tisdag 21 maj 2013

Vårflod...

Efter en rejält hektisk dag på jobbet tar fritiden vid... Hemma 17.35 och klockan 17.45 skulle Lillasyster ha samling för sitt livs första fotbollsmatch. Spagetti och köttfärssås stod på menyn men Storebror som hade hjälpardag hade inte lagt ett finger på någonting. Fräste lite och körde igång med nudelkok. Tjoho... Hon blev bara lite sen Lillasyster, fast på tok för sen för att hon skulle känna det ok. Förlåt, förlåt och ja men kom igen nu då... Lyckospark ;-)

Träning med Storasyster 18.00. Frågor om fredagens träningsläger (fredag, hm få se nu, jaha fredag... Det är ju bara tisdag än, hur ska jag kunna veta något om fredag? Ring 118800, de svarar ju på allt kändes det som jag hade lust att svara). Hem och så berättar Mannen att Lillebror har uppvisning med gitarren imorgon. Hoppsan då, ungefär samtidigt som Storasysters föräldramöte... och var det inte imorgon vi skulle vara sena hem från jobbet båda två eller i alla fall någon av oss? Och de eländiga lapparna till Lillasysters kalas har vägrat dela ut sig och ligger fortfarande mitt på köksbordet.

Torsdag, ja just ja, det är ju då hon fyller år? Barnkalas på lördagen? Ingen av de dagarna finns på kartan än... Under vårfloden får man ibland tänka en halv dag i taget... Just idag känns det som att Mannen och jag är som två flytande korkar i Storforsens vårflod... Imponerande massa vatten som flyter fram med otrolig fart men kanske lite väl häftigt... Lite svårt att kommunicera och komma ihåg saker i allt bruset också... OM vi skulle göra en att göra lista blev den magsårslång så det gör vi inte. Inte läge att försöka få något helhetsgrepp. Vi kämpar på och försöker förlåta oss när/ om vi inte alltid får ihop allt... Så fort vi får tid över behöver vi ta igen oss, inte planera... Solen kommer att gå ner idag och upp imorgon oavsett. När man forsar i vårflod behöver man först och främst andas :-).
Kram på er

3 kommentarer:

Libra sa...

Det känns som om jag också behöver andas lite extra när jag läser ditt inlägg. Jag är full av beundran och fattar inte hur ni hinner med allt.
Kram =)

mammaxtre sa...

Oh my! Hur lyckas du/ni med att få ihop livspusslet utan att gå i tusen bitar, det undrar jag efter att ha läst detta inlägg.

Andas djupt snälla du.

Ha det bäst

KaosJenny sa...

Ha Ha Libra, vi hinner inte med allt, helt enkelt. Men vi får det att funka...
Åh, mammaxtre, vi tänker oss inte ett livspussel (för det måste ju ligga exakt rätt och så ska alla bitar med). Vi tänker att det är livswordfeud (eller alfapet. Ibland får man taskiga bokstäver och då får man inte med allt ;-).
Ni är så fina... Tack för omtanken :-) Kram