Mot omfamnandet av vardagen...

Sista lediga dagen imorgon på en lång sommar. Dags att fösa ihop trasiga vattenpistoler, plastgrunkor och sparkcyklar som dräller runt på gården. Spana in höstens åtaganden och börja packa sig i säng på kvällarna. Läge för att kolla vilka inneblommor som överlevt sommarens ökenklimat. Stuva undan och summera.

Det känns riktigt skönt. Var sak har sin tid och ingenting kan vara för evigt. Hög tid att dra igång vardagen igen och det känns som om Kaosfamiljen är beredd. Mannen och jag konstaterade i sommar att vi definitivt har gått ifrån småbarnstiden. Nu är vi en familj med tonvikt på lite större barn och tonåringar med dess för och nackdelar. Alla kan numera ta sig mat själva och det är bra mycket tystare i huset. Å andra sidan jublar sällan alla åt samma förslag, allt från filmer till vistelser utanför huset kan ifrågasättas och diskuteras. Dessutom har mina och Mannens testunder fått en annan karaktär då sällan alla barnen gått och lagt sig. Däremot kan vi numera få en lång stund efter middagen alldeles själva.

Grunden för att ha ett fungerande storbarnsliv verkar vara flexibilitet. Man tar inte större barn under armen och bär iväg dom men samtidigt är det mycket som underlättas av att man inte behöver rädda dom från att trilla ihjäl sig och att de numera kan resonera om saker.

Imorgon hämtar vi hem Storebror från klassresa. Storasyster har aviserat att hon på grund av fotbollshelgen behöver sova ungefär hela dagen. Lillebror och Lillasyster har både ett stort legoprojekt, en tygvärld och ett pussel på gång. En mamma i en familj med så stora barn kan nog lugnt hitta på något eget. Känns riktigt spännande att se vad hösten har i sitt sköte för Kaosfamiljen. Ooups, dagsatt gå och lägga sig. Blir nog sovmorgon imorgon. Det är också en av fördelarna med att barnen blivit större. Vi kan sova länge utan att riskera att någon gör underverk med majonäs, vitlökspulver och toasprej i köket ;-). Välkomna stora barn och välkommen hösten. Kram på er