Och där fick vi logistik-ledigt...

Just idag är livspusslet inga problem att få ihop. Inte blev jag lyckligare för det. Kruxet är att pusslet just idag har en extremt tråkig färg. Magsjuka.... Och det är ju något som aldrig någonsin passar. Jag menar hade man haft ett helt oviktigt jobb hade man ju varit arbeslös... Och idag skulle jag egentligen ha gjort en jätterolig grej på jobbet... Nåja, vad är väl en bal på slottet? Nu kan jag ju passa på att lägga in Katarinas award och skriva 3 saker om mig.

1. Jag tycker att det är löjligt roligt med blommor och barn

2. Jobbar med vuxna missbrukare och trivs för det mesta riktigt bra med det

3. Tycker alltid att människor är intressantare än saker

Tack Katarina. Ok, och svårt att välja men jag skickar vidare till

Harpasione för att hon är en underbar sannningssägare.
Bina som har bloggen Jag kommer aldrig överleva med livet i behåll (bara bloggnamnet är härligt).
Och så Eva för att hon skriver, funderar och reser. Det skulle jag också vilja göra när jag blir "större".

Ha det så fint allihop och ta hand om varandra. Nu ska jag njuta av min logistikfria dag. Kanske ska jag åka lite madrass med Lillasyster (hon och jag är friska, än) Kram

Var vore vi utan Nördar och personer med ADHD?

I fredags var Storebror, Storasyster, Mannen och jag på bio. De mindre syskonen var med mormor och morfar. Vet inte om det någonsin hänt förr att vi gjort något med bara syskonen stor. Häftigt att ägna sig åt bara syskonen stor och ärligt, det är ingen sak att gå på bio med en 12 åring och en 10 åring när man är van att ha två till, vara en flock.

Vi såg Harry Potter och den var jättebra. Och så tänkte jag på alla miljoner människor runt om i världen som läst böckerna och att det finns en och annan Harry Potter nörd... Hm, undrar om inte alla samhällen behöver nördar? Människor som verkligen kan snöa in på saker och inte ge sig förrän det vet ALLT om någonting. Vi har väldigt mycket av samhällets utveckling att tacka nördarna för. Människor som har vigt sitt liv åt att fundera på enskilda saker och vidareutveckla sina ideer. Människor som inte slutar bara för att folk säger att det är fånigt eller omöjligt. Såna som precis som Edison är beredda att misslyckas extremt många gånger innan de lyckas en endaste gång. Heja nördarna helt enkkelt...

Och så kan jag väl passa på att slå ett slag för alla personer med ADHD också. Jag tror inte att ADHD är något nytt fenomen. Det har nog alltid funnit personer som inte är lagom. Det är de som har tillräckligt mycket energi för att bli entreprenörer, egna företagare och nybyggare. Vi har nog allvarligt talat en hel del och tacka ADHD personerna för också. Är det inte såna personer som tar i, tänker "utanför boxen" och för samhället framåt?

Och när jag tänkt de tankarna klart ser jag att jag fått en Award från Katarina. Mysigt, Jag blev jätteglad, nästan lite rörd men tyvärr får den vänta tills imorgon. Nu ska jag sy upp ett lucialinne, dricka te med Mannen och prata om veckans logistik... Kram på er

Plötsligt händer det...

Veckan har gått i alligatorns tecken, lite mindre soligt och varmt bara. Så fort jag inte haft något jätte-måste på överlevnadsnivån för mig har jag lekt alligator. Ofta vet jag det men jag gör det inte, nu har jag lyckats. När jag koncentrerat mig på att göra det jag riktigt måste och sen bara vara, kommer energin smygandes på mig igen. Naturligtvis kräver det verkligen sin kvinna att bara gå förbi trivselhögar och dammråttor på väg till soffan men jag gillar resultatet. När jag vilat mig i form är jag nöjd med både mig själv och tillvaron (även om det råkar vara aningens stökigt). Och när jag är i balans är jag bättre på att sortera ut vad som är viktigt/ mitt problem osv. Då bränner jag inte en massa energi på saker som jag inte kan göra något åt till exempel.

Riktigt roligt är det med vår lilla samarbetshärva också. Så här i lusse och tomtetider är den riktigt aktuell. Vi har några kompisar som vi liksom byter allt möjligt med. Allt från salvor och sjörövarlappar till kryckor, skidor och barn. Jättekul att kunna bidra i härvan och guld värt när man själv har behov av något.

Så, hoppas att ni också kan leva lite alligatorliv mitt i decemberhetsen.

Vardagskvalité?

Känslan av att gå barfota på en sandstrand har känts lite avlägsen ett tag ;-). Resan var alldeles underbar men vardagen tar över när man kommer hem. Naturligtvis, det är som det ska vara. Semester i alla ära men det duger inte att gå och ha en värdelös vardag och bara längta till nästa semester. Jag skulle vilja vurma för ett nytt ord, vardagskvalité... De där små små sakerna i vardagen som betyder så mycket...

I samma veva som jag tänker vardagskvalité så börjar jag tänka på det där med vuxentid. Det där att man ska boka in tid för att vara vuxen och partid utan barn. Känner på ordet, ett underligt ord, vuxentid... Jag får för mig att jag är vuxen hela tiden och att jag prioriterar vad jag ska göra med min tid. Visst är det trevligt att sticka på bio eller äta något utan barn men det blir som en parentes. För mig spelar det tusen gånger större roll hur vi har det i vardagen. Hur mycket vi lyssnar på varandra, skrattar, skojar och bryr oss om varandra en vanlig tisdag Mannen och jag. Har vi det inte bra i vardagen så blir det lätt pannkaka av en middag. Vuxentiden finns för det mesta även i vardagen, någonstans, även om vi har fyra barn. Någon gång sover de eller är hos kompisar...


Och så julafton, denna dag då "det smäller". Stora delar av världen laddar för en enda dag. Som om det viktigaste var vilka julklappar man lyckas skrämma ihop... När det kommer till kritan är Julafton faktiskt också en engångsföreteelse, en parentes. Julhelgen och stämningen är det viktigaste. Och lagom till jul kan det ju passa att bli tacksam över att man inte tillhör dom som är utan och utanför... Då vore det inte roligt varken med ledighet, vuxentid eller jul...

Sköt om er och hoppas ni har en hyfsad vardagskvalité, hoppar fram bakom kylskåpet och skrämmer er kära eller bara kittlas lite. Har ni inte gjort snöänglar eller några hoppsasteg i veckan så är det kanske dags... Kram på er gott folk

Aktivt lat...

Jag tror att det finns olika sorters lathet (eller sätt att vara utpumpad på). Ibland är man passivt "lat". Sitter och hänger armarna och tänker att man borde allt möjligt. Jobbigt till tusen.

Andra gånger, som ikväll är man aktivt lat. Man känner sig utpumpad, vet om att man är det och väljer aktivt att inte göra ett skvatt. Tänker att om jag bara vilar upp mig så återkommer energin. Jag tror mycket på aktiv lathet och brukar dra med mig Mannen i "det aktiva lat-träsket". -Hörrö, nu gör vi ingenting, vi orkar inte...

Ikväll är en sån kväll... Vi gör ingenting mer än den absoluta extrema måstenivån. Imorgon har nog energin återkommit, eller i övermorgon... Jag tror stenhårt på att aktiv lathet är nyttig både för kropp och själ..
Kram på er

Usel sen och stressad...

Vad är motsatsen till good eunough mother? Tänker att jag som motvikt till alla perfekta vita hem med leende äppelkindade lussekattsbakande lugna vackra familjer kan beskriva min kväll. Håll till godo. Planen var busenkel... Ja men nu kunde väl ta mig ... ingenting gå fel...

Jag skulle ju:
Sluta tidigt, ungefär runt halv fyra från jobbet. Hämta Lillebror och Storasyster. Strosa runt på Lillasysters Vernissage på dagis. Hem och äta restbuffé med potatis som Storebror kokat. Lugnt och beskedligt skjutsa Storebror och Storasyster till trummorna respektive dansen. Ta med mig Lillebror och Lillasyster till affären och storhandla och sen hämta de stora barnen. Hem, kvällfika och så en liten chokladbit till mamman på kvällskvisten.

Så här blev det:
Naturligtvis började min arbetssituation löpa amok klockan tre. Ringde sista jobbsamtalet i bilen på väg hem från jobbet och sen till Storebror. Berättade för honom att det nog skulle bli pulvermos till middag. Han blev väl sisådär förtjust.

Ringde fritids och bad att de skulle be Lillebror klä på sig och gå ut. Ringde först till den av tre fritidsavdelningar där jag inte har ett enda barn. Börjar se att vi nog inte skulle hinna med något pulvermos och ringde hem för att meddela det. Storasyster svarade. Jag sa till henne att hon och Storebror skulle göra sig klara för att bli upphämtade om ett par minuter. Storasyster jublar när hon hör att min nya plan är att vi äter i "stan".

Lillebror gör det bra och går ut men vi går om varandra lite. Nåja, in i bilen och hem. Storebror sitter vid datorn men avslutar direkt och går ut och börjar gnälla om att vi har en skrotbil eftersom en del dörrar gärna fryser ihop. Idag måste man gå en omväg in om man ska till passagerarsätet. Storasyster håller på att klä om sig och söker tröja. -Skynda -Skynda... När alla barnen är ute kommer jag på att jag inte har riktigt koll på mina nycklar (typ borta). Storebror säger att han har sina i ryggsäcken. Ägnar dyrbara minuter åt att söka nycklar. Till slut måste Storebror krångla sig ut för att hämta nycklarna.

I bilen till dagis försöker jag att skylla ifrån mig och lägga skulden på någon annan men det blir så fånigt så jag måste ta tillbaka det. Detta är mitt fel helt enkelt, när jag erkänner det så håller barnen bara med, inget mer med det men de ser också fördelen med det här, att vi kan äta i "stan". Lyx... Ett par minuter innan hela vernissaget slutar sladdar vi in på dagis. Suck och förlåt förlåt...

Lillasyster strålar av glädje och personalen är underbar. Kaosmodern och hennes avkomma kikar på alla gubbarna, teckningarna, ljusstakarna och fikar av sockerkakan som världens bästa 5 åring varit med och bakat. Vi har ett tight schema men ett Vernissage kan inte ta hur kort tid som helst. I dagishallen bråkar vi lite och tjatar ännu mer. "Sluta hoppa runt, PÅ MED SKORNA!!!"

Storebror konstaterar surt när vi kommer ut till Skrotbilen att vi behöver tur med rödljusen eftersom vi brukar åka tidigare och hans trumlektion bara räcker i 20 minuter. Lillebror skrapar rutorna på insidan. Storebror och Storasyster blir rörande överens om att Lillebrors skrapande är det värsta ljud som världen hört och därför försöker de skrika för att han ska sluta. Lillebror känner att han har hittat sin livsuppgift. Lillasyster börjar sjunga på en julsång.

Halvvägs till Stan konstaterar Kaosmodern att vi inte hinner äta före dans och trummor.

Ah, nu jag börjar svettas bara av att beskriva eländet.. Det fortsatte så där ungefär... Ni som vill ha the extended version kan lämna er mailadress. Pizza som vi åt på restaurang en stund och sen tog vi resterna som vi inte hann äta upp i kartong... Men på något sätt så samarbetar barnen med en när det kör ihop sig på detta sätt... Och jag tänker att ibland är man inte ens good eunough... Ibland är man bara usel sen och stressad... Genom att erkänna att man är lite usel, sen och stressad, både för barnen och sig själv så blir man lite mindre usel sen och stressad. Det blir inte värre i alla fall.

Men, det är verkligen inte varje tisdag vi äter Pizza till kvällsfika så de glömmer de nog inte. Och den lilla chokladbiten, hm, ja det blev 100 gram... För jag är värd det...

Choklada mig mest när jag förtjänar det minst för då behöver jag det mest

Smart organisatör eller fuskare?

Kaosmodern har pratat med folk eller tagit det lugnt mest hela dagen och ändå är jul stämmnigen på topp. Har Kaosmodern haft framförhållning? Knappast, då skulle det liksom inte vara Kaosmodern.

Kaosmodern tackar klass 5a för Anisgrisar och knäck, klass 8b (tror jag) för kransen samt konsum för pepparkaksdegen och julmusten. Tjoho vad lätt det går att få julstämmning när man shoppar loss på skyltsöndagen. Slänger man sen in Absolut Christmas i cd:n och ställer fram jullådan med alla tomtarna och låter barnen få fria händer går själva pyntandet som en dans. Kvällen avslutades med en timmes pepparkaksbak. Vissa av peparkakorna ser verkligen inte aptitliga ut. En del idéer ska helst inte omsättas i pepparkaksbak. Lillasyster vet om att vulkanerna är hennes, Lillebror kommer nog inte glömma att de huvudlösa, de utan ben och öron är hans. Jag måste medge att rullmackorna ser alldeles särskilt äckliga ut. Nåja, förhoppningsvis kommer de gladeligen att äta upp sina konstiga kakor själva.

Jag tror att årets julförberedelser ska bli min melodi varje år. Julstämning utan någon större ansträngning. Fortfarande lika vackert ute och nu har vi tomtar överallt inne. Julmyys... Hoppas att ni också har det mysigt... Kram på er