Fortfarande grön och grann i stugan och konfliktlösning...

Lite grus i maskineriet. Vi brukar klä av granen och äta upp julgodiset så där någon gång när vi har tid runt tjugondag Knut. Idag är den dagen här men Lillasyster har kräkts. Stackars henne. Yttersta trotyren vore väl om resten av familjen började dansa ut granen då... När hon hänger över en hink och önskar att "det" åtminstone hade en bättre färg... Granen blir kvar tills alla är friska. En dag eller två hit eller dit spelar ingen roll...

VAB för någon imorgon då. Föräldrarna tittade i almanackorna, det såg inte bra ut. Säg när det gör det, hade man inte haft ett viktigt jobb hade man förstås varit arbetslös. Klunsen (= sten, sax, påse) fick som så många gånger förr avgöra. En klart underskattad metod som vi brukar köra med lite nu och då. Både Mannen och jag, barnen och i fotbollslaget klunsas det. Bäst av tre, alltid. Sen är det avgjort. Idag förlorade eller vann jag, det beror på hur man ser det. Det blir jag som VAB:ar imorgon.

Faktum är att vi har löst ganska kniviga konflikter genom klunsning. Är det helt omöjligt att ordna upp med logiska argument som rättvisa, turordning eller behov så återstår egentligen bara kluns. Allt från riktigt tråkiga blöjbyten till vem som ska spela först eller dela kakan har vi fått rätt på. Till och med ganska små barn kan hänga med på "klunsgaloppen". Kanske är det något att tipsa FN om?

Erfarenheten är att när folk inte ställer upp på Kluns handlar det ofta om att man inte vill lösa konflikten. Ibland VILL folk ha en konflikt. Händer i de bästa familjer att någon är uttråkad, vet inte vad de ska göra med livet, har lite skoskav, är trött, less på någon, har en dålig hårdag, ätit för lite osv osv och då tycker att det är rätt skönt/ praktiskt att bråka lite. Eftersom det händer oss händer det säkert byar, städer, provinser och länder också... Om jag inte missminner mig så gjorde tex Clinton någon militär aktion i samband med Lewinsky-affären ;-).

Annars har det varit en helg fylld av fotboll, skidåkning, sparkturer, god mat, skratt och kramar. Vi får räkna morgondagen som en bonusdag med Lillasyster...