Frågan ställdes helt seriöst av en kvinna i 45-årsåldern. Med uppspärrade ögon sa hon att mobilen är hjärtat och möjligheten att bli nådd och ha koll. Hur klarar du det?
En vecka utan den och jag säger det funkar. Inte som det brukar men livet flyter på ändå. Klart att jag skulle bli nådd om det verkligen gällde. Klart att vissa saker blir lite knöligare, tar längre tid och behöver planeras mer. Men man vinner också på att vara utan mobil. Livet blir lugnare eftersom man verkligen är där man är där och då.
Inget blippande med mobilen på bussen. Inget slösurfande bara för att och ingen som ringer och frågar något som de egentligen skulle kunna vänta med.
Faktum är att jag tillhör den generation som var tonåring och ung vuxen utan mobil och fick det att fungera. Så svaret blev att det absolut går att vara mamma utan mobil, det funkar till och med bra. Kan tänkas att fler mammor och pappor skulle må bra av att tappa bort sin mobil ibland... Ett par tusen generationer har ju klarat det innan oss utan mobiler ;-).
Vad jag däremot saknar är kontaktlistan och korten som jag inte hunnit lägga över så ni får hålla till godo utan kort. Kram på er allihopa...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ja, jag är så gammal att jag blir lite beklämd när jag ser bebisar i barnvagn med förälder som kör enhandsfattning och tittar i mobil! (Därmed inte sagt att jag INTE skulle ha gjort det, det fanns som sagt inte smartphones när mina var små och då är det ju lätt att vara präktig;-) hehe...
Ja, mobilen är absolut inte enbart av godo. I alla möjliga situationer ser man den uppe på örat. Par som promenerar, sitter och fikar, middagsbjudningar, plockar svamp!!! Det går alldeles utmärkt utan mobil.
Det var helt klart ett behov som fylldes; bekräftelsebehovet. Att man finns till. Intressant hur det kommer att se ut om tjugo år.
Kram på dig (utan mobil)
HA Ha Anna/notonmusic du har rätt i att det är lätt att vara präktig när man inte hade chansen att springa med mobil och vagn. Tror att våra barn som växer upp nu möjligtvis kan bli lite klokare... eller också inte men det lär vi ju bli varse ;-)
Precis kalebass, som det mesta är det både bra och dåligt och behövs det där svåra, balans... Om tjugo år, ja det ska bli spännande. Om man tänker på hur det såg ut för 20 år sedan så kan man bara konstatera att vi inte har en anning ;-).
Kram på er
Skicka en kommentar