Fortfarande grön och grann i stugan och konfliktlösning...

Lite grus i maskineriet. Vi brukar klä av granen och äta upp julgodiset så där någon gång när vi har tid runt tjugondag Knut. Idag är den dagen här men Lillasyster har kräkts. Stackars henne. Yttersta trotyren vore väl om resten av familjen började dansa ut granen då... När hon hänger över en hink och önskar att "det" åtminstone hade en bättre färg... Granen blir kvar tills alla är friska. En dag eller två hit eller dit spelar ingen roll...

VAB för någon imorgon då. Föräldrarna tittade i almanackorna, det såg inte bra ut. Säg när det gör det, hade man inte haft ett viktigt jobb hade man förstås varit arbetslös. Klunsen (= sten, sax, påse) fick som så många gånger förr avgöra. En klart underskattad metod som vi brukar köra med lite nu och då. Både Mannen och jag, barnen och i fotbollslaget klunsas det. Bäst av tre, alltid. Sen är det avgjort. Idag förlorade eller vann jag, det beror på hur man ser det. Det blir jag som VAB:ar imorgon.

Faktum är att vi har löst ganska kniviga konflikter genom klunsning. Är det helt omöjligt att ordna upp med logiska argument som rättvisa, turordning eller behov så återstår egentligen bara kluns. Allt från riktigt tråkiga blöjbyten till vem som ska spela först eller dela kakan har vi fått rätt på. Till och med ganska små barn kan hänga med på "klunsgaloppen". Kanske är det något att tipsa FN om?

Erfarenheten är att när folk inte ställer upp på Kluns handlar det ofta om att man inte vill lösa konflikten. Ibland VILL folk ha en konflikt. Händer i de bästa familjer att någon är uttråkad, vet inte vad de ska göra med livet, har lite skoskav, är trött, less på någon, har en dålig hårdag, ätit för lite osv osv och då tycker att det är rätt skönt/ praktiskt att bråka lite. Eftersom det händer oss händer det säkert byar, städer, provinser och länder också... Om jag inte missminner mig så gjorde tex Clinton någon militär aktion i samband med Lewinsky-affären ;-).

Annars har det varit en helg fylld av fotboll, skidåkning, sparkturer, god mat, skratt och kramar. Vi får räkna morgondagen som en bonusdag med Lillasyster...

Äcklig mat!!!

Jajjemän, idag har Lillebror och jag gjort den hittills äckligaste maten. Som vi har gjort tillsammans alltså. Själv har jag gjort äckligare mat en gång. Det var när jag och en kille gjorde pizza åt ett helt kollektiv och han hade grymt dålig koll på skillnaden mellan tesked och matsked. Matskedar salt istället för teskedar gör man trolldeg med. Inte alls gott på pizza.

Dagens äckel-mat är en maträtt som vi numera inte nämner vid namn. Lillebror och jag kämpade och skar, mixade och tricksade men det blev så vidrigt så att vi blev tvungna att klunsa om vem som skulle provsmaka. Hemliga ingrediensen, ingenting hjälpte. Käket var värdelöst. Ett intressant fenomen inträffar tydligen i Kaosfamiljen när man presenterar maten som rå-vidrig. Helt plötsligt börjar delar av familjen att försöka gilla eländet (och gudarna ska veta att favoritsporten annars alltid varit att fördöma god mat). Någon försökte hälla i lite grädde, en annan hittade på någon liten förmildrande omständighet och en tredje kom på att man kan ha klädnypor/ hålla för näsan. Jösses vilken lojalitet. Men, inte ens när genierna slog sina kloka ihop och utlyste tävling och muta hjälpte upp problemet. Ni-vet-vad gick inte äta. Storasyster tyckte att det smakade halv kompost. Lillebror, som annars brukar äta allt stod inte ut. Eventuellt blir Lillebror och jag fråntagna vår gemensamma matdag på familjerådslaget på söndag.

Nåja, familjen skrattar fortfarande. Bland annat för att jag lagat en maträtt som jag borde ha förstått att jag skulle hata, flertalet av ingredienserna tycker jag själv är våldsamt äckliga... Ingen lär glömma denna maträtt, någonsin. Eventuellt är det något som det kommer att berättas om i generationer... Ökända mormors mormor som lagade mat som till och med hon själv spottade åt... Ja, vad gör man inte för att bli ihågkommen? Nu måste jag nog dricka lite te så att jag slutar att rapa ni-vet-vad. Klunsande (sten-sax-påse) är förresten ett underskattat sätt att lösa konflikter på. Sköt om er...