söndag 27 januari 2013

En halv dag i taget... med Dorisklubben...

Vanligtvis brukar man säga en dag i taget när det är mycket... En mycket bra taktik som jag just nu håller på och förfinar ännu mer. Den nya given är en halv dag i taget. Det får helt enkelt bli så eftersom jag just nu inte vill hålla mer i huvudet än en halv dag. Det är lagom när utvecklingströttheten slår till. Annars kanske man glömmer sitt personnummer, vart man bor, något av barnen eller något annat viktigt. Resultatet kan ju förstås diskuteras om man pratar planering och långsiktighet men det är inte det jag är ute efter nu. Jag vill bara att allt ska funka just nu och på ett ungefär i alla fall.

Funka ungefär innebär att man ibland får säga till folk sånt som: -Hoppsan, vilken tid det tog att prova pjäxor, och då har vi ju itne ens börjat med stavarna, vi hinner nog inte åka skidor idag men vi har ju skridskor... -Äter du lunch i pyjamas? -Nä men åh vad tråkigt, tyvärr måste du nog lösa det själv... Fika? Hm, det borde väl kanske finnas, kolla i skafferiet... -Ingen aning, det där får du nog fråga någon annan om... -Oj, jag får visst äta middag efter träningen då det är mer värt att ha hämtat nyckeln till lokalen... -Sorry, jag kommer inte ihåg lösenordet, kan ni vara hyggliga och skicka ett nytt åt mig.

Jag kramar gärna och pussar folk. Brottas, kittlas och skrattar också men mer avancerade saker än så försöker jag undvika. Det finns säkert en massa saker som kommer att trassla till sig framöver men eftersom jag agerar Doris så bryr jag mig inte ett spår. Jag har gjort det förr och fått det att fungera riktigt bra. Såg att det till och med finns en klubb. Nästan så att man blir lite rörd... Nu ska jag dricka en tekopp med en mycket tjusig karl som sitter i mitt kök ;-)... Nä men tjena, vad gör en så snygg kille som du här då? Kalla det mindfullness eller vad ni vill, Dorisminne regerar...

4 kommentarer:

FiaLisa sa...

Heja Doris! Jag brukar annars använda henne när något krisar, då blir mitt mantra: "Fortsätt simma, fortsätt simma"

Anonym sa...

Haha, kanske skulle man bli lite mer Doris, fast jag tycker det är svårt. Brukar börja springa fortare och kämpa mer och så blir jag bara arg och död:@. Ska prova Doris-taktik någon gång, om jag hinner innan jag börjat jaga benen av mig. Helt sjukt egentligen, inget blir bättre, bara jobbigare. Ännu otroligate att man förstår och gör samma sak igen och igen. Förresten så är det bara jag hör som jagar, de andra ÄR Dorisar hela bunten. Märker att jag behöver fundera mer på det här, jag blir arg bara jag tänker på det men det är nog bra att göra det ändå. Oj så jag engagerat mig, blev en lång kommentar men tack. kram Rita

KaosJenny sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
KaosJenny sa...

Haha FiaLisa, jag brukar också köra den, den är riktigt bra när allt kört ihop sig och man behöver jobba ännu hårdare;-)... Åh Rita, jag förstår precis vad du menar. Det är svårt men när man är medveten vet man åtminstone vilket dike man ramlat i när man ska ta sig upp o inte trilla ner igen;-) kram på er