tisdag 29 september 2015

Hastar-höst...

Hösthjulen har verkligen börjat snurra nu. Så fort så att vi inte riktigt hinner med alltid. Springer hit och dit. Missade Lillasysters fotbollsavslutning förra tisdagen. Ett litet mail om att det blev en timme tidigare som skulle ha varit läst förstås och vips blev det varken glass eller föräldramatch.

Lillasyster blev förstås arg o besviken. Dock behöver det nämnas att det finns värre saker som kan drabba en 10-åring. Som många andra saker som "händer oss" i det här landet så är det inte en krigshändelse, inget hon lär ringa Bris för eller gå till psykolog för som vuxen. Lite synd bara, ingen större fara...

Faktum är att många av de saker vi springer för inte är krigshändelser, en del saker som vi stressar över är redigt självförvållade prylar som vi skulle kunna strunta i. Vi har mat på bordet o flera av oss skulle lätt kunna ge bort minst en tredjedel av vår garderob o hälften av våra filtar utan att riskera att frysa en sekund i vinter. Och precis som Jenny Strömstedt så klokt skriver här så är det mycket av det vi funderar på som inte är livshotande. Här sätter Britta Svensson fingret på något, vilka är våra måsten? Läge för att lugna ner sig i hastar-hösten. Dags för en brasa och tjocksockar.

Livet är inte en Facebook tävling. Det handlar om att leva ett liv- inte vinna ett krig. Kärlek till er alla <3

3 kommentarer:

Marina sa...

Du har så rätt! Det var ungefär det jag tröstade mig med när jag var mitt uppe i alla hysteriska bekymmer med min vattenfyllda husgrund - det finns de som inte ens har en husgrund ;)

kalebass sa...

Vi omger oss definitivt med för många måsten. De flesta helt onödiga, och vi flänger hit och dit för att hinna med allt. Vi försöker få ordning på en tillvaro som vi inte kan kontrollera. Ska man dessutom följa alla trender så slutar det nog i väggen.
Det är inte helt lätt, omgivningens tryck och förväntningar kan vara svår att stå emot. Viss oro är dessvärre omöjlig att bortse ifrån. Vi är trots allt bara människor.

KaosJenny sa...

Mm, Marina, även om det kan kännas riktigt hemskt med en vattenfylld husgrund så har du rätt i att man behöver tänka på de som har det värre för att få perspektiv.
Du har rätt kalebass, oro tillhör och omgivningens tryck bryr man sig allt mindre om i takt med stigande ålder.
Kram på er