Helgen var alldeles underbar och ändå känner jag mig unikt mör idag. Lite mycket på jobbet och sen önskar jag att jag skulle kunna springa runt med ett trollspö och bara ordna till allt lite blixtsnabbt här hemma. En ekvation som inte går ihop. Nåja, tids nog så ordnar det sig och är man mör så är man. Chattade med en kompis och skrev att jag var gnällig. Kom på sen att jag inte är gnällig, livet är underbart. Jag känner mig lite tom i huvudet bara och det är ok. Vissa dagar kan andra tänka, detta log jag länge åt.
Nu tänker jag dricka te med Mannen och sen smita till Hogwartz- där finns dom som har riktiga trollspön. Sen smyger jag kanske upp och riktar mitt trollspö mot hallgolvet och viskar (för att inte väcka hela Kaoshushållet) Reparo. Funkar det inte går jag och tar mig en macka så att jag bibehåller min mysmage och sen kryper jag tillbaka till min varma säng till mina sovkompisar. Jag ger mig den på att jag kommer att sakna mina varma små sovkompisar när de är finniga tonåringar. Bäst att mysa extra nu då och det är väl ungefär det enda man kan ägna sig åt när man är unikt mör men ändå tycker att livet är underbart. Vi är unikum allihop och bäst på att vara oss i vilket skick vi än är. Imorgon är en ny dag. Kram på er
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Så länge man tycker att livet är underbart så är det ok att vara mör! Jag har insett att jag nog aldrig kommer att få ihop mitt pussel. Men det är ju kul att pussla på flera pussel samtidigt. Det blir ju inte långtråkigt direkt...
Det gäller att njuta av även det som ibland känns jobbigt för helt säkert kommer man sakna det när det är förbi! Kram
Härligt Mrs. S, då är vi två som inte har långtråkigt och aldrig kommer att få ihop pusslet ;-)
Och 2BarnsMamman, njutningen finns där, ibland är man en "nanosekundsnjutare" Kram på er
Skicka en kommentar