Dom kastar vi sa jag till Storebror. Då tittade ett par stora bruna ögon på mig och sa snälla mamma syyy...
Ett par minuter senare satt jag till min förvåning och sydde... Jaga brukar inte sy ALLS och om jag gör det uppfinner jag alltid nya svordomar men ibland är det bara så rätt att ge med sig ;-)
tisdag 9 augusti 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Dte var stort av :-)
Iblnad kan man bara inte stå emot. Precis som det ska vara antar jag. Han ville ju inte kasta dem och nu behöver han inte göra det.
Ha en bra dag
Ok, jag kan stava, faktiskt. Man kan dock undra, det förstår jag. Men du fattar va :-)
Är stora bruna ögon månne gosse och hur är det i så fall med könsperspektivet? Ska man oroa sig över om KaosJenny blivit helt bortkollrad? /Krill
Sötnos mammaxtre, klart jag fattar. Ibland är det bara helt rätt att inte stå emot. Ibland ska man ge sig för tjat också ;-)
Krill, no worries mate. Det gamla könsperspektivet brukar aldrig hinna bli speciellt dammigt men jag tänkte också tanken. Så jag lagade nåt åt Sstorasyster åxå för att vara riktigt säker ;-) Äh, ibland är det rätt att bli bortkollrad också, bara det inte är prick samma barn som alltid lyckas.
Kram på er
Skicka en kommentar