Liite mycket nu...

Kanske händer det lite väl mycket i livet just nu, till och med med en Kaosmoders mått mätt. Förkylningar, ny chef, andra arbetsuppgifter, fotbollsträning, cup, födelsedagar och körförbud. Puh... Mitt i allt det här är jag väldigt glad över att ha passerat 40 strecket. Att vara i syskonen stors åldrar, snart 13 och 15 är inte lätt. Där händer det mycket både på insidan och utsidan. Dessutom är kompisarna i samma läge. Massa krischanser helt enkelt, det kan "lagga" på alla möjliga sätt... I 40 årsåldern står man ändå hyfsat stadigt på marken och har åtminstone rätt bra koll på vad man känner och varför.

Igår hade Mannen och jag kvällsmöte. Pratade lite om livet och tingen. Fattade ett par viktiga beslut. Bland annat bestämde vi oss för att låta Wacko Wolfram få gå till den sista vilan. Vi köper oss en annan bil helt enkelt. Precis som Eva sa, det är en världslig sak. Det här att vi fick körförbud är ju inte någon olycka direkt. Det är ju för att det inte skulle ske någon olycka som det hände.

Och så måste jag få sjunga en lovsång till att ha ett bra nätverk i närheten. Vilken ynnest att ha den tryggheten att det finns fler vuxna, barn, bilar och möjligheter till kramar och skratt än "bara lilla" familjen. Nu när det snurrar omkring oss är det viktigare än någonsin att se till att ta det riktigt lugnt och förstås, att prata. Dags för tekopp med Mannen. Sköt om er...

Dålig hårdag? Nä men en risig bilvecka...

Imorse pysslade jag om lite febertoppar här hemma så jag missade bussen. Gick till min mormor och tänkte låna hennes bil. Gick så där... Den hade frusit fast. Att mormor och jag kämpade på tills vi frös till glass hjälpte ingenting alls... Vi fick en sur gubbe att ordna lite också, det enda som hände var att mormor och jag frös ännu mer...

Gick hem igen för att flirta med Wacko Wolfram. Febrige Mannen och jag kom på att det skulle passa ypperligt att jag tog bilen för då kunde jag besikta den. Tjoho...

Nu vet jag hur klistermärket för körförbud ser ut.

Besiktningskillarna var mycket noggranna med att förklara att jag inte fick köra bilen en meter till, att bilen om den ska repareras behöver bärgas till verkstad samt att det är olagligt att ta bort märket innan den besiktats igen. Så, är det någon som vill köpa en bil på stället? Schysst pris vid snabb affär ;-)...

På plussidan för dagen borde kunna läggas att jag har förgyllt kollegornas dag. De höll aldrig på att sluta skratta när jag ringde och bad dom hämta mig. Möjligtvis är det en och annan av er som känner er lite nöjdare också (lyckan är ju trots allt relativ). Det bjuder jag på. Det här är en Kaosblogg, inte en jisses så perfekt/vackert/lyckat jag har det blogg :-).

Men, det är ju bara en bil och den har levt på övertid ett tag. Den har tjänat oss väl. Vi har ett ovärderligt underbart nätverk så det ordnar sig. Bilparken i nätverket börjar däremot se lite skral ut då min mamma och pappas bil åkte av vägen förra veckan för att också hamna i bilhimlen. Nåja, på månadens almanacka står det att om man har kärlek och choklad så har man allt. Jag har kärlek, choklad och ett gäng tulpaner så jag klarar mig fint. Ha en trevlig kväll... Kram

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig...

Och jösses så arg man kan bli när man har en plan. Jag tänkte att jag skulle sätta igång jordens liv där och då, skriva till kungs, överklaga eller maila bussföretagets samtliga överordnade. -Vad då att bussen inte stannar i mitt samhälle? Stod det inte på nätet kanske? Kör man förbi borde man väl rimligtvis kunna stanna men nej då...

Mitt i allt så sansade jag mig. Konstaterade att det inte var något jag lovat och ingen som skulle sakna mig övermycket den där halvtimman extra det handlade om. Köpte mig en påse Polly som lunch och satte mig på bussen. Så här vackert var det utanför.

Jag njöt av utsikten, sov i över en timme och sa trevlig dag till busschauffören som ringde runt och skällde på folk. Under tiden jag väntade hittade ett par högre hyfsat promenadvänliga vinterskor. Eftersom jag inte "landade" där jag planerat passade det att jag spanade in ett möjligt vinterbadställe och gick förbi och pratade med trevlig släkt.

Faktum är att det ofta är bäst att hejda sig när det blir "hack i flytet". Rätt skönt när man lyckas att vända sig själv och bara hänga med i det som kan hända istället. Som om livet vill säga en något... Ibland blir saker inte som man tänkt sig, ibland blir de som de ska ;-). Vad tänker ni om det? Nu, dags att sova, ha en trevlig måndag. Kram

Mer bus åt folket...

Ja men jag vet. Livet är vuxligt och riktigt allvarligt. Slutar på ett sätt för oss allihop, men ändå... Ikväll firade vi en kollega som går till annat jobb med ett litet barnkalas. Blindbock. Förvånande kul med ett gäng människor som är mellan 30 och 60 år. Riktigt riktigt tokroligt. Lite ballonger, godis och sång på det. Alldeles underbart! Det leks och busas på tok för lite här i världen...

Pratade om det på dagens handledning också. Vikten av att göra tokroliga saker tillsammans. När det blir mycket vardag, läxor och tjat behöver man tokas. Skoja lite, sjunga en lite smågalen sång, kittlas och ordleka. Skratta tillsammans. Om inget annat funkar med en tonåring så kan man alltid småbrottas lite... Imorgon ska jag på 40 årskalas. Plats för ännu mer skratt. Hoppas ni också får skratta en massa i helgen. Dags att sova. Kram på er

Hat, gnäll och kärleksvåg...

Kollar runt en liten stund och hittar en massa bra på nätet om detta eländiga näthat. Här har Bina visat vad det handlar om. Ketchupmamman har skrivit bra här. Och här har Eva skrivit vad vi kan göra åt det.

Och lite grann går det ihop med vad jag pratat med vänner om de senaste dagarna. Gnäll. Ibland är det helt på sin plats att gnälla men ibland gnäller folk för att gnälla, blir aldrig nöjda. Att man, när man kommer på sig med att vara gnällig ett längre tag behöver ta sig en funderare på vad det egentligen handlar om. Är man på rätt ställe i världsaltet och gör rätt sak eller behöver man kanske göra en förändring? Tankarna som väckts är att när man är på rätt plats och utnyttjar sin potential har man inte något större behov av att gnälla och älta... Antagligen inte av att hata heller...

Och det leder oss tillbaka till hatet. Det må vara missnöjda människor som sitter och vräker iväg gräsliga mail. Det försvarar ändå inte handlingen. Eftersom vi bor i ett land som vi anser vara civiliserat bör vi reagera på hot och hat. Det kan aldrig vara ok att hota, oavsett hur korkade vi må tycka att människor är. INGENTING blir bättre av hat, någonsin.

Vad vi kan göra är att försöka sprida kärlek. Underlåt aldrig att berömma någon, visa omtanke och tystna inte. Om alla ser sig själva i spegeln två gånger innan de börjar sprida skit omkring sig skulle det få bort en hel del. Klart att de som näthatar mest hatar sig själva men det hjälps inte. Hot är ändå inte acceptabelt. Själv har jag haft turen att få möte väldigt mycket kärlek, både i vardagen och på nätet. Underbara ni.

Låt oss starta en kärleksvåg som aldrig stannar utan bara växer och växer... Ljus kan utplåna mörker. Kram på er alla

Snart är det dags igen...

Varje år kommer den ige, Dagen. Den där dagen som inte är förhandlingsbar. Ifjol lät vi den ända vara det. Försökte oss på att fira den en annan dag. Oj så inte samma sak det blev. ... Vi fick tjata oss till att få efterrätt först. Dagen D är så klart den internationella kvinnodagen, 8/3. Vi är ett gäng kvinnor (damer, tjejer, kärringar, tanter hm, kvinnor låter bäst) som brukar fira den genom att äta gott och helst sova någon annanstans och äta frukost utan att behöva ta hänsyn till någon. Min tanke är att fira 8:e mars ända tills det inte behövs längre. Lite glad blir man när det yngre gardet reagerar, både tjejer och killar, som här. Funderar på att, förrutom Bechdel-testet, införa ett eget test. när jag ser skämt som rör kön, hudfärg, sexuell läggning eller andra generaliseringsgrupper så ska jag byta kön, hudfärg, sexuell läggning osv på de inblandade och se om det fortfarande är lika roligt...

För mig är det klart som korvspad att hela samhället tjänar på att vi tänker på varandra först och främst som människor, oavsett kön, hudfärg, sexuell läggning osv. Variationerna inom grupperna är minst lika stora som de mellan grupperna. Hoppas ni haft en underbar helg allihop och att ni i veckan tar vara på er vad ni vill tid, både hemma och på jobbet. Nu, dags för tekopp med Mannen. Kram på er

Har dygnet för få timmar?

Varje fredag har Storasyster och jag haft fotbollsaktivitet under ett gäng veckor. Det gör att helgen blir väldigt kort och lång samtidigt. Kor för att jag på lördag morgon inte känner att jag varit hemma så mycket. Lång för att det vid samma tidpunkt känns som enormt länge sen det var fredag eftermiddag på jobbet.

Lördagarna är däremot fulla med vad-du-vill-tid. Tid för att åka skidor, läsa en bok, bada, åka skridskor eller bara skrota runt. Lillebror och krassliga Lillasyster gör en värld av textil-lim.

Vad du vill tid, smaka på den... Mm, när jag tänker på saken så har vi i i-länderna hur mycket sån tid som helst. Ingen tvingar mig till fotbollscuper på fredagskvällarna. Vi hade kunnat låta bli att anmäla oss eller lämnat WO. Tjoho, jag är där exakt för att Storasyster men också JAG vill det. Som vuxen i ett i-land har man, även om man ibland låtsas som motsatsen, massor med tid som man kan göra vad man vill med. Faktum är att man till mångt och mycket har ett vad-du-vill-liv. Du KAN faktiskt ägna din tid åt att åka som volontär någonstans, fixa markservice åt fullt friska 15 åringar, engagera dig i kvinnojouren, röda korset eller planera för nästa projekt hemma. Du kan också renovera köksluckorna med tejp, baka kladdkakor, jobba en hel himla massa för att kunna åka på häftig semeter, i smyg tävla med andra om vem som har nyttigast grejer i sin kundvagn, åka Vasaloppet, bjuda på fina middagar, åka på shoppingresor eller engagera sig i barnens sporter. Det enda är att man inte kan göra allt och därför behöver man tänka över vad man ska göra med sin vad-jag-vill-tid.

Kanske är det därför i-världen ibland går lite vilse när det gäller vad som verkligen är viktigt. Man springer runt och låtsas som om en massa obetydliga saker är "överlevnadsmåsten". I stora delar av U-länderna har de inte tid med annat än att skaffa tak över huvudet, mat på bordet och roa sig. Jag har lika mycket tid som dom, dygnet har itne för få timmar, vi behöver bara ta ansvar för våra prioriteringar. Så, dagens känsla är tacksamhet över att jag har så mycket kärlek och vad-jag-vill-tid i livet och så många att skratta med. Hoppas att ni också har det...