått. Av någon outgrundlig anledning tycker han att det är jätte-mycket humor att jag blir galen över uddavantar.

Plötsligt blir jag helt tyst (tillhör inte vanligheterna). Rodnar lite lätt när jag kommer på att jag är kvinnan som med nöd och näppe lyckades undvika att tappa säsongens första vante i AUGUSTI. Kvinnan vars släkt bevisat att Charles Darwin hade fel. Hade människan kunnat utvecklas i rätt takt hade Kaosmoderns ättelinje för länge sedan gjort en radikal genetisk förändring. Vi borde ha begåvats med små fickor på magen för plånböcker och viktiga papper, magnetiska krokar på insidan av armarna för nycklar och en liten varnings-vimpel som fälldes ut från skallen vid risk för hunger.

Med eller utan hunger-vimpel. Imorgon åker hela familjen på vår första riktiga utlandssemester. Mm, jag vet, för Kaosmoderns del har höst schemat varit tämligen hektiskt. Kaosmodern brukar gilla fart och fläkt men här gick nog gränsen. Det lär väl ta tills jul innan jag har kommit ikapp mig. Känns kul att komma iväg allihop. Barnen är pirriga och vi är pirriga. Nåja, en viss resvana finns ju och en av fördelarna med att tillhöra Kaosmoderns ättelinje är att man vet att det mesta brukar ordna sig på något sätt.

Jag vet inte hur nätet funkar dit vi ska så antagligen lär det bli lite Bloggsemester så ni får sköta om er så länge. Nu måste jag gå och röja en aning så att de som ska vattna blommor och mata fiskarna inte trillar ihjäl sig redan i hallen. Känns roligt att åka men det kommer att bli skönt att komma hem igen också. Gosa in sig framför brasan med tjocksockar, ylletröja, filt, levande ljus och en god bok... Mmmm Kram på er allihop