Kalasandet är över och en ovanlig vecka har tagit vid...

Vi blev begåvade med en ny tonåring då Storasyster fyllde 13. Känns kul. Länge sen vi bar henne och sen hon kröp runt och bannade trösklar. Mycket vatten har flutit under Kaosbroarna sen dess så det är helt ok. Tiden har ju sin gång men när man tänker tillbaka på barnens första år så tänker jag att vi var duktiga, även om vi inte klarade allt jämnt. En hel flock barn och så alla krav. Tänk så mycket klokare jag hade varit om jag fått bebisarna med den erfarenhet jag har nu. Så mycket mindre jag skulle ha krigat. Nåja, det var väl inte meningen att man skulle vara klokare än så. Barn har ju de föräldrar de får och perfekta föräldrar skulle säkert också vara skadliga, hur skulle barnen annars lära sig att vara människor?

Nu har en underlig vecka tagit vid. Mannen har åkt till Skåne med de tre yngre. Kvar hemma är Storebror och jag. Jag jobbar men är ju verkligen inte van att vara den som blir hemma. Så tyst och lugnt vi har det. Inget hoppande, sjungande, visslande, bråkande, tjatande, skrattande eller ylande om inte Storebror eller jag drar igång det (och det är svårare när man är två, framförallt när den ena är en trött tonåring ;-)). Däremot så pratar vi till långt in på nätterna och det är ju också mysigt.

Som den sanna Kaosmor jag är ser jag ändå till att ordna en liten aning hålligång. Igår bjöd jag hem ett några tjejer på soppa. Och jag förnekar mig inte. Trots att jag egentligen inte hade något giltigt skäl (förrutom att jag roat mig kungligt på en strand) så hann jag inte ens hälften av det jag tänkte mig innan gästerna kom. En stund tänkte jag i mitt stilla sinne att jag nog inte borde bjuda hem folk någonsin. Kaosbron så ut ungefär så här, minus pjäxorna.
Maten var definitivt inte klar men allt ordnade sig förstås. Vuxna roliga, kloka, härliga kvinnor. Då kan egentligen ingenting gå fel. Tror inte att de funderade så mycket på mina trivselhögar. Som min "Master" Storebror sa vid kvällsfikat. -Jag tror inte att karlarna hade gjort det, funderat på skulle jag ha städat mer, varit färdig med maten och kanske bjudit på något annat än soppa. Tack Storebror, tjejerna känner mig och det var inte för att få en show de kom. I själva verket var jag väldigt nöjd och tror att det var fler som var det. Vi skrattade och pratade om allt mellan himmel och jord. Lite Caitlin Morans bok, fotboll, klassresor, hus, datorer och hur ska framtiden bli. Kanske blev det i slutänden egentligen fler frågor än svar. Eftersom min Master inte vaknat än ska jag se om jag hittar någon annan som vill bada med mig. Kärlek till er alla...

Mamma-padwan

15 år som föräldrar firar vi idag. Livet blir aldrig mer sig likt sen den här dagen för femton år sedan då Storebror gjorde entré i Mannens och mitt liv. Lugna kloka och riktigt roliga Storebror.

För några dagar sedan så sa han:
- Mamma eftersom jag är första barnet så är jag ju som ett experiment. Du hade ju aldrig varit mamma förut så då fick du ju mig och då kan man ju säga att jag lärt dig att vara mamma. Man kan säga att jag liksom är din master...

Full i skratt kan jag inte annat än konstatera att han har rätt. Han vet ju mer om hur det är att vara sig än vi vet hur det är/ ska bli att vara förälder. I sin enfald trodde man ju när man väntade bebis att vi skulle få en bebis och fostra den. Ha, det vete fåglarna om det inte är så att han lärt oss mer än vi lärt honom. Vilken tur att vi fick en så bra Master då... och att vi begåvats med ännu fler.

Att bli förälder är på samma gång något som är oerhört unikt för en själv men samtidigt så är man bara en i en kedja av tusentals generationer. Varje barn lär en oerhört mycket som människa och om livet. Nya lektioner hela tiden med varierande svårighetsgrad. Det är som att de har små uppdrag till omgivningen redan när de kommer till en. Som att de landade i rätt hus för att klokgöra sina föräldrar ;-). Och det har Storebror verkligen gjort (gör fortfarande).

Stolt Mamma-padwan alltså. När man tänker på hur länge sen det känns sedan man höll hans lilla rumpa i sin hand kan jag inte annat än säga att tiden inte alls går speciellt fort. Vår Master har hunnit lära oss oerhört mycket. Grattis till oss alltså som har en Master som har stått ut med oss i femton hela år. Nu ska jag bjuda Mannen på lite choklad och fira vår Master, som själv helt lugnt och fint sitter vid datorn i källaren och lanar tillsammans med en kompis och väldigt mycket godis. Kram på er

Dags att befria Mickey Mouse och en del andra saker...

Facebook, underbara facebook. Så mycket knasigt men så mycket klokt och roligt man kan hitta där. Gäller förstås över hela nätet. Riktigt viktigt att prata med barnen om att tänka kritiskt. Fast ibland undrar jag om inte de som växer upp med det här är klokare än oss. Storebror var inte gammal när jag hörde honom säga till Storasyster angående reklam att - De vill bara ha våra pengar...

Fick den här länken via en kompis. Rolig och väldigt allvarlig samtidigt. Så nu planerar hon och jag att åka och befria Mickey Mouse... Jag har redan börjat befria några andra också enligt det här. Jag tillhör den skaran som inte behöver behå jämnt så då kan jag vara med och befria. Tror faktiskt inte att jag på allvar började ha behå ens ofta förrän jag var i 25 års åldern eller kanske vid 27 då jag började amma...

En nackdel med böcker och internet är att vi inte får ett skapandes grand gjort. Internet gör ju också att man blir lite "inte här och nu" när man blippar på telefonen eller har fingrarna på datorn. Men... det är här för att stanna och tack vare nätet behöver man inte tänka allt själv, bara lägga ihop pusslet och dela. Idag ska jag försöka ha en tjatfri dag och sen mer gratismusik i verkliga livet. Det där med tjatfri dag verkar redan gå lite så där, trådlösa telefonen är borta och jag har saker som jag tycker borde göras. Kanske dags att lägga ner förväntningarna/ kraven och fundera ut något annat kul istället. En tjatfri dag brukar handla om inställning... Kram på er allihop

Jag gnider hellre in mig med brännässlor...

Än fortsätter den här diskussionen, sa jag till barnet som försökte tjata hål i huvudet på mig. Sen smet jag ner till grannarna en stund för att komma ifrån. Ibland är det bättre fly än illa fäkta... På kvällskvisten pratade vi om det och det blev riktigt riktigt bra. Ibland behöver barn extrem tydlighet men det är otroligt viktigt att reda upp saker i efterhand. Fundera lite tillsammans över hur saker kunde bli som de blev... Le åt oss...

Idag är en annan dag. Bakar lite bröd och 5/6 av familjen tänker åka och titta på Trästocksfestivalen.

Inte för att det här någonsin kommer att bli någon matlagnings/skrytblogg heller men ett extremt praktiskt kalljäst brödrecept kan jag ju bjuda gamla och nya läsare på.

Kaosmorsans Kanonbröd
Det behövs är en bunke, något att röra om med, någonstans att "vända upp" degen på mjöl, blomspruta, en plåt med bakplåtspapper och en ugn

3 ärter jäst
5 dl kallt vatten
lite mindre än 1 msk salt
rör ut så att jästen och saltet löser upp sig

rör i mjöl tills det känns som en deg
lägg in bunken i en plastpåse och låt stå mellan 2 och 18 timmar. Någon gång under den tiden brukar man ju hinna baka. Ju längre tid, desto mer likt surdegsbröd blir det.

När du har tid att grädda lägg mjöl på en bänk och skrapa ut degen (försök att vara rädd om bubblorna). Vänd sedan degen i mjölet en gång till. Slå på ugnen på 250 grader. Lägg upp brödet på plåten, antingen som helt bröd eller dela i två, små bullar eller baugetter. Låt brödet stå på plåten tills ugnen blivit varm. Spraya med kallt vatten om du vill ha hård skorpa. Ställ in plåten i ugnen. Slå ner gradantalet till 200 efter fem minuter och grädda i ungefär en halvtimme eller tills brödet verkar klart (beroende på hur stora bröd du gjort). Lycka till!

Jag har exprimenterat rätt mycket men grunden om hur är alltid detsamma oavsett mjölsort, brödkryddor, med eller utan sesamfrö/vallmofrö/havregryn på. Baugetterna är grymt populära här hemma och gräddas ungefär tjugo minuter. Sätter degen på kvällen och bakar ut på morgonen...

Hoppas att ni har en underbar kväll. Kram

Tankar efter semesterjuldagarna...

Vaknade i förrgår i Lillebrors tält av att det regnade. En av fördelarna med att tälta på gården är att man kan gå in och hämta tjocksockar om man glömt det samt att man kan äta frukost torr och varm även om det är lite rått ute. Sen har det "tyvärr" regnat rätt ihållande i två dagar. Nä men oj så "synd", inget åka till stranden, nu måste vi grilla, måla, rensa rabatter, tvätta undan, göra något vettigt... Vi har tagit chansen att bara göra vad vi vill. Storasyster har krupit ur pyjamasen ungefär en stund efter middagen. Lillebror har byggt sig sönder och samman med Lego. Lillasyster har läst och Storebror har hängt tandköttet. Mannen har nog också läst rätt mycket. Själv har jag köpt mig lite Lego, drällt förbi två kompisar och allmänt tagit det ganska lugnt. Inget tjat om någonting. Spelade Ryktet går igår med 5/6 av familjen. Vi höll aldrig på att sluta skratta. Regnet gav mig två sommarjuldagar :-).


Vem vet, kanske blir det lite hemester-tältande igen. Och för övrigt anser jag att vi bör ha Pia Sundhage som president och angående sport så var det här var bra skrivet. Måste säga att jag tycker att internet och sociala medier är underbart informerande och kul (även om man ibland får veta lite för mycket). Klart att folket behöver vara delaktiga och kan vara med att påverka. Våra unga vet bara inte riktigt hur än, de kämpar ju på med att bli vuxna och det har aldrig varit lätt. Eftersom papperstidningen antagligen är på väg ut så känns det här som ett kul och viktigt projekt.

Pratade en del med Storebror om livet igår. För/ nackdelar med att vara ung på det förra och det här årtusendet. Eventuellt är det svårare än någonsin att bli stor eftersom världen är snabbare och mer större än förr. När min morfar var ung så gick man bara skola till sexan och sen följde man någon man kände och började jobba med något litet skitjobb precis som ens föräldrar/ syskon gjort. Nu är det som att hela världen är öppen och "det finns alla möjligheter" men samtidigt är det lätt att bli huvudvill av alla val. Enklaste vägen blir att fly till datorn. Ut och cykla säger vi "gammeldags" föräldrar. Ja men tjoho, det är ju ingen annan som är ute... Det är inte så att det är synd om ungdomarna men jag tänker att många saker var enklare förr när man fick en kick i rumpan till sågen och sen var det bara att försöka försörja sig. Nu finns de jobben till stor del i Polen eller Kina...

Det finns tusen anledningar till att jag aldrig någonsin trodde att jag skulle länka hit men ja, jag älskar den här reklamen (även om maten och företaget internationellt sett har lite att jobba på). Jag hänvisar till Stefan Sundströms devis, livet är inkonsekvent, var inkonsekvent. Dagens länkar inger hopp för den yngre generationen, att de ska komma ut i livet och engagera sig för sin och vår framtid. Nu är det dags för en cykeltur eventuellt cykelfrukost med Lillasyster som nyss klivit upp. Kärlek till er alla...

Överladdning inför födelsedag och behovet av ett par semesterjuldagar...

20.38 för tio år sedan "levlade" vi upp som familj från barnfamiljen 2.0 till 3.0. Lillebror gjorde efterlängtad entre´ och vi har fått oss oändligt många fler lektioner om livet sen dess. Lillebror, kärleksbudbäraren, innovatören, charmören, tvättmakaren, upptäckaren, vägraren, uppfinnaren, skrotsamlaren, sammanbrottaren och utforskaren. Killen med det pärlande skrattet och tydligaste nej:et. Grabben som lärt oss att vattenfast solskyddfaktor verkligen är vattenfast (40 grader i tvättmaskinen hjälper inte), att pysselögon inte ska in i öron, att Storasyskon visst kan lära sig av småbröder att inte stoppa in saker i vägguttag, hur mycket färgämne det är i gurkmejja, att en del barn behöver lära sig cykla själva, att det går att grilla rabarber, 138 användningsområden för en kartong osv osv men framförallt att ingenting är omöjligt. Det omöjliga kräver bara mer vilja...

Vilken lycka. Tur har vi, Mannen och jag som fått äran att ha honom och firar 10 årsjubileum med honom idag. Jubilaren själv är rätt trött och lite lätt missnöjd med sin födelsedag. Inte för att vi tror att den varit speciellt usel men födelsedagskriser uppstår gärna på kävllskvisten. Han har varit prinsen för dagen. Presenter, bio med kompis, val av mat och tårta och lite mer presenter. Kanske känenr han sig lite tom eftersom han hade laddat men det kan också mycket väl vara en stor portion av det som Storasyster för en stund sen så klokt uttryckte: -Lillebror, det blir ofta så där. Man tänker och längtar jättemycket till sin födelsedag och tänker att det ska bli årets bästa dag men sen när den väl kommer så är oftast dagen före och dagen efter mycket, mycket bättre. Dagen före är man pirrig och glad. Dagen efter känns allt lugnt igen och då kan man mer njuta och slappna av.

Och tänk så rätt hon har. Gäller nog fler än bara tio-åringar. Överladdning. På den stora dagen/semestern/julen/bröloppet är man kanske spänd och allting bara måste bli såå bra, helst perfekt. Stor chans för katastrof när saker inte blir som man tänkte sig i fantasin... Bäst blir saker när man inte skruvar upp förväntningarna till max. Kan tänkas att detta är förklaringen till att juldagen ofta är en helt underbar dag. Dagen då alla bara såsar runt i pyjamasar och äter rester. Lugnet efter stormen, vilan efter anspänningen. Finns motsvarigheten när det gäller semester månntro? Kanske är det en av anledningarna till att familjerådgivningen har sina brådaste dagar efter semestern, avsaknaden av semesterjuldagar...

Så imorgon ser vi fram emot Lillebrors födelsedags-juldag. Har just fått en inbjudan till att sova i hans tält tillsammans med honom och Lillasyster. Stora chanser för mysmorgon, jag tror att jag antar inbjudan. Kanske får man ta del av Lillebrors specialite´, omelett i plättjärn (väldigt praktiskt format). Hoppas ni unnar er/ tar er fina semester-juldagar allihop. Kram på er

Vy över tvättstugan...

Kanske blir denna bild en liten tröst för er som strider med tvättkorgar och har som mål att de ska vara tomma... Vi har slutat med båda delarna. Vi slänger tvätten ner för trappen och sen när vi går ner kastar vi in den på tvättstugegolvet. Där ligger den tills vi sorterar direkt in i tvättmaskinen. Företrädelsevis tvättar vi favoritkläder. Högen brukar sällan vara mindre än så här.
Tvättmaskinen torde ju vara en av de bästa uppfinningarna möjligtvis enligt min gamla hyresvärd Ebba, slagen av p-pillret och enligt Caitlin Moran slås den av penicilin mot urinvägsinfektion. Håller med Caitlin åtminstone om att det inte är underligt att kvinnor är osynliga i historieböckerna. De hade så fullt sjå med "womens issues" så de hann aldrig uträtta några storverk.

Cykeln är tillbaka men nu har mobilen blivit galen. Mobilinläggen lär lysa med sin frånvaro ett tag. Telefonen har nämligen bestämt sig för att jag bara kan välja språken engelska eller kinesiska. Allsköns olika mobilproffs har försökt men nej. Den vägrar i sten att snacka några andra språk. Nåja, har den "blivit sån" kanske den en vacker dag "blir tillbaka"... Nu ska jag gå och hänga en maskin tvätt (jo, jag hade faktiskt slängt in den redan när jag tog bilden). Vi kan inte ens skylla på semester, en Kaosfamilj producerar mycket tvätt året om. Kärlek till er alla...