Uppgradering till 4.0

En quickdate med syrran på hennes 40 årsdag. Bestämde mig i fredags och åkte igår. En liten nätt resa på 60 mil, en massa tid som kan användas till mycket. Läste Linus Jonkmans bok Introvert- den tysta revolutionen ostört i timmar. En bra bok som förklarar både mig som extrovert och de fina introverta som jag känner. Sova lite. Sticka lite och sova igen. Människor på tåg är trevliga. Lugna och inte så stressade.

Framme en timme tidigare än beräknat, inte något som ger några tidningsrubriker förstås eftersom det är positivt ;-).

Finaste syrran, den sista av oss tre syskon som går över i den underbara uppgraderingen 4.0. Konstaterar att 40 för mig verkligen inneburit uppgradering. Jag har blivit klokare och väljer själv. Lever med mina brister och förtjänster utan att försöka "fiffa om mig". Brister och förtjänster är ju ofta två sidor av samma mynt. Det bästa med mig är också det sämsta. Väljer numera uteslutande skor och kläder som är sköna och som jag gillar, oavsett mode eller vad andra tycker. Försöker inte ordna om andra människor heller i samma utsträckning som jag gjorde som yngre. Mindre orolig, mer obrydd och mycket bättre på det här.

Överraskade syrran med min närvaro och festen innehöll mat, prat, musik och till och med lite schottis och hambo på vardagsrumsgolvet. Otroligt kul. 2 timmars sömn och sen börja hemresan i snön. Syrrans uppgradering började bra, snöängel i snön på morgonkvisten, sånt där som man inte ser varken 20 eller 30 åringar göra så ofta. Inte 40-åringar heller men det beror nog oftast på att de helt enkelt inte vill, vid 20 och 30 beror det på andra saker. Har noterat att vår grupp 10 hoppsasteg om dagen ger en bättre värld har förvånande många medlemmar som är över 40 och hoppsar, kan ju inte heller vara en slump.

Nu ska jag kura ihop mig på tåget och sova en stund. Kram på er

Nä men vad händer?

När man åker tåg hinner man både se och tänka en del. I samma vagn satt en trebarnsfamilj där äldsta barnet var runt 6 år. De föräldrarna såg nog varandra inte i ögonen en enda gång mellan Lund och Göteborg. Precis som man gör när man har mindre, rörliga barn. De hade alltid någon som var på väg i eller ur sätena och för det mesta var en av föräldrarna ute och gick med minstingen. Jättefina barn men de var små och så där hade vi det för ett par år sedan också (fast vi hade en till). Så där var det för oss förr och vi upplevde det värre att flyga eftersom barnen var tvungna att vara stilla hela tiden... Förra gången vi var till Göteborg var Storebror nästan 7, Storasyster var nästan 5, Lillebror nästan 2 och Lillasyster ett par månader. Det var fullständig kalabalik. Lillebror hängde ut ur vagnen och ylade: TANNA, TANNA!! efter de galopperande Storasyskonen. Lillasyster satt i babybjörn och vi behövde massor med saker med oss bara för en pytteliten utflykt. När vi kom hem från den semestern skulle vi ha behövt en lika lång ny semester men nej... Då började ju det där andra, vanliga Kaosvardagen igen ;-). Inte konstigt att man somnade så fort man var stilla...

Faktum är att det inte är samma Kaos längre. Alla barnen är i åldrar då de går att prata med och saker händer inte bara så där lika ofta. Visst, sebror är alltid randiga så någon jätteordning har vi inte och så det händer fortfarande förunderliga saker. Som att låset till toan har lyckats hamna i mina föräldrars stuga till exempel. Reparationsfonden för Wacko Wolfram har sänkts till 200 kronor och det har utfärdats lavinfara på flera av trivselhögarna men vi behöver inte ständigt undra vartifrån någon ska ramla. Vi har inte samma beredskapsstress, man behöver inte vara på hugget 24 timmar om dygnet... Vi behöver inte heller bli RIKTIGT oroliga när det blir tyst här hemma.

Just ikväll har det till exempel varit väldigt tyst här. Lillebror är bortrest till kusinerna i två dagar och Storasyster sover hos kompis. Jösses!! "Bara" två barn och dessutom de som är ute på kanterna, Storebror och Lillasyster så det blev hur lugnt som helst. Inga bråk, ingen tjatoffensiv om något, inget ret och ja, nästan lite tråkigt faktiskt.

Det påminner mig om att Kaosfamiljen håller på att gå in i en ny fas. Större barn och tonåringar... En av de sakerna som jag la märke till när jag studerade större barn/ tonårsfamiljerna på resa var att de verkade ha lite längre till skratt än de resande yngre Kaosfamiljerna. I värsta fall hade de fastnat i någon form av praktiskt tjat-träsk med tillhörande surmulenhet... Ska bli verkligt spännande att se om vi kan behålla skrattet i familjen i den här nya fasen... Vad tror ni, hur gör man? Kram på er

Underbara tåg..

Sitter just i en tyst tågvagn, lite försenad men har det förnämligt ändå. Tåg är ett lugnt sätt att resa. Ingen har bråttom. Man "hinner med sig". Storebror o jag spelar wordfeud, Mannen o Lillasyster tuggar lite. Storasyster o Lillebror, som annars ägnat del av sommaren åt att slåss, delar hörlurar o myser. Genom att acceptera kaoset, komma ihåg sammanbrotten och le åt utbrotten nnjuter man desto mer av lugnet. Sverige är väldigt vackert från tågfönstret.

Om en stund ska vi nog bråka, studsa, sjuga, dansa, bryta ihop o hoppsa igen med ny energi. Återhämtning, att vara andas lite, fungerar. Tåget dunkar vidare, oavsett om vi bråkar, vilar eller äter. Länge leve SJ. Kram på er<3

Ett speciellt dygn...

Innan vi åkte höll vi som vanligt på att bli galna. Den här gången var det vår sexåring som promenerade oss på nerverna. Han låg i hallen eller på köksgolvet och sjöng "skumtomtar är vi allihopa allihopa allihopa" i ungefär två timmar. Vi packade och han sjöng... Och så hade vi en sammandrabbning, lite paus och så började han sjunga igen. Det enda han sa att han ville med sin sång var att tåget skulle gå tidigare... Aghhh... Syskonens lösning på problemet var att de tyckte att de skulle reta honom /spöa honom till tystnad (och vips hade man börjat bråka med dom också). En lång stund var jag helt övertygad om att vi nästa gång vi åker någonstans kommer att spara pengar så att vi kan boka var sin helikopter... Mannen var mer inne på snålvarianten Silvertejp...

Väl på tåget fick vi med oss en fripassagerare. En tjej som hade plats i vår kupé fast dagen efter... Lite lätt skönt när vi utrett att hon var fel och inte vi. En sexpersoners familj stuvar man liksom inte bara in någonstans... Vi erbjöd henne att hänga med oss och att vi kunde knöla ihop oss men sen fixade konduktören en plats åt henne i en annan kupé. Det blev riktigt bra, säkert både för henne och oss. Även om hon var kvällens happening i vår kupé så var det skönt med egen säng.

Så varm i hjärtat man blir av att se sin morgonrufsiga familj titta fram på morgonen... Och att vi alla tar hand om varandra, busar, skojar och hjälps åt. Den enda missen vi gjorde var att ta X-2000 (påminn oss gärna om att det kan framkalla åksjuka). Det är riktigt häftigt att vara del i en hel flock... Visst, jag är drottning i Stökriket, Kaosmodern, men Kärleken till Mannen och barnen är konstant. Bra för att man har Kaos ibland och inom vissa områden gäller det inte alltid och alla områden... Kram på er Bloggvänner

En God Jul

Jo nu är årets godiskreationer klara. Julankor, julormar och julspöken. Bara fantasin sätter gränser...

Imorgon packar vi och äntrar tåget söderut. Ska fira julen i Skåne som till vår förtjusning verkar ha klätt sig i vintervitt. Härligt... Att packa är numera en smal sak för Kaosfamiljen. Julklappar, kläder och lite välling. Barnen packar i sina ryggsäckar. Det vi glömmer anser vi att vi inte behöver eller också köper vi. Annat var det när vi packade blöjor, skötväska och två vagnar. Att resa när den yngsta är fyra år och blir förolämpad om inte hon också får ha en egen ryggsäck är behändigt. Som vanligt ska det bli underbart att åka tåg. Billigare än flyg, smartare än bil, miljövänligare än båda alternativen. Barnen jublar och dansar runt över att få åka sovtåg. Folk är inte stressade på tåg. Vad som än händer så är det inte vårat fel om vi inte tar oss framåt.

På tal om miljö så tycker jag att det är trist att klimatmötet i Köpenhamn inte gav något. Men å andra sidan är det kanske bättre att alla får åka hem och skämmas än att man författat något fånigt luddigt dokument som alla signerat men ingen skulle ha praktiserat.

Vi får se hur mycket bloggande det blir på ett par dagar. Om vi inte ses så ha en God Jul kära bloggvänner, hoppas ni får det riktigt lugnt skönt och mysigt med människor som ni tycker om. Detta är det bästa jag läst om julen på ett bra tag och här är, även om jag inte håller med om allt, en tänkvärd artikel om perfektionism. Håll om varandra, tänd ett ljus och mys i mörkret, snart är vardagen här igen... Julkramar