lördag 19 januari 2013

Månggifte, egentid och närhet?

Märkligt hur saker och ting går ihop. Var på trevlig middag med arbetskompisarna igår. Skratt och sång men samtidigt var det några diskussioner som började gnaga lite så där efteråt. Svårt att sätta fingret på men jag blev lite fundersam när en av kvinnorna med lite hysterisk röst sa sig vara beredd att göra vad som helst för att få ett vitt kök. Problemet var att hennes man verkligen gillade deras furu-kök. En annan kvinna sa sig ha lurat i sin man att han skulle få bestämma allt när det gäller toarenoveringen så skulle hon få bestämma allt i köket. Hon hade sedan med varsam hand styrt hans toaval men var nu våldsamt upprörd när han kom med köksförslag. De här paren har en massa barn tillsammans och har följts länge, lite förvånande att de tänker vinna eller försvinna på något sätt...

Lunchade med en kompis och pratade om relationer. Att de går upp och ner och att man i vuxna relationer behöver vara både stark och svag. Skifta, både ta hand om och bli omhändertagen. Vila hos varandra, vara ett men samtidigt åtskilda. Respekt. Få tycka och känna som man vill. Berätta om vad som är viktigt och sen resonera sig fram till saker, inte på bekostnad av varandra. Tänka efter på vad som är den kompromisslösa kärnan.

Gick in hos Kalebass där han skrivit om månggifte. Alltid intressant att se någon annans perspektiv på saker. Rent teoretiskt skulle det ju förstås kunna vara något om alla fick gifta sig med flera men praktiskt skulle det nog bli rätt trassligt. Svårt att få till riktig närhet också om man kan gifta sig med fler om det krisar. Och så gillar jag tanken på att efter femton år tillsammans fortfarande vara Mannens favoritfru ;-)...Kollektivliv med fler vuxna och fler barn vore väl inte så dumt. I dagens samhälle får man forma sin familj som man vill. Själv trivs jag ypperligt med att vara monogam men att ha en öppen familj. Idag har vi till exempel 6 barn som sover här hemma och jag blir uppriktigt glad när någon annan vuxen pratat med någon av mina barn om viktiga saker.

Och så funderar jag på där med egentid som alla småbarnsföräldrar pratar om också. Ibland blir det nästan otrevligt, som om barnen är ett jobb och sen behöver man fritid, så mycket som möjligt. Konstigt att vi gör problem av småbarnstidens närhet. Tror att dagens samhälle skulle behöva mer närhet, inte mindre. Är det inte egentligen ett underligt när man värderar ytliga bekanta och snygga hem framför kärlek, respekt och riktig närhet? Jag vet att man behöver ut hemifrån ibland för att inte bli hembränd men ändå... Varför måste vi bo på hotell för att mysa till det med Mannen/ Vännen/ Lekkamraten på kvällskvisten?

Ikväll bläddrade jag lite i en bok som jag läst under veckan. En bok om anknytning. Inte en sån där "all skuld till mamman bok" utan en bra bok. Hemligheten heter den och har en hemsida här. Den tar upp allas vårt behov av närhet och vår förmåga att skapa nära varaktiga relationer. Vänskapsrelationer i allmänhet men kärleksrelationer i synnerhet. Att vi går tillbaka till våra anknytningsmönster när vi hamnar i kris och lite sånt där smått och gott.

Kanske är svaret där. Rädsla för riktig närhet gör att vi tjafsar om kök, skaffar älskare och ylar om egentid när vi egentligen skulle behöva gå närmare andra människor. Relationer behöver inte hålla livet ut, de kan ju ha varit bra ändå... Är det rädsla som gör det fult med samarbete och närhet?? Vad tänker ni?

4 kommentarer:

Krill sa...

Månggifte! Bygger inte set på lydnad från dom som är många o giftermålet? För min del tycker jag nog att en kan kännas som många när det blir tjafs, tänk då om det vore två eller tre;-)/ Krill

Anonym sa...

Klart folk är rädda, för att inte duga, inte vara perfekta, bli överkörda av gubben, bli ensamma, bli uppätna av ungarna, oälskade osv. Oärligheten gör dom ensamMa. Man håller fasaden. Levde själv så förr. Renoverade o ljög för mig själv. Efter en stor kris har jag börjat fatta vad riktig närhet är. Kram Josefin

Mångmamma sa...

Åh så bra skrivet och som jag håller med dig i slutklämmen.
Vi har just varit igenom en riktig pärs i vårt 26-åriga förhållande där vi just pratat ihop oss om sådana här frågor.
Efter så många år är det fantastiskt att hitta nya bra kompromisser¨där vi känner oss mer starka tillsammans än tidigare.
Kram du kloka!

KaosJenny sa...

Ja du, det har jag aldrig tänkt på Krill, ur den aspekten att de som är fler måste lyda den som är själv (dessutom är de ofta kvinnor och beroende av mannen ekonomiskt) gör ju att det känns rätt mögligt... Och Ha Ha, Mannen känner nog inte heller att han skulle vilja ha fler fruar ;-)
Låter helt underbart Josefin! Precis som du säger så blir man rätt ensam om man bara prioriterar ytan....
Tack Mångmamma, och grattis till att ni klarat ännu en kris. Närhet är underbart!
Kram på er