Uppgradering till 4.0

En quickdate med syrran på hennes 40 årsdag. Bestämde mig i fredags och åkte igår. En liten nätt resa på 60 mil, en massa tid som kan användas till mycket. Läste Linus Jonkmans bok Introvert- den tysta revolutionen ostört i timmar. En bra bok som förklarar både mig som extrovert och de fina introverta som jag känner. Sova lite. Sticka lite och sova igen. Människor på tåg är trevliga. Lugna och inte så stressade.

Framme en timme tidigare än beräknat, inte något som ger några tidningsrubriker förstås eftersom det är positivt ;-).

Finaste syrran, den sista av oss tre syskon som går över i den underbara uppgraderingen 4.0. Konstaterar att 40 för mig verkligen inneburit uppgradering. Jag har blivit klokare och väljer själv. Lever med mina brister och förtjänster utan att försöka "fiffa om mig". Brister och förtjänster är ju ofta två sidor av samma mynt. Det bästa med mig är också det sämsta. Väljer numera uteslutande skor och kläder som är sköna och som jag gillar, oavsett mode eller vad andra tycker. Försöker inte ordna om andra människor heller i samma utsträckning som jag gjorde som yngre. Mindre orolig, mer obrydd och mycket bättre på det här.

Överraskade syrran med min närvaro och festen innehöll mat, prat, musik och till och med lite schottis och hambo på vardagsrumsgolvet. Otroligt kul. 2 timmars sömn och sen börja hemresan i snön. Syrrans uppgradering började bra, snöängel i snön på morgonkvisten, sånt där som man inte ser varken 20 eller 30 åringar göra så ofta. Inte 40-åringar heller men det beror nog oftast på att de helt enkelt inte vill, vid 20 och 30 beror det på andra saker. Har noterat att vår grupp 10 hoppsasteg om dagen ger en bättre värld har förvånande många medlemmar som är över 40 och hoppsar, kan ju inte heller vara en slump.

Nu ska jag kura ihop mig på tåget och sova en stund. Kram på er

När allt går åt skogen...

För att göra en lång historia kort så har varje resplan spolierats under helgen. Fram kom vi men inte en enda gång på det sätt vi trodde i förväg. På vägen hem rasade bilen ihop och behövde bärgas varvid vi till slut lyckades kasta oss och packningen ur bärgningsbilen för att hugga ett tåg och sen en buss. Fick rabatt på tåget och sen också på bussen (kan tänkas att Kaosfamiljen såg aningens tufsiga ut). Man blir rörd i hjärtat av att träffa trevliga konduktörer och busschaufförer. Tänker från och med nu i ännu högre grad sjunga kollektivtrafikens lovsång.

Och på tal om rörd så rör det om en hel del när planeringar går upp i rök. Jobbigt men samtidigt kan det vara väldigt nyttigt. Om man vågar kan det innebära att man får syn på sig själv och sina relationer. Varför gör/ känner jag så här och vad ska jag göra av det? Viktiga känslomässiga saker blottas om man stannar upp och tänker till lite. Saker som är bra mycket viktigare än det faktum att vi har en trasig obesiktad bil en massa mil härifrån. Sånt är när allt kommer till kritan rätt världsligt. När allt går åt skogen kan man i bästa fall lära sig något om sig själv.

Hoppas att ni haft en trevlig helg allihop. Kram