fredag 8 juli 2011

Lillpant och Kaosmodern ser ut över världen...

Lillpant har aldrig varit till Mariannelund men inspirerad av vår tripp till Astrid Lindgrens värld så har han nu varit upp i en flaggstång... ALV var klart värt besöket, både stora och små roade sig kungligt bland Mattisrövare, småhus och Tengilriddare (möjligtvis är tonåren en period när man inte uppskattar ALV fullt ut). Tillbaka till Lillpants flaggstångsäventyr så förstod jag på Lillasyster att det verkligen öppnade Lillpants ögon för andra vyer. Kaosfamiljen har också varit och sett sig omkring och en del tankar har väckts.



Hur ska vi kunna leva hållbart? Egentligen vet alla att det sätt som vi lever nu inte håller. Internationell orättvisa, konsumtion, miljöförstöring och pengar. Slit och släng, shoppa nya billiga saker, helst utomlands. Till och med de som har råd handlar billigast möjligt. Hur tänker vi att våra barn och deras samåldringar ska försörja sig? Samla nötter eller skaffa sig några kor och en get? Faktum är att jag inte tror att bara handlar om just min unge, det handlar om vilket samhälle/ jordklot vi ska lämna över. Jag har inte hela svaret på hur skutan ska vändas. Jag vet bara att i ett samhälle där klyftorna är stora är det naturligt att en del av de som föds med fel föräldrar/ fel efternamn/ med färre möjligheter inte nöjer sig med att bara vara utan. Då tar de från de som har det bra och de blir rädda och börjar fixa larm, speciella låsta områden där de kan bo osv... Rädsla förstör otroligt mycket.

Och så miljön förstås. Den oroar mig också en hel del... Men... precis som att det mitt bland våra sura handdukar och semestergnabb finns massor med vardagsfina saker som barnen gör för varandra, så finns det hopp. Detta är en man som jag aldrig trodde jag skulle länka till, än mindre bänka mig framför som sommarpratare. Hoppfullt. Tänker vi oss för kanske det finns hopp för miljön och fler generationer än vår. Kram på er

fredag 1 juli 2011

Omodern i flera dagar...

Utan nät och mobil ett par dagar. Blir jätteglad när jag kommer in här och ser att det är ett helt gäng som har kommenterat. Att många uppskattar att läsa om saker som inte bara är perfekt, vackert och flyter på men är underbart på sitt sätt ändå. Gamla och nya, kända och okända bekantskaper. Underbara fina ni. Känns extra kul eftersom jag funderat lite på Bloggen och kommit fram till att jag tycker att det är roligt att Blogga så länge det ger mig och någon annan något.

Och så mobilen då, hur går det med den? Jo efter en hel del konstgjord andning blev den först en radio som ville spela musik i högst en halv minut innan den frågade om jag ville fortsätta att spela musik. Nu verkar den i absolut stillhet ha sagt upp sig även som radio och bara svartnat. Nå, må den vila i frid. Vi får se hur min mobila framtid ser ut.

Upptäcker att jag saknar mobilen, framförallt som kamera men också som möjlighet till att skicka små sms-vykort till vännerna. De där som brukar få mina nu slåss vi och det är kokhett rapporter... De som brukar få meddelande om när jag känner att jag vill byta ut hela familjen mot en egen dressin (inte för att jag någonsin kommer att göra det, jag bara känner så ibland). Bara det att skicka iväg messet brukar göra gott. Har man dessutom turen att få dela någon annans diskbänksrealism i form av ett vändande mess så är det jätteskönt. Man ler lite och fortsätter.

På tal om att känna som man känner så är iaktagelsen hittills att semestrar verkar vara fulla av människor som försöker övertala varandra (framförallt barn) att de inte ska känna det de känner. -Du vill visst bada/åka hem/ klä av dig/ äta mer / umgås med spindlar och det här är roligt. Ibland är saker inte så kul, inte ens på semestern. Är man inte i läge räcker det inte om alla säger att man borde känna... Om Kaosbloggen är en motvikt till allt det perfekta så är Barbara Ehrenreich (det funkar inte att länka) en motvikt till allt positivitetstänk. Hon har fått nog av tvångsglädjekultur och skrivit boken gilla läget.

Och jösses så långtråkigt det skulle bli om vi alla bara gillade läget och allt bara funkade. Det är tack vare vissa dagars ofunka, fläckar och slagsmål som gör att jag uppskattar de andra dagarna. Tror inte att de i solsäkra länder blir lika till sig så fort det blir sol och varmt heller. Kram på er

söndag 26 juni 2011

Kaosmodern förnekar sig inte och tänker mobilt..

Så klart hann jag väl inte ens 22 av alla 700 saker som jag planerat innan gästerna dök upp på midsommarafton. Men tänka sig vilken tur då att jag aldrig låtsats som om jag är någon annan än mig själv. 7 vuxna och 12 barn. Jag tror ärligt talat inte att någon brydde sig det minsta. Roligt hade vi och inte regnade det heller, alls.

Och mitt i denna underbara helg så tappar jag mobilen i havet. Bara så där. Jätteenkelt var det. Plopp! Och först blir jag lite störd men så blixtrar allt det där som händer fram. Någon har en mamma som har dött, någon ska ha bebis och en massa andra saker... Livet är så mycket större än en mobil.

För 20 år sedan klarade man sig ypperligt helt utan mobil och jag vet inte om man var så mycket olyckligare och mer frustrerad då, faktiskt. Man var mer här och nu. Gjorde det man gjorde och så var det bra med det. Satt man och pratade med någon så googlade de aldrig på nätet samtidigt. Man blev inte nådd överallt och stressad av att inte veta allt. Morsorna hade inte en chans att veta allt och barnen blev, på gott och ont friare att göra spontana saker. Cykla runt i klasar och spela spontan fotboll. På något underligt sätt var kanske alla friare... Undrar om jag ska vara utan mobil ett tag? Ha det gott bloggläsare och tack för att ni finns! Kram på er

torsdag 23 juni 2011

Vi verkar inte ha så tur med vädret...

Och inte har jag haft så tur med tänkandet idag heller. Jag har liksom hållit på med allt samtidigt... Då blir lätt så här när kvällen kommer. Man upptäcker att ojdå, här höll jag ju på med sockmemory och seriös sortering... innan det vankades middag och fotbollsträning...


Sånt händer. Och regn verkar hända oss imorgon. Blötaste midsommaren i mannaminne kan ju också bli minnesvärd. Är inte dåligt väder lite styvmoderligt behandlat? Ärligt talat, vi som bor i Sverige kan väl inte låta risigt väder förstöra allt för oss. Statistiskt sett vinner väl risigt väder och hur blir det om man låter vädret bestämma hur man har det? Äh, god mat och trevligt sällskap så dansar vi väl på Perstorpsbordet ;-). Om vi leker något skulle vi ju kunna ha vattentema... Vem vattenkammar sig snabbast och sånt. Låt oss uppvärdera fulväder till kulväder. Ha en trevlig midsommar underbara Bloggläsare. Nu måste jag försöka röja fram sängen. Kanske utmana Mannen i midnattsmemory? Midsommarkram på er

Facebook som lycko-fälla och trädgård för skötsel-puckon

Får väl börja med att säga att jag är positiv till facebook. Det går att lösa det mesta via "fejjan", jag har gjort allt mellan att ragga barnstol till jobbet och köpt lammkött. Dessutom är det ett förnämligt sätt att ha lite kontakt och "snacka" när man har möjlighet. Men det finns också vissa nackdelar.

Det där med uppdateringar på facebook och att alla liksom ska vara så hiskligt lyckliga, duktiga och käcka. Lite som inredningstidningar fast inom kompiskretsen. Oj vad alla putsar fönster, umgås och dricker rött och vitt och grediskärt (som om drickande är tecknet på lycka och avslappning, vart hamnar man då?), vilka projekt man lyckats genomföra och vad avslappnat, trevligt och vackert allt är... Och vilket fint väder och yada yada...

Och så råkar man kanske, precis som väldigt många andra fastän de inte erkänner det, ha det lite sunkigt och tråkigt ibland. Och så har man en sån där familj där det bråkas och skriks massor mellan varven. En familj där vissa delar visar kärlek genom att retas, som börjar sommaren med att "slå ihop sig" och sen bryter ihop tillsammans med jämna mellanrum hela ledigheten. Då kanske man känner sig konstig. Kanske vill man mest läsa böcker och gräva gropar i trädgården mellan sammanbrotten. Grilla lite när vindarna är gynnsamma och andan faller på med de som kommer i ens väg. Jämför man med andra istället för att fundera över vad man själv, innerst inne vill och tycker är viktigt, blir man lätt en missnöjesmaskin. Missnöjda Myrtle som alltid borde ha gjort något annat...

Det är därför jag en gång i världen startade den här Bloggen. För att vara lite motvikt till allt det där perfekta. Livet är sällan perfekt men oerhört härligt ändå. Lite Kaos behöver inte vara det värsta som kan hända en människa. Min nästa uppdatering på facebook blir nog att jag gräver en grop. Jag gillar nämligen det, att plantera. Men jag verkar inte ha så värst mycket intresse för att rensa och sköta om. Charles Darwins teorier om naturligt urval får råda i vår trädgård. Kanske kan jag göra affär av det där till slut. Trädgård för skötsel-puckon borde bli nästa trend och då vet jag vilka arter man kan satsa på :-) Sov gott på er

söndag 19 juni 2011

Jag hade helt enkelt fått föräldraskapet om bakfoten!

Alltså, när jag fick barn så tänkte jag mycket på mamma-skapet och vad jag skulle ge. Läste spaltkilometer om barnuppfostran. Ojojoj vad man skulle "fiffa till" honom, Storebror...

Ju längre jag är förälder, desto mer tror jag att det är barnen som ger mer... Jösses vad det känns som om de uppfostrar, utmanar och "fiffar till" mig... Ett tagande och ett givande, det känns som om jag lär mig enormt mycket om mig själv och livet av att ha barn... Jag hade helt missat det där med föräldraskap som möjligheten till att utvecklas som människa. "Förmånen" att stå på scenen varje dag hela tiden i någon sorts idoltävling där man själv har fött fram den extremt uppmärksamma, stenhårt kritiska och samtidigt förlåtande och kärleksfulla juryn...

Undrar om jag inte hade varit lite rädd om jag anat ;-) och tänk vad jag hade missat utan allt detta underbara... Love makes the world go round

torsdag 16 juni 2011

Slåsstradition och "piffad" frukosthörna

Mm, första dagen på sommarlovet brukar barnen av tradition ägna åt att hänga, retas med sina syskon och slåss. Det funkar i år också... Jag är ju ledig så vi har all tid i världen att riktigt "bråka om oss".

Och så har jag ju sett att folk bygger soldäck och piffar till sina uteplatser. När de med milt våld övertalat sina Män till underverk lägger det ut det på sina bloggar. Jag tänkte att då får jag väl inte vara sämre. Tyvärr är Mannen inte hemma och något tålamod för att vänta har jag inte direkt. Trappen är mitt vanliga frukostställe och idag, dagen till ära la jag dit en ärvd dyna. Både soligt och uppiffat, funkade hur bra som helst :-).


Möjligtvis kanske jag erbjuder flytt av slåssverksamheten till något badställe. Annars bråkar vi vidare här hemma, det har börjat bra måste jag säga. Jag fick nyss en alldeles fenomenal uppvisning på hur man helt oskyldigt kan kliva ur en soffa samtidigt som man lyckas råka röra och reta upp hela två syskon samtidigt med sina armar och ben. En riktig bragd ;-). Hoppas ni gör helt andra bragder och har en underbar dag. Kram