Kaosmodern har just börjat trampa på en gammal bekant men samtidigt helt ny stig. Tonåren, jag upptäcker att jag börjat processa tonårstiden, min egen, andras och på något sätt då också barnens blivande. Jag tänker tonår, pratar med tonåringar och drömmer tonår.
Ända sen jag själv var tonåring har jag haft kontakt med strax tonåringar, tonåringar och nyss tonåringar på en massa olika sätt. Det har hittils varit både utmanande och spännande. Jag har lärt mig massor. Senast igår kom jag in i en facebookchat med en kille som jag jobbade med för 22 år sedan, när han var tonåring. Han var ett år yngre än Storebror är nu när han fick LVU och vi träffades. Till viss del hade vi olika bilder av saker så det blev blev både intressant och tänkvärt. Tonårstiden är omtumlande för de flesta, för tonåringen och men också för de runt omkring. Att skärskåda den från olika vinklar är spännande, häftigt men samtidigt lite jobbigt. Hur var det egentligen det där?
Kan tyckas lite onödigt att titta i backspegeln men jag tror att det är viktigt att göra det. Framförallt nu när man börjar "ha egna". Om man inte har lite koll på sig själv och vad man känner är det nog lätt att man blandar ihop sig och barnen. Eftersom tonåringar ofta känner väldigt mycket och är lite "känslo-otränade" så blir det naturligt att vi vuxna får uppdraget att få kollen på känslorna.
Bäddrar igenom Helena Harryssons "Släpp taget och håll i" igen. En bok som alla med tonåringar borde läsa. Mycket kloka tankar om att försöka hålla balans. Helena är en kvinna som är både klokare och ödmjukare än Jesper Juul (kan bero på att han har ett barn, hon har sex). Hon konstaterar att alla barn och föräldrar har sina processer och att det inte bara är tonåringen som utvecklas i det nya sättet att relatera. Hm, intressant... Vad tänker ni om tonåringar?
Nu ska jag titta på Sagan om ringen med henne, nästan-tonåringen... Ha en trevlig kväll Kram
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Konstaterar att allt är sig likt :O) Det gillar jag, hade nästan blivit orolig annars.
Hoppas att du mår bra. Kram Katarina :O)
Låter som en bok att lägga på minnet.
Jag har själv jobbat med tonåringar sedan jag själv var en, och det är fantastiskt! Det som alltid har förbryllat mig, är andras rädsla för ungdomar. De är ju människor, de också ;)
Snart får jag egna tonåringar, och vi får väl se vad jag säger då. Kanske kan det bli lite påfrestande emellanåt att ha huset fullt av tonårstjejer, men som tur är, blir inte alla fyra döttrarna tonåringar samtidigt.
En annan bok som jag har, är Neufelds " Våga ta plats i ditt barns liv" (Hold on to your kids).
Jo Katarina, du behöver itne oroa dig, det är sig likt här... och bra... Kram på dig med...
Jepp Cyenne det är en fantastisk bok tonåringar är kul och tack för boktipset... Ska jag kolla in... Kram
Skicka en kommentar