Men jag är bra trött i huvudet. Bara att försöka hålla reda på vilka klasser vi betalat blomkvastarna till fröknarna är ju en sport när man har fyra barn. Och var det inte någon klass som jag tog på mig blommeriet?
Imorse började en lampa lysa på bilen. In på verkstaden och fick den släckt. Cyklade därifrån. Tusen kronor fattigare hämtade jag den senare på kvällen. Bara för att upptäcka att eländet börjat lysa igen när jag sent om sider kom från jobbet...
Nåja, det ordnar sig väl på något sätt. Lillasyster blev jätteglad när jag ringde hem och sa att hon och syskonen kunde ta sig nudlar. Storebror glömde helt bort att äta. Inte mitt problem om en snart 15 åring är hungrig när det finns mat fulla skafferiet, kylskåpet och frysen...
Pust pust, påminna sig om att bara göra det viktigaste, punkt. Verkligen final på jobbet. Tänker tatuera in i pannan att jag inte ska gå på semester på skolavslutningsdagen nästa år och verkligen inte planera in en resa dagen efter. Jag känner hon som kommer att nattpacka på fredag (men så får det vara, något annat funkar bara inte). Over and out. Kram på er
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det viktigaste punkt. Kanan nog fan tänka hela året, försöka få omgivningen att adoptera det oxå. Ha det fetast ;-) Krill
Ha Ha, ja det är svårt att få andra att tänka som en själv... Så fort det blir mer än en människa kan det blir trassel ;-) Kram
Skicka en kommentar