Har dragit runt på stan och spanat. Inte ett spår. Trettonårstjejerna som var med var mycket upprörda, fast det är ju såna damer nästan jämnt. De var 3 mot 1 när det gällde klackskor, hetsen var stor och argumenten höll. Först sprang jag ifrån dom men en stund senare gav jag leende med mig. Klart att det ska finnas någon fördel med att bli tonåring, om nu högklackade skor någonsin kan vara en fördel. Och självklart ska man få vinna diskussioner ibland.
Angående cykeln är det förstås irriterande. Någon annan cyklar runt på min favvo-cykel. Någon som kanske inte ens är snäll med den. Ve den i så fall. Bettan förtjänar ett gott nytt hem om nu inte jag ska ha henne. Men som jag konstaterade till Storasyster och hennes kompisar. Anledningen till att jag ändå inte är så upprörd är att jag är just 42 år. Jag tycker verkligen om min cykel men i min ålder vet jag att det finns viktigare saker. Jag har vänner som har sjuka barn och vänner som inte längre lever. Livet är så mycket större än en försvunnen cykel. Kanske var det någon annan som behövde henne. Kanske tyckte hon att det var dags att bege sig (smygtittade jag inte på en ny en gång ifjol?).
Att livet får verkliga perspektiv är anledningen till att det är mycket bättre att vara 42 än 13. När jag kom hem hade en vän skrivit på facebook om att hennes fina svärmor gick bort igår kväll. Nuet är det enda vi har, låt oss njuta av det ända tills vi, någon annan eller en cykel ska vidare. Kärlek till er alla :-)
4 kommentarer:
Så Bettan beslutade sig för att ge sig ut på äventyr på ålderns höst.
Men hon kanske kommer tillbaka. När hon tröttnat på äventyr och vill vara någons favvocykel igen. Vem vet, större under har ju hänt. =)
Åh, vad klok du är, jag är så fäst vid mina saker. Hoppas att jag bättrar mig tills jag blir 42. Men jag får skynda mig det är inte så värst långt kvar...
Två cyklar har jag förlorat, inte så mycket egentligen på så många år. Men det är tråkigt när det händer. Avsked, speciellt när det är oåterkalleligt,(vilket ord!)är alltid sorgligt. Min dotter tog studenten nyligen, och ungdomen övergår till vuxenvärlden med allt vad det innebär... Glädje, men också en vemodig känsla.
Mm, Libra, jag försöker tänka så och jo, hon har gjort utflykter förr och kommit tillbaka så jag håller tummarna.
Jag är också väldigt fäst vid min cykel Tessa men jag försöker bemästra det :-)
Avsked är precis som du säger kalebass ofta sorgliga och lite dubbelbottnade. Förstår känslan av att det både är häftigt och vemodigt med en student... Håller tummarna för din student också.
Jättekram till er
Skicka en kommentar