måndag 27 februari 2012

Taskigt resultat och ändå godkänd?

Jo, det är mycket lättare att snacka om vad barn borde göra och inte när man har såna där knattar. Såna där som i och för sig skriker en hel del men man kan stuva in dom under armen. Jösses så enkelt det är att ha principer då... Idag har de stora varit lediga. Storasyster tyckte att frukosten var tråkig så hon stack till affären och handlade Risi Frutti till sig och Storebror. De åt Risi frutti och var sin kokosboll till frukost. Sen åt dom hela 0 lunch (eller kokosbollen var lunchen). Storasyster stack till badhuset i nästan 0 kläder också. Storebror har nog spelat en HEL del dator under dagen. När vi kom hem ikväll såg vi att Storasyster och hennes kompis haft kul i precis överallt, på ALLA husets tre våningar...

Och ändå gott folk så tycker jag inte att jag är en dålig mor. Jag kan och ska inte styra allt som händer ungarna. Det är inte jag som varken blir hungrig eller fryser. Visst tog vi ett och annat snack ikväll om lite olika saker men det blev nog egentligen mer kramar och lyssnande från min sida. Det mesta vet de redan, som de flesta unga människor. Egentligen blir jag lite provocerad när man säger att man ska lära ungdomar rätt och fel. Alla, från och med förskoleklass vet att man inte ska slåss, knycka saker och retas till exempel. Ungar vet vad man ska göra och inte, om de sen gör det är en annan sak (och det gäller oss vuxna också).

Nåja, tillbaka till Kaosfamiljen. Storebror bär man ingenstans numera och Storasyster är en hejjare på att käfta. Lite hormontemperament och dessutom svart och vitt tänkandet som hör ihop med att vara ung gör att Kaosfamljen går en spännande tid till mötes. Jag kan se att de närmaste åren kommer att tära på mina tjat och käftningsreflexer. Det kommer att bli en riktigt utmaning men antagligen kommer jag att vara mycket klokare när Lillasyster flyttat hemifrån.

Jösses vad jag önskar att jag kunnat säga till de där små-barn-små-bekymmer-tanterna och de där njut-när-de-är-små-tanterna när jag träffade dom på konsum att barn är fina i alla åldrar och att en kvart med ett äldre barn sällan är lika lång som en när man har en skrikande bebis. Ibland hade de där tanterna med sig äldre barn också, är inte det ohyfsat att prata om att bara bebisar är fina när man har en halvstoring??? Jag tycker att mina stora fortfarande är alldeles underbara (även om de inte direkt blir helt till sig av lycka över alla mina tilltag). Mitt uppdrag är mer och med att stå bredvid och prata lite om saker när tillfälle ges. Snart har jag lärt mina Stora allt jag kan och ska se på när de breder ut sina vingar. Allt är inte upp till mig (ibland får man också hålla tummarna litegrann), jag tycker att jag gör en godkänd insats. Det är en fröjd att vara människa...

Imorgon ska jag vara ledig eftersom det är Lilla Vasaloppet på skolan. Tre barn åker vid olika tider, jag brukar vara med och åka om det är någon som vill ha mig med :-). Vi får hoppas på sånt här väder. Vårvinterkram på er :-)

3 kommentarer:

Trillingnöten sa...

Min dotter är 4 och jag känner redan pressen att allt ska vara så perfekt. Det blir sällan det. Och du har rätt i att de flesta vet att man fryser när man inte har tillräckligt med kläder, de vet att de inte ska slåss... :) När jag var tonåring frös jag. Men jag hade inet på mig jackan. Numera skulle jag aldrig palla att inte ha vinterjacka, mössa och vantar när det är kallt :) Skyller på åldern. Fast jag var ju inte sjukare heller fast jag var så oklädd...som alla sa att man skulle bli.

Galenskap och lite allvar sa...

Hej vännen!

Ibland är jag en tjatmamma och ibland låter jag barnen få ta konsekvenserna av sina handlingar....dvs de märker att det är kallt ute när de kommer hem och fryser som en liten gris (fast en oerhört söt sådan). Förhoppningsvis inser de att det kan vara ett smart drag att ta på vantar, mössa, knäppa jackan eller vad det nu månne vara som de har missat nästa gång de går ut. Eller när man tar på sig den finaste klänningen när man ska ut och leka i regnet. Ok, då får man inse att det klädesplagget hamnar i tvättkorgen istället för att åka på kroppen när morgondagens kalas går av stapeln. Jag kommer ju inte alltid att finnas där och påpeka och tala om vad som är rätt eller fel. Hur vet man egentligen att mina svar eller tips är de bästa? Tror att kidsen ibland mår bäst av att själva på testa på, för vad kan vara värre än en rejäl förkylning eller att ta nåt annat på kalaset?? Det har ingen dött av tidigare, mig veterligen...


"Man lär sig av misstagen sa igelkotten och klev av rotborsten..."

Ha det gott!
Kramelikram Veronica

KaosJenny sa...

Ha HA Trillingnöten, där säger du något... Man blev itne alls så där sjuk... men det ÄR obekvämt att frysa... men man behöver bli äldre för att stå för det :-) Skönt! Perfektionism däremot är av ondo ;-)
Helt riktigt Veronica, vi kommeri nte alltid att finnas där och då behöver de ha tänkt själva en hel massa... jättebra finklänningshistorie och inte ens igelkottar gör alltid rätt...
Kram på er