lördagen den 31:e mars 2012

Förhoppningsvis har vi tid...

Hur har du tid med fyra barn frågar folk ibland. Tid? Det är väl egentligen inga större problem, tid är ju något som alla har. 24 timmar på varje dygn som vi kan bruka på extremt många olika sätt. När jag tänker på saken så blir jag lite förvånad över hur vi funkar. Springer runt och försöker snabba oss. Klagar på att vi blir slitna om om det värsta vore att man blir lite trött och sliten ibland. Som om det var meningen att man ska vara pigg resten av livet?

Livet är att röras och beröras. Skratta, gråta och brottas. Möta människor och stråla mot dom, se att de strålar tillbaka. Känna det man känner och vara det man är. Låta andra känna det de känner och vara de de är. Tror vi att vi kan köpa lycka, operera oss till skönhet, träna oss till harmoni och hinna allt är vi fel ute. Livet är ingen tävlign och det är inte meningen att man ska hinna allt och dö helt oförbrukad. Att prioritera för att sen leva med de prioriteringar vi gjort. Göra "måstesaneringar". Förändra det som tar energi på ett dåligt sätt. Som Anna Kåver säger, sluta kriga med oss själva och varandra. Tid är det enda vi har och vi vet inte hur mycket. Elisabet Jönsson är en klok kvinna som inspirerar till att reflektera över livet.

Livet är också att hitta en plats där man kan bidra till världen på något sätt. I veckan har jag pratat med en man som efter ungefär 35 års missbruk och kriminalitet mirakulöst hittat en plats i tillvaron där han bidrar i samhället. Riktigt häftigt. Som jag ser det ska vi alla helst vara rynkiga och slitna men nöjda med de flesta av våra prioriteringar när vi dör. Dags att nyttja tiden, hitta ett barn att stråla mot, sticka ut på en liten cykeltur eller något annat upplyftande. Livet är här och nu. Tacksamheten sköljer över mig. Tack för att ni finns också. Kram

6 kommentarer:

kalebass sa...

Du har så rätt! Om fler tänkte så vore världen en bättre plats att leva på. Tid handlar mycket om prioriteringar, men den tycks faktiskt gå snabbara ju äldre man blir!
Men,som sagt, livet är här och nu.
Kram på dig!

Elisabeth sa...

Tack för att du också finns och för dina fina ord. Jag kommer att höra av mig till dig under våren med anledning av bloggutmaningen. Återkommer till dig. Kram

Veronica sa...

Hej härliga du!

Jag håller med till fullo och känner nog att jag gör som du och är helt nöjd med det sättet att tänka, vara och leva livet. Visst hamnar man ändå där ibland, där man inte vill vara men jag försöker så gott jag kan att leva livet här och nu. Vem vet när det tar slut, vem vet vad som händer i morgon? Tur är väl att man inte vet svaren på detta. Förra året när jag fyllde 40 så började jag tänka lite extra på livet. Jag vet egentligen inte varför, insåg väl att ...herregud vad livet rullar på. Hämtar och lämnar barn konstant, springer på massa möten....vissa mer stimulerande än andra, tidsoptimist som tror att jag hinner så klart med alla 87 målen som jag har den här veckan. ....osv.näe, stopp! MEN......ibland vill jag faktiskt det....skjutsa mina ungar hit och dit till tusen elva olika aktiviteter, åka till en vän och bara slappa över en kopp kaffe/te ....fast jag inte alls har tid! Bara vara här och nu och leva livet!!!!! Härligt

Nu ska jag fortsätta min lördag här hemma med att bara leva livet....hoppas att du gör detsamma!

Kramelikram Veronica

mammaxtre sa...

Livet är här och nu. Så sant.

Sköt om dig

KaosJenny sa...

Mhm, Kalebass.. om du har rätt i att tiden går fortare ju äldre man blir så är det ju VERKLIGEN läge att få in det här med prioriteringar pronto :-)
Elisabeth tack själv!
Åhå Veronica, 41 år snygg du också ;-) Alltid rätt att sticka till en vän och ta en kopp kaffe, klart du hade tid... Och jo, jag lever livet...
Tack detsamma mammaxtre!
Kram på er

Bina sa...

Ja, det är viktigt att ta reda på vad som är viktigt i livet. "Jag vill känna att jag mitt liv" är väl en av mina absoluta favoritstrofer ur en av mina favoritsånger.