lördag 11 maj 2013

Tonårs-träsket?

Det märks på många sätt att vårt gäng barn håller på att transformera sig. Tittar på kort och inser att de inte är lika småbarnssöta längre. Fina förstås men inte sockersöta. Vi slipper hyra barbiefilmer och det är faktiskt inte lika många stenar och pinnar i hallen längre. Däremot är 44:or väldigt stora och det är svårt att konkurrera med World of Warcraft. Och så hormon-humör, jisses anåda. Man kan få fräsande och drop-dead blick för ungefär ingenting. Ingenting man bör ta personligt förstås eftersom de är nya i snart-vuxen-branschen. Kommer själv ihåg att det inte var lätt att vänja sig med sitt nya transformerade tonårs-jag. Fräsande och drop-dead-blickar är i och för sig bra att de kan sen när de ska veckla ut sina vingar och ge sig ut i livet...

Det är extremt lugnt på morgnarna. Ingen vill en någonting, någonsin. Så där så att Mannen och jag kommit fram till att det är bästa tiden att ta igen sig. Ladda batterierna innan den underbara skrattande, tjurande, käftande, hoppiga, stökiga horden vaknar. Då kan man aldrig veta vad som händer.

Idag har Lillebror kört en radiostyrd bil i tvättkorgen så att den snurrade runt hela vardagsrummet. Storebror och Storasyster hade en diskussion om tonårslivets vedermödor från tjej och kill håll med diverse intressanta personliga påhopp redan vid sin frunch. Lillasyster har funderat lite på om det är så att man, om man ler när man blir halshuggen, fortsätter att le. Ikväll konkurrerar Lillasyster och Storasyster om Lillebror. Den ena vill spela Minecraft med honom och den andra basket.

Dessutom har jag förmånen att få vara tränare för ett helt flicklag med 13-14 års transformers. Det är verkligen häftigt. Den där känslan att det kommer att bli riktigt folk av dom till slut (förhoppningsvis). Och kärleken blir inte mindre för att barnen blir större. För någon dag sen, när Stora Storebror kom och la armen om mig, slog mig den tanken. För oss som levt i fred så länge är det svårt att tänka sig att skicka iväg sina barn eller fly till ett annat land men jag tror att jag skulle göra det. När jag ser det här, Youtubes kanske vackraste film blir känslan ännu starkare.

Min känsla är att tonårstiden inte är något träsk. Istället känner jag en enorm ödmjukhet inför att vi är så lyckligt lottade. 34% av barnen i Pakistan går inte i skola och FN bedömer att det finns 300000 barnsoldater i världen. Vi har det extremt bra här. En del Kaosmorsor har det ännu bättre eftersom de får umgås med en hel flock transformers. Kram på er allihop

5 kommentarer:

Grodmamman sa...

Den där filmen på Youtube är så fin!
Tycker inte heller att det är något träsk, men det är allt bra spännande ibland när man aldrig vet vilket humör man möter!;) Och man aldrig vet vad det var man gjorde som var så fruktansvärt fel att det var tvunget att slå i dörrar och fnysas.
Kram

kalebass sa...

När man ser tillbaka på de där perioderna, småbarns- skolan- tonårstiden, mornarna med gos, sagoläsning och bus, så inser man/jag att mycket gick för snabbt. Tiden swichade förbi. Att stanna upp är inte lätt när man är mitt i,(kaoset). Härlig video! Kram på dig.

KaosJenny sa...

Mm, den är riktigt fin Grodmamman. Skönt att du inte heller tycker att tonåren är ett träsk. Vi konstaterade ikväll med Storebror att meningen inte är att han ska tycka att vi är underbara jämnt, då skulle han ju aldrig vilja flytta hemifrån ;-)
Bra påminnelse kalebass och på sätt och vis kan jag hålla med dig. Å andra sidan känns det som en eon av tid sedan vi bar runt på Storebror... Det där med att stanna upp ibland mitt i steget känns otroligt viktigt.
Kram på er

kalebass sa...

Tänkte inte på att ni är en stor familj! Du har upplevt perioderna mer än en gång. Jag har bara en. En snart tjugoårig dotter. Kan bara konstatera; vart tog tiden vägen?

KaosJenny sa...

Mm, Kalebass, det är en av fördelarna med att ha stor familj, livet pulserar väldigt snabbt men på något underligt sätt hinner man ändå med det mycket eftersom man har fler som ska genom varje ålder. Jag tror nog att du tagit vara på tiden och att du kanske ännu mer gör det nu :-) Kram