Glad Påsk a´ la´ Kaosfamiljen

Jag vet att en del av er gör vackra påsk-stilleben, påsk-städar och påsk-planerar. Här gör vi inte det. När det gäller påsk-pynt gör vi som med julgranen. Låter de barn som känner sig manade sköta det. I år dök en fullständigt ny företeelse upp. En påsk-sköldpadda.
Dessutom återanvände vi tydligen lite stjärnor och hjärtan från i julas. Ett porträtt av morfar och en liten tecknad tupp med stövlar som bajsar påskägg är också ny för året. Fråga mig inte vad den där saken med en flirtkula, tandpetare och en knäckform är. Tjusigt i alla fall. Barnen är mycket nöjda med vårt påskris. Jag känner redan nu hur jag kommer att sakna det när barnen inte kan högtidspynta åt mig. Jag kommer att få lov att låna mig något pynt-barn helt enkelt.

Tack för alla peppande kommentarer. Lite ta det lugnt gav att energin är tillbaka. Igår natt-tapetserade vi ett rum Mannen och jag. Tacksam över att vi inte håller på med renovering jämnt. Det finns både roligare och med givande saker att syssla med. Snart ska jag läsa runt hos er, ni skriver så mycket klokt och inspirerande. Först ska jag ut i vårvintern, en av årets bästa årstider. Vi norrlänningars återbetalning för november. Kram på er

Kan det vara vårtrötthet?

Möjligtvis är det det. Eller också beror det på att vi haft ett lite tufft schema ett tag. Kaosfamiljen i allmänhet är i alla fall väldigt trötta. Kaosföräldrarna i synnerhet. Och så har vi en tapetsering som vi inte alls orkar hålla på med. Jisses, hur KAN vi vara så korkade att vi sätter oss i den här situationen? Vi gillar ju inte att hålla på med sånt där, alls.

Och så har vi ett barn som laggar. Som har fastnat i vinkelvolten, kalla det vad ni vill. Vi är vana vid att barn gör det med jämna mellanrum men det är ändå rätt jobbigt. Framförallt när det är saker som barnet själv måste ordna med. Det enda vi egentligen kan göra är att försöka hjälpa till och styra det lite samt stå brevid och tycka om.

Idag funderar jag på att ta på mig häxhatten när jag åker till jobbet. Kan vara lika bra när man ska avsluta dagen med träffen from ....

Äh, vårförlamningen ger väl med sig om man vilar upp sig, tapetseringen blir väl gjord förr eller senare, laggande barn brukar "komma loss" och solen kommer att gå ner ikväll också, häxhatt eller inte. Har man kärlek och choklad har man allt. Kärlek har jag och choklad kan jag köpa. Ha en trevlig dag. Kram

Uppdelat Kaos= nästan inget Kaos

För några dagar sedan hittade jag en gammal packningslista till fjällen. En sån där lista där barnvagnar och blöjor av olika modeller var dominerande. Jösses vilka hjältar vi var som ens ämnade till att försöka ta oss bortanför brevlådan. Helgens tillställning var en helt annan. När man vanligtvis är en familj på sex personer känns det verkligen som pytteingenting att åka iväg med två barn. Dessutom två peppade barn. Såna där som packar själva och går ut och sätter sig i bilen. Det är njutbart med barn som är lite äldre också.

Mannen och Storebror och Storasyster har hållit sig runt hemmaplan. Lillebror, Lillasyster och jag har hälsat på fjäll-vännerna och åkt skidor. Eftersom barnen klarat sig själva mycket i backarna har Kaosmodern kunnat leka Anja Pärsson i lössnön. Dragit till skogs med gamla vännen och återupplevt minnen av kanonåkning, köra in i träd, mjölksyra i benen, skidor som löser ut och skratta högt i backen. Möjligtvis skrattade vi ännu mer än när vi var 17 eftersom man inte tar sig själv på sånt allvar längre. Upptäckte att jag till och med skrattade högt för mig själv ibland, både när det stämde och misstämde.

Det är underskattat att dela upp familjen ibland. Låta sig vederkvickas på olika håll utifrån intresse. Skönt för en Kaosmor att bara göra som man själv vill ett tag också. Prata halva nätterna och åka skidor på dagarna. Känns som om jag varit ledig från jobbet i en vecka även om jag jobbade till halv fem i fredags.

Nu är det dags att jag och Mannen samlar ihop oss över en tekopp. Erfarenhetsutbyte, få ihop okaoshelgen till det gemensamma. Hallkaoset tar vi hand om imorgon.

Om vänskap och möjligheter

Ligger just o tar igen mig i ett annat hushåll. Skidåkning med halva familjen. Bor hos gamla vänner som flyttat till fjälls . De är på jobbfest och jag är hemma med fyra av våra barn. Hur lugnt som helst. Barn som bara är och vänner där man bara kan vara.

Tid för eftertanke. Det där med vänskap. Oerhört viktigt och något som kommer o går. För nästan 30 år sedan, då en av de här vännerna dök in i mitt liv var det på ett sätt och sen försvann vi ur varandras sikte totalt ett tag .sedan dök vänskapen helt oväntat upp igen fast i helt annan skepnad och med en riktigt trevlig mor till sina barn. Vips fick jag ännu en vän. Skratt, allvar och en massa galna upptåg men även nya upptäckter. Hur gör vi, är vi och tänker vi numera?

Det finns en massa dynamik i gammal vänskap när den är som bäst. Och en av sakerna som just den här vänskapen lärt mig är att intresset aldrig ljuger. Vill man fixa saker är i stort sett ingenting omöjligt. Vänskap kommer o går men känslan av den består.

Man kan inte alltid hålla kontakten med alla men jag har gott om gamla vänner som jag börjar le när jag tänker på. Varje möte med en människa är en möjlighet och jag har hittills fått otroligt många möteschanser. Och fler blir det. Ringde nyss hem till Mannen. Han har fyra a hos oss också. Människor är alltid viktiga och barn i synnerhet. Tänk vad man lär sig av sina relationer. Kram på er

Billigt och vardagspolitik...

Öppnade nyss en kaos garderbob och fick en lavin av kläder och prylar över mig. Tjoho, jo det ska väl erkännas att det väl kastades in lite grejjer i garderoberna inför förra helgen. Fasad-städades. Eventuellt blir det ett nyårslöfte igen att sluta fasadstäda ens vid kalas. Och så har det blivit kallt igen. Stackars stackars oss svenskar. Tänk om vi ändå bott någon annanstans, lite varmare till. Det helt paradoxala är att i många av de länder vi fantiserar om att flytta till har invånarna fullt sjå med att sy billiga kläder som VI kan fylla våra garderober med eller sälja billiga meloner på stranden som VI kan äta, städa turisthotell eller servera på billiga restauranger. När vi åker utomlands förväntar vi oss att nästan få allt. Ofta har de som bor där flera jobb för att få tillvaron att gå ihop och det är inte helt ovanligt att föräldrar och barn inte bor ihop eftersom föräldrarna behöver jobba så mycket...

Billigt, billigt billigt... Allt ska vara så billigt. Även de som har råd köper billigt. Så billigt så att vi borde skämmas. Ingvar Kamprad har stolt berättat i tv hur han åkt runt och lockat låglöneländer att bjuda under varandra i hur billigt de kan göra saker. Ibland kan man undra vad det är med oss som tycker att vi är så förmer att vi ska köpa handgjorda saker som någon ägnat timmars timmar åt att göra svinbilligt? Under tider ligger vi på stranden och tar igen oss eftersom vi "haft det så körigt."

Nå, tack vare pryllavinen, solidaritet och Ingvar Kamprad har jag fattat ett nytt beslut. Ett sånt där härligt skojigt i smyg-vardagspolitiskt beslut. Som att jag slutat ha jeans. Det var inte ens svårt eftersom jeans så sällan är gjorda för kvinnokroppar. Förra veckan bestämde jag att jag ska börja bli stolt över att ha mens (eftersom det hör ihop med att vara kvinna så blir det fånigt att skämmas). Mitt nya beslut är att jag ska börja köpa DYRT, rättvisemärkt, miljövänligt, lokalt tillverkat och tala om det för folk. Jag ska börja skämmas om jag köper billigt helt enkelt. -Japp, den här var ruskigt dyr men jag älskar den...

Att kasta är svårt, även om det var aldrig så billigt så är det slöseri. Saker ska få gå vidare, lyckliggöra nya ägare. Dags att göra ny succe´ på bytes/bortskänkes sidan på facebook. Loftsäng bytes mot något ätbart :-). Dags att fika lite med barnen och sen sticka och handla DYR mat. Kram på er

Möten irl och vådan med städning...

Såå, på två veckor har vi alltså skaffat ett stycke ny bil och ett stycke nytt rum i huset. Och mitt i alltihop skulle Mannen fira födelsedag. 40 år och öppet hus skulle det bli. Eftersom möblerat om rejält på alla möjliga ställen blev det städat även i vrår som varit bortglömda ett bra tag. Fin middag på restaurang på lördagen och öppet hus på söndagen. Massa trevligt folk, både släkt och vänner. Underbara svärmor och svägerskan hade bakat tårtor och fixade smörgåstårta. Mamma och mormor lånade ut bestick och dukar. Vilken ynnest det är att ha så mycket bra folk omkring sig. Människor man kan utbyta tjänster med, byta barn eller skridskor med eller lätta sitt hjärta för. Ett bra socialt skyddsnät är en gåva och en förutsättning för att en Kaosfamilj ska fungera bra.

Gårdagen blev riktigt trevlig. Massor av riktigt härliga möten irl. Diskussioner om livet och tingen. Massor med spännande tankar utbyttes över tårtorna, hela dagen. Det var allt från prat om ålder, barn, vänskap, boende, gymnasieval, dataspel och pensionering till vinterbad, fotboll, roller och relationer. Internet må vara bra men möten irl regerar och det var väl en av sakerna vi kom fram till, att det må vara hur det vill med den dataspelande generationen, till slut kommer de ändå att vilja träffas på riktigt. Igår möttes människor mellan 3 och 84 år. Riktiga möten slår det mesta man kan vara med om tillsammans med en skärm. Kanske är det det vår generation kan stå för, riktiga möten irl. Häftigt var det i alla fall.

Inte konstigt att vi flämtar lite idag. I en vanlig familj skulle man säkert dra igång tapetseringsprojektet och börja flytta möbler igen. Vi gör det inte. Det får se ut hur det vill, just nu ska vi inte bli klara. Nu behöver vi smälta de senaste veckorna. Dags att invänta våra själar, som den här historien som jag har hört en variant av men det är samma andemening. Så ni får stå ut med en "bildfri" blogg ett tag till. Vi vet ju inte var vi ska ha datorerna än. Det kommer, i sinom tid.

Ett problem med att ha gjort en riktigt röjning är att man gärna tappar bort saker. Imorse var min börs helt försvunnen. Kanske hittar jag den snart, på något smart ställe. Det är det jag säger, för mycket ordning är inte bra, då har man så få ställen att söka på ;-)... Sköt om er

Näthat och annat jobbigt...

Ibland låtsas vi att näthat, groomers och våldtäkter är nya fenomen. Som om den nya onda teknik-generationen har uppfunnit det. Jag tror sanningen är att det funnits i tusentals år. Mobbing har alltid förekommit så och anonym sådan. Äckelgubbar har också alltid funnits. Förr klottrades det mobbinggrejer på väggar och vuxenvärlden var inte direkt pigg och vaken med något antimobbingteam. Äckelgubben kanske var husbonden. Det är så klart fortfarande inte ok, varken förr eller nu.

Hur nytt vi än tror att det är så är somliga saker tråkigt vanliga. Jag tror att det viktigaste är att ta diskussionerna med barnen. Kolla läget. Vad händer på den virituella fritidsgården (som ju nätet kan sägas vara). Lära barn att säga nej till saker som inte känns ok, kanske visa det korrekta sättet att göra en drop-dead blick och låta dom veta att man

Världen är farlig, underbar och rolig. Barnen kommer att träffa alla möjliga sorters människor men människor är sig lika. De flesta är riktigt riktigt bra. Kram på er