Har du aldrig blivit riktigt vuxen Jenny?

Frågan kom från en kompis igår när vi var på stranden. Den gav förstås upphov till lite flin men också en del funderingar. En stund senare konstaterade Storasyster att det inte verkar allt för kul att vara vuxen.

På frågan om jag blivit riktigt vuxen så är nog svaret både ja och nej. På sina sätt är jag inte klokt vuxen. Jag badar fortfarande så fort jag får en chans och tycker att det är roligt att klättra i träd. Däremot så försöker jag verkligen att vara vuxen när det gäller att ta ansvar för mitt liv. Jag bor i ett I-land och har alla möjligheter till att välja. Jag har precis som alla andra 24 timmar på ett dygn och kan i stort sett göra det jag vill. Det FINNS alltid andra möjligheter, även om till exempel att skippa jobbet och försöka sig på självhushåll inte lockar nämnvärt, bland annat för att jag är så extremt ohändig.

Och när det gäller kul att vara vuxen så säger jag ja, det är kul att vara vuxen även om det inte är särskilt bekvämt. Jag får bestämma över mig själv och "tyvärr" blir det svårt att skylla ifrån sig då ;-). Kanske är det för att jag tänker så här som jag har lite svårt med begreppet vuxentid. Jag tycker att jag är vuxen jämt. Vuxna är vuxna på olika vis och huvudsaken är att man känner att man står i sina vuxenskor på ett sätt som passar en. Vad tänker ni om vuxenskapet? Hoppas att ni slipper vara med om en mögelmåndag ;-9 Kram

Vardagskvalité?

Känslan av att gå barfota på en sandstrand har känts lite avlägsen ett tag ;-). Resan var alldeles underbar men vardagen tar över när man kommer hem. Naturligtvis, det är som det ska vara. Semester i alla ära men det duger inte att gå och ha en värdelös vardag och bara längta till nästa semester. Jag skulle vilja vurma för ett nytt ord, vardagskvalité... De där små små sakerna i vardagen som betyder så mycket...

I samma veva som jag tänker vardagskvalité så börjar jag tänka på det där med vuxentid. Det där att man ska boka in tid för att vara vuxen och partid utan barn. Känner på ordet, ett underligt ord, vuxentid... Jag får för mig att jag är vuxen hela tiden och att jag prioriterar vad jag ska göra med min tid. Visst är det trevligt att sticka på bio eller äta något utan barn men det blir som en parentes. För mig spelar det tusen gånger större roll hur vi har det i vardagen. Hur mycket vi lyssnar på varandra, skrattar, skojar och bryr oss om varandra en vanlig tisdag Mannen och jag. Har vi det inte bra i vardagen så blir det lätt pannkaka av en middag. Vuxentiden finns för det mesta även i vardagen, någonstans, även om vi har fyra barn. Någon gång sover de eller är hos kompisar...


Och så julafton, denna dag då "det smäller". Stora delar av världen laddar för en enda dag. Som om det viktigaste var vilka julklappar man lyckas skrämma ihop... När det kommer till kritan är Julafton faktiskt också en engångsföreteelse, en parentes. Julhelgen och stämningen är det viktigaste. Och lagom till jul kan det ju passa att bli tacksam över att man inte tillhör dom som är utan och utanför... Då vore det inte roligt varken med ledighet, vuxentid eller jul...

Sköt om er och hoppas ni har en hyfsad vardagskvalité, hoppar fram bakom kylskåpet och skrämmer er kära eller bara kittlas lite. Har ni inte gjort snöänglar eller några hoppsasteg i veckan så är det kanske dags... Kram på er gott folk