En halv dag i taget... med Dorisklubben...

Vanligtvis brukar man säga en dag i taget när det är mycket... En mycket bra taktik som jag just nu håller på och förfinar ännu mer. Den nya given är en halv dag i taget. Det får helt enkelt bli så eftersom jag just nu inte vill hålla mer i huvudet än en halv dag. Det är lagom när utvecklingströttheten slår till. Annars kanske man glömmer sitt personnummer, vart man bor, något av barnen eller något annat viktigt. Resultatet kan ju förstås diskuteras om man pratar planering och långsiktighet men det är inte det jag är ute efter nu. Jag vill bara att allt ska funka just nu och på ett ungefär i alla fall.

Funka ungefär innebär att man ibland får säga till folk sånt som: -Hoppsan, vilken tid det tog att prova pjäxor, och då har vi ju itne ens börjat med stavarna, vi hinner nog inte åka skidor idag men vi har ju skridskor... -Äter du lunch i pyjamas? -Nä men åh vad tråkigt, tyvärr måste du nog lösa det själv... Fika? Hm, det borde väl kanske finnas, kolla i skafferiet... -Ingen aning, det där får du nog fråga någon annan om... -Oj, jag får visst äta middag efter träningen då det är mer värt att ha hämtat nyckeln till lokalen... -Sorry, jag kommer inte ihåg lösenordet, kan ni vara hyggliga och skicka ett nytt åt mig.

Jag kramar gärna och pussar folk. Brottas, kittlas och skrattar också men mer avancerade saker än så försöker jag undvika. Det finns säkert en massa saker som kommer att trassla till sig framöver men eftersom jag agerar Doris så bryr jag mig inte ett spår. Jag har gjort det förr och fått det att fungera riktigt bra. Såg att det till och med finns en klubb. Nästan så att man blir lite rörd... Nu ska jag dricka en tekopp med en mycket tjusig karl som sitter i mitt kök ;-)... Nä men tjena, vad gör en så snygg kille som du här då? Kalla det mindfullness eller vad ni vill, Dorisminne regerar...

6-3= mindre än 3

Det är inte så att jag tycker att vi är en för stor familj eller så MEN... Nu har vi bara varit tre stycken hemma i ett dygn. Jösses vilken skillnad. Lillebror, lillasyster och jag. Inte tusen saker som händer samtidigt, bara det att utfodra 3 personer istället för sex är en stor skillnad... Och när (det handlar ju alltid om när, inte om) det blir bråk så går det att avstyra eller också kan jag gå någon annanstans utan att dyka in i ny bråkmöjlighet. På många sätt blir livet lite mer behändigt när man är färre. Jag tror att man njuter lite extra när man är van att vara en stor bullrande Kaosfamilj när gänget decimeras lite temporärt.

Livet har forsat på otroligt snabbt den senaste tiden för Kaosmodern. Så snabbt så att tidsuppfattningen blivit lite skev. När det blir så mycket är min överlevnadsstrategi att bara ta en dag i taget. De senaste veckorna har det hänt flera gånger att jag hänvisat till saker som hände för en vecka sedan som om det var minst en månad sen. Fördelen med att ta en dag i taget är att man håller mentalt (känns det som). Nackdelen är att jag till exempel blev tvungen att ta ledigt för skolavslutningen samma morgon men som det mesta annat så löste det sig.

Varmt och strålande sol på min lediga torsdag. Bara två barn hemma... Tånaglarna är nymålade. Jag har legat ute och läst på en filt stora delar av dagen. Skönt. Lillebror och Lillasyster har haft stora och små lekar. Vardagsmys. Chefen får dra mig i håret eller vad som helst, jag tänker aldrig någonsin börja jobba heltid. Jag behöver verkligen min lediga dag och är beredd att hålla ner utgifterna... Hoppas ni får en fin midsommar