HEMMA!!!

Och det har varit en alldeles underbar resa. Lärt mig enormt mycket. Och än en gång, när jag träffar kollegor från andra länder, blir jag extremt tacksam över att jag bor och arbetar i Sverige. I de flesta andra länder ska man helt enkelt vara född av rätt föräldrar och ha en bra försäkring.

Tänkt och diskuterat en massa. Nya kunskaper. I fredags kväll dansade vi till irländsk folkmusik och igår var vi och såg Manchester United- Bolton. Vilken tur att vi fick biljetter, vilken fotboll och vilket drag....

Och så har jag hittat boken som jag tänkt ska ligga och drälla här hemma. Lagom till att barnen kan läsa engelska så får de gärna smyga till sig den här boken och läsa den. Både de små damerna och herrarna kan behöva lite Caitlin Moran. Jösses vad jag skrattat och samtidigt fått ännu mer att fundera på.

Det är härligt att komma hem med hela huvudet är fullt av alla intryck. Familjen har haft det bra och klarat sig ypperligt. De som brukar vara vara mammiga har till och med växt en aning.

No more computer... Time to catch up with my lovely husband over a nice cup of tee ;-) Kram på er

Livets utbildning

En tanke som följt mig under dagen är att vissa barn inte helt passar in i skolan utan att uppdraget som förälder i första hand blir att se till att barnet tar sig igenom skolan hyfsat oskadd. Inom sporten brukar man prata om "late bloomers", såna där typer som itne blir blixtrande bra förrän de är juniorer. Borde det inte finnas såna i vanliga världen också?

Och sen har jag känt mig väldigt tacksam över att barnen blivit större. Magsjuka härjar runt om oss. Det känns tryggt att alla barnen går att prata med. Det är skönt med större barn.

Och så har jag grubblat över det där med att känna att man blir tagen för given. Kanske är det jag själv som tar mig för given när jag känner så. Gör saker automatiskt och tänker att jo men så här är ju jag och kommer alltid att vara. Det kan ju faktiskt vara rimligt att tänka att bara för att jag tyckte att detta var trevligt/ bra/ vettigt för tre, tio eller tjugo år sedan behöver jag inte tycka det nu. Och som vanligt, andra människor kan jag inte göra ett dugg åt. Det är bara att förhålla sig till dom. Ah, vad jobbigt, ska jag ta ansvar för mitt liv? Hm, om jag tänker efter så finns det rätt mycket möjligheter, inte alla förstås men det finns fortfarande en hel del. Ja men ok då jag tar väl ansvar för mitt liv, läste en blogg där en rad fastnade ”observera det besynnerliga nöje du finner i att vara olycklig”. Jösses så otrevligt/sant sagt, ibland är det så. Kanske man kan låta andra ansvara för sitt liv också...

Ganska skönt blir det om man ändrar lite på ansvarsfördelningen. Om man tänker att man inte är fullt ansvarig och att hela livet inte avgörs av hur det går för barnen i skolan, hur de har det med kompisar, fritidsaktiviteter, märkeskläder eller nyaste tekniken osv. Jag tänker att mycket av det som dyker upp är saker som tillhör livets skola. I efterhand kan man lära sig massor av att träffa på lite dåliga lärare, taskmörtar till kompisar, dåliga grejer och knepiga saker så att man blir förberedd och kan ta motgångar. Kärlek kommer (suck) också att ingå i konceptet och det kan vi föräldrar förstås ansvara för "hörrudu tjejen, nu får du allt låta bli att göra slut med Storebror". Nä, lite olycklig kärlek kan ju faktiskt hjälpa en att vara tacksam och rädd om sin nästa kärlek :-).

Tror ibland att vi föräldrar tar ansvar över lite för mycket. Tror att vi ibland tänker lite galet också men här är en som brukar tänka till. För det mesta är livet riktigt härligt och fullt av möjligheter, om man bara tillåter sig att ta emot livet så... Nu blir det tekopp med Mannen framför kaminen. Kram på er

Gott Nytt År och trevliga nyårslöften

Nytt år och nya förutsättningar brukar många tänka, nyårslöften, att man ska börja eller sluta med saker... Mina nyårslöften brukar vara lite annars. Jag brukar mer rabbla upp saker som jag är nöjd med och ska fortsätta med. Känns bra, jag gör det i år också.

1. Välja roligheter och skratta så ofta som möjligt
2. Älska barnen, Mannen och mig själv så ofta jag kan
3. Göra mig av med skor och kläder som inte är bekväma
4. Röra på mig när det känns vettigt och roligt
5. Hänge mig åt att njuta av nuet och vara nöjd och tacksam så ofta jag kan.
6. Dricka tekopp med Mannen så ofta som möjligt
7. Att i möjligaste mån tänka på miljön
8. Se till så att jag håller och inte kör slut på mig, unna mig vila
9. Låta bli att be om ursäkt för att vi har stökigt, fortsätta att göra praktisk politik av att det finns viktigare saker än ordning.
10.Att låta mig inspireras av Jean-Jaques Roussau som år 1754 sa:
Varje gång vi vill ha något vi inte har råd med, blir vi fattigare oavsett vilka resurser vi har. Varje gång vi känner oss nöjda med det vi har, kan vi betrakta oss som rika, hur lite vi än i realiteten äger.
11. Hitta min bok Hur barn förändrar ditt liv av Harriet Goldhor Lerner eller köpa två stycken (man ska ha två av sina bästa böcker, så man kan låna ut dom)
12. Försöka låta bli att bläddra i inredningstidningar

Ojsan, 12 nyårslöften, men lagom förlåtande så de funkar nog. I juni utvärderar jag och kollar så att jag inte har ställt om kursen helt åt skogen under året. Gott Nytt År på er alla söta. Kram

Kort och långsiktiga mål

Det sägs att det är viktigt med mål här i livet och då vill man ju haka på. Så idag gjorde jag en hushållnära tjänst åt oss (dvs städade) med målet för ögonen att jag skulle kliva in på blomaffären och köpa oss något tjusigt som belöning. Kändes riktigt bra. Dessutom snurrar ju samhället lite bättre eftersom jag handlade lokalt. Och blommor kan väl aldrig vara fel. Sen är det ovisst om de lever så länge eftersom blomaffärers blommor brukar vara duktigt bortskämda. Nåja, i värsta fall får jag väl städa lite igen...

Den andra datorn är trasig så nu kämpar jag om datatid med WoW spelare, spelo.no spelare och studenten. Det går lite sisådär för mig måste jag säga. Och så bilen... och så jobbet... och så alla grejer som dräller överallt... överäckliga vantar... sura handdukar... påskpysslet som snart kommer att välla in i huset...

Då är det tur att jag har skaffat mig ett långsiktigt mål. Det är ju viktigt att ha det när vardagen är lite seg har jag förstått och det kändes direkt lättare eftersom det är ett oerhört långsiktigt mål och det kommer inte att vara helt upp till mig om det blir av. Det har lockat till skratt, ja rena gapskratt så fort jag nämnt det för omgivningen. Jag skrattar faktiskt lite själv också när jag tänker på det. Mannen är i stort sett med. Jag tänker bli skridskoprinsessa, i mitt nästa liv... Med paljetter och pims, vacker som en dag och bara göra tjusiga rörelser. Tänk att bli kastad flera meter upp i luften, snurra ett gäng varv och så landa graciöst på en fot...

Nu, dags för te och att smiska upp Mannen i något spel. Kram på er

Äntligen är OS över

så nu kan jag bli vacker igen. Det har varit trevligt men tyvärr har en hel del av min skönhetssömn gått till spillo. Alltid har det ju varit något man kunnat titta på /sova till... Sport är riktigt roligt och otroligt patetiskt på en och samma gång. Så pass fängslande att Mannen och ja knappt druckit te alls. Och så klart det märkts även om det mesta löser sig. Logistiken har inte en chans att fungera friktionsfritt när vi ägnat kvällen innan åt att följa stafetter. Kommunikationen uteblir lätt när vi koncentrerar oss på att en liten svart gummipuck ska landa bakom rätt utstyrda kille som vaktar en järnbur med nät... Tekoppen med Mannen på kvällen är A och O för att allt ska fungera. Det är då vi kan fundera och planera, skratta åt missöden och uppdatera oss i vad som händer i varandras liv.

Bortsett från att OS tagit mitt pandaansikte till en ny dimension är jag nöjd. Så hej hopp, dags för tekopp

Vi vill ha rock, rock, rock när vi myser

Ja jösses vad vi rockade till Kråkan och busarna i eftermiddags. Har ni chansen så gå och se dom... I lördags badade vi oss helt sanslösa... Fyra familjer som skrattat och rusat, tagit det lugnt och pratat. 8 vuxna och 12 barn ger många möjligheter och rätt få skyldigheter. Det enda kravet var väl att ansvara för att respektive familj fick i sig mat i lagom tid. Det flöt fint. Några små missöden förstås men såna saker löses rätt lätt när umgänget har cirkusvana. Kristallkronor i taket och inget torkande av bord, vardagen hejdå för över 30 timmar.

Och likt Mma Ramotswe hittar man svaren på gåtor. Egentligen är det självklart men jag fick lite tänkarhjälp av kompisar. Jag tappar egentligen inte alls bort saker, det är någon/ några som planerar att starta ett Jenny-museum som knycker prylar av mig. Eftersom denna /dessa personer verkar synnerligen lyckade behöver de snart hyra Globen för att husera allt...

Övertrötta efter en riktig äventyrshelg somnade barnhopen. Kaosföräldrarna är minst lika nöjda. Hej Hopp, dags för tekopp

Å hej och hå

Nu har vi vind i seglen. Det blåser så vi får hålla i kepsarna, verkligen fart och fläkt. Jisses Amalia. Det är skjutsande och trixande, ordnande och fixande. Vissa planer fungerar ungefär på håret, andra går helt åt skogen. Idag hade Storasyster konsert men det blev bara jag och syskonen små som bevistade tillställningen. Storasyster vägrade i sten att hoppa ur bilen eftersom hon var för sen till sin samling på grund av att Kaosfamiljens största tidsoptimist (jag) planerat att alla skulle hinna allt under kvällen. Tyckte själv att det stämde på minuten. Det är lätt att glömma att det tar tid när en Kaosfamilj är i stan. Att oplanerade toabesök ibland behöver göras och att vi behöver äta middag VARENDA DAG och att det också tar tid. Sen var det ytterligare ett minus i vårt ofungerande schema att man inte bara kan kasta av Storebror i farten med trunk och allt till hockeyträningen. Allt tar en evinnerlig tid...

Tror inte att någon av oss får men för livet för att vi inte alltid får ihop det. Livet är sånt och jag tar på mig skulden för dagens fadäser. Storasyster for hem med sina nyinköpta fiskar och började döpa dom. Nu tänker jag fråga Mannen om han vill dricka te med mig. Det har blivit alldeles för lite tid för te i det här huset de senaste dagarna och det är lätt så det blir när man har praktiska problem, projekt och logistik att vecka sina pannor över. Så nu, en kopp te i lugn och ro så vi hinner komma ikapp oss... Kram på er