Frost...

-4 betyder kallt men samtidigt ljust och fräscht ute. Det gäller att klä sig och att se att frost är vackert då det ju är naturligt den här årstiden och det kommer att bli mer av det...

Har pratat en del om utlandsresor med Mannen och olika vänner. Mannen hävdar bestämt att det för honom alltid är ett äventyr att resa, aldrig avslappning. När man är på plats kan det men jobbet både före och efter gör att det på något sätt blir ett nollsummespel. En rätt intressant tanke som jag, trots att jag själv inte blev ordentligt bofast förrän jag var 33år, är böjd att hålla med om. Skulle all-inklusive-resor har ett pris, i alla fall om man ska ha med en hel familj.

Denna höst innehåller ovanligt mycket festligheter för Kaosfamiljen. Till o med så pass så att vi tyvärr inte hinner med alla roligheter. Och vi som brukar ha det så lugnt. Kul som ögat ska det bli men oavsett vad så är vardagarna så många fler än helgdagarna och arbetsveckorna så många fler än semesterveckorna. Hur man än gör så är det hur våra vardagar är som avgör hur vi har det.


Mys i mörkret, hoppa i lövhögar och ha en trevlig helg. En äkta kärlekshandling kan tina ett fruset hjärta (citat från filmen Frost). Livet är kort, därför behöver vi göra det viktigaste först. Kram på er

Transformering pågår...

Å där ljöd ändå vardagsklockan och Kaosfamiljen började försöka snurra igång vardagshjulen. Väldigt tröttsam process det här. Och så det här att man intalar sig att det är skönt med vardag, det är det inte ALLS.

Idag har jag både ätit och skrattat mig sanslös. Middag någon annanstans än hemma med galna damer är aldrig fel. Massa tankar som snurrar i huvudet. Hittade ägaren till damjackan och en massa tankar angående läxor, bävrar, barnuppfostran, vad in i h-e mycket ansvar vi föräldrar tar, livets föränderlighet, bilar och relationer. Puh, det tar vi en annan dag. Julen är fortfarande kvar. Det tar vi också en annan dag. Nu behöver Kaosmodern sova. Att transformera sig kräver energi. Vad tänker ni på nu när vardagshjulen börjar snurra? KRAM på er alla hjältar

Välkommen vardag men det snurrar lite...

Vi har sagt välkommen till vardagen och det känns som vi sparkade igång relativt smärtfritt. Det känns att barnen är större och att de själva håller koll på en del saker. Som parentes kan sägas att det är fördelen med att vara lite Kaotisk och noll-kollig, barnen börjar, efter att ha fått ha matte istället för bad ett par gånger, själva hålla koll på när badkläderna ska med. På sina sätt är det rätt skönt med vardag när man varit ledig länge. Ordningen återställd liksom...

Däremot vet jag inte hur jag ska beskriva veckan. Underbar men samtidigt som vissa saker itne alls är så kul. Det känns som om det snurrar mycket, inte så mycket hos mig som runt omkring mig... Just nu kan jag nog inte beskriva det, och egentligen ska jag nog inte gör det än heller. Jag behöver smälta lite först. Kan bara konstatera att det varit en otroligt färgstark vecka.

Och det är då som det är viktigt att inte bar köra på utan tänka sig för. Hitta luckor så att man kan ladda, sortera så att man vet när man ska kliva in, kliva ur eller bara låta saker flyta och ha tillit till omvärlden. Svåra avvägningar men det går. Mitt sätt att hantera snurr är att prata men också att söka mig ut i naturen. Det funkar verkligen riktigt bra. Problem jag inte kan/ ska göra något åt lämnar jag i skogen. Vatten har jag upptäckt är bäst för att bli av med tunga känslor eller ge energi.

Pallen i hallen är som den här veckan, brokig, lite grann av allting och lite väl mycket...
Kram

NÄ MEN ÅÅÅÅHHH...

Verkligheten, känns inte det här som att man myst runt i värmen och sen helt plötsligt blir nerkastad i en vak? Morgon? VA? Skynda, skynda, snabbare, mer, sen och dåligt... Och så dyker den där gamla känslan av otillräcklighet upp som ett brev på posten. Borde ha ringt hit och dit, meddelat det där och vips ligger man lite efter. Hoppsan så lite lunch det blev, var det inte det här som inte skulle hända igen? Va, skulle det vara nu? Har vi inte en lapp på det där någonstans... Nä men jösses en sån massa bollar i luften... Det kan väl aldrig vara meningen att jag ska hålla koll på alla dom där, samtidigt? Jisses Amalia, AAA...

Egentligen vet man ju att det måste komma, stålbadet för att komma sig in i lite vanlig vänlig vardagslunk men ändå blir jag liksom alltid överraskad. Dags att rösta bort loven och ha vardag hela tiden? Nä, hu, det går över. Lite rivstart nu bara, det går till sig och sen har vi vardagslunk...
Undertecknad har inte så mycket att gnälla över. Jag är väldigt tacksam över att bo i ett land där både Mannen och jag kan jobba 75% utan att betala svindyra skolavgifter eller försäkringar och sånt.

En ledig dag är hur lyxigt som helst. Vi fortsätter med det och tänker (i möjligaste mån) undvika att skaffa utgifter som gör att vi behöver jobba 100%. All forskning tyder på att det inte är stressen utan möjligheten till återhämtning som avgör om man bränner ut sig eller inte. Lite som att bad i vak är ok om man kan bli varm snabbt efteråt ;-). Den där lediga dagen är som bastun... Hoppas ni har de bra och att ni får sånt här väder imorgon. Kram

Vardagsanfall!!!!

Ibland kommer den över mig, den där vardags-grå-grå känslan. Ni vet lämna, jobb, lunch jobb, hämta, middag, läxor, kvällsfika, sova.... Torka booord!!!

Men, ikväll ska jag inte tjuta. Egentligen borde jag aldrig det eftersom det här är ett riktigt i-lands problem. Lite besläktat med fenomenet livspussel. Har man inte i många fall så många pusselbitar som man gör sig? Kanske borde man sortera lite i måste -måstena och låtsas-måstena ibland. Och ärligt talat, visst borde det gå att göra något åt vardagen också ibland? Med handen på hjärtat skulle jag kunna göra det i alla fall. Jag jobbar 75% och är ledig imorgon, halv helg ikväll och morgondagen skulle jag kunna göra om till en tok-torsdag (popcorn till lunch eller nåt). Jag är den som är vuxen, vem ska hindra mig? ;-) Eller också klämmer vi till med några hoppsa-steg och sen drar vi till skogs. Vårvinter... en alldeles underbar årstid nära mej :-). Gör vi något av ovanstående går nog vardagsanfallet över.




Tack för alla kommentarer, jag blir jätteglad. Ni är ju för söta, kloka och trevliga. Hoppas att ni också får ha tok-torsdag imorgon.

Kärlek och alla hjärtans dag...

Ja men då är den här igen då. Alla hjärtans dag. Å så ska man tänka på kärleken, handla små nallar och blommor. Ja jössses... Håller med det här paret. En stor del av tillvaron är vardag och då är det den som spelar störst roll. Att man får till den så att båda föräldrarna trivs.

I bästa fall är det han som är Mannen, vännen och lekkamraten och då kan jag ju vara kvinnan, vännen och lekkamraten för honom. Ömsesidighet, att båda tänker sig för tror jag är viktigt. Märka ord och tjafsa om småsaker är barnens område, prestige och att vinna krig också. Klart den man jag valt att leva med inte är helt perfekt. Hur stor är sannolikheten att han skulle ha valt mig då och skulle det inte ha blivit rätt påfrestande att leva med en perfekt människa? Kärleken får världen att snurra runt. Hoppas att ni har många att krama på alla hjärtans dag. En cyberkram till er

Er tröst i mörkret?

Jag ställer upp rakt av utan att ens vara tillfrågad. Visar upp min vardagshall. I den tappar vi bort och hittar nya saker varje dag. Jag erkänner att jag skriker åt barnen ibland även om det inte är en uppfostringsmetod jag rekommenderar. Jag tillstår att vi var försenade till Lillebrors fotbollsavslutning i måndags och att det bara var ren och skär tur att jag hann med bussen igår eftermiddag. Storasyster hade inte med sig några gympakläder igår och hon har heller inte gjort alla sina läxor i veckan (nästa vecka tänker vi nog kan bli bättre). Storebrors säng håller tydligen på att rasa ihop.

Ibland läser jag feel-good böcker. Jag tänker att jag genom att vara ärlig kan vara en feel -good kompis. En som man kan känna sig nöjd med sig själv när man varit hemma hos. Någon att skratta med när allt bara kör ihop sig. Jag kan vara tvåa i tävlingarna, jag bjuder på det. När jag tänker på mig själv som en feel-good kompis blir allt mycket trevligare. De som vill ha kompisar som vinner såna där åh vilket perfekt liv vi har tävlingar kan vända sig åt annat håll.

På tal om att bjuda så funderar jag på att sluta bjuda på sängplats. Jag funderar på att privatisera Storsängen. Införa så kallad trängselavgift. Erbjöd just Mannen att starta konkurrerande verksamhet, jag tyckte han kunde lägga sig på 10 kronor billigare. Han ville ha dyrare platser på sin sida. Vaddå fri prissättning? Ärligt talat så verkar han inte alltför intresserad. Kanske kan jag göra det till ett EU projekt på något sätt. Eller söka pengar från någon fond för kvinnor som sett sina bästa dagar... Nu tänker jag lägga mig innan trängseln blir orimlig.
Sov gott från er tröst i höstmörkret

Semestern borta lider mot sitt slut

Och vi har haft det riktigt bra. Träffat en massa folk som vi tycker om, sett vackra hus, badat, promenerat i ohemma-skog, läst böcker som kloka människor skrivit, åkt karusell, bråkat, busat, samsats, pratat och ätit god mat. Mycket här och nu... Vad mer kan man begära? Ingenting...

Men lite så där i smyg kan jag längta efter vårt stökiga hus och lite vanlig vardag. Var sak har sin tid...

Hoppsan, nu kommer Lillebror och säger att han inte mår så bra. Ingen god idé, inte när vi ska åka tåg imorgon...

Vänliga vardag

Jo men ibland kan jag översköljas av tacksamhet över vardagen. Det är skönt att komma hem ifrån jobbet till lite vanlig vardag. Middag med allt vad det innebär, smågnabb och massor med historier. Kramar och stridigheter. Att gå runt och krama barnen godnatt. Sitta en stund på sängkanten och höra hur dagen varit...

Till och med vintern är ok. Visst, det är svinkallt och massor med snö men det till och med den tråkigaste väg blir vacker i snö. Och så ger ju snön perspektiv. Vissa saker kan man göra något åt, andra får man lära sig leva med och njuta desto mer när det inte är snö. Tankar på döden ger också perspektiv. Känslan av att vi har dagen idag, morgondagen vet vi ingenting om, hur mycket kontroll vi än försöker ha. Låt oss njuta av snön och vardagarna. Låt oss skratta så ofta vi kan... Via Skriet från kärnfamiljen hittade jag några länkar om hur man kan få vardagen i familjen att fungera bättre och tips för att leva lyckligt ihop. Säga vad man vill om internet men man kan hitta en del inspiration. Nu, dags för kvällsfika... Hoppas ni har någon att tycka om gott folk