Äntligen har minidahliorna slagit ut och förgyller rabatten. Måste bli årets blomma i år. Tålig, sprider sig, lyser upp vilken tråkig hörna som helst och kan växa överallt. Undra varför vi månniskor så prompt ska krångla till det? Det är ju rätt konstigt att vi försöker odla det som inte vill och förkasta de arter som verkligen vill vara med oss. Det gäller nog rätt mycket när jag tänker efter, varför inte bara nöjda sig med det man har (om det nu inte är elakt, skadligt eller uruselt)? Visst gillar jag trädgården men det är mycket Charles Darwin och fitest survives. Och nä, vi har inga projekt på gång i sommar.
I en Carles Darwin trädgård utan blivande projekt är det skönt att vara ledig. Gå barfota och bara vara. Och så knycker jag kloka Libras slogan, gör mindre av det du tror att du måste och mer av det du vill. Det här blir nog en bra dag. Återhämtning. Kram på er