Uppdelat Kaos= nästan inget Kaos

För några dagar sedan hittade jag en gammal packningslista till fjällen. En sån där lista där barnvagnar och blöjor av olika modeller var dominerande. Jösses vilka hjältar vi var som ens ämnade till att försöka ta oss bortanför brevlådan. Helgens tillställning var en helt annan. När man vanligtvis är en familj på sex personer känns det verkligen som pytteingenting att åka iväg med två barn. Dessutom två peppade barn. Såna där som packar själva och går ut och sätter sig i bilen. Det är njutbart med barn som är lite äldre också.

Mannen och Storebror och Storasyster har hållit sig runt hemmaplan. Lillebror, Lillasyster och jag har hälsat på fjäll-vännerna och åkt skidor. Eftersom barnen klarat sig själva mycket i backarna har Kaosmodern kunnat leka Anja Pärsson i lössnön. Dragit till skogs med gamla vännen och återupplevt minnen av kanonåkning, köra in i träd, mjölksyra i benen, skidor som löser ut och skratta högt i backen. Möjligtvis skrattade vi ännu mer än när vi var 17 eftersom man inte tar sig själv på sånt allvar längre. Upptäckte att jag till och med skrattade högt för mig själv ibland, både när det stämde och misstämde.

Det är underskattat att dela upp familjen ibland. Låta sig vederkvickas på olika håll utifrån intresse. Skönt för en Kaosmor att bara göra som man själv vill ett tag också. Prata halva nätterna och åka skidor på dagarna. Känns som om jag varit ledig från jobbet i en vecka även om jag jobbade till halv fem i fredags.

Nu är det dags att jag och Mannen samlar ihop oss över en tekopp. Erfarenhetsutbyte, få ihop okaoshelgen till det gemensamma. Hallkaoset tar vi hand om imorgon.